Kennel Eirams bloggsida

Lika bra att passa på när man ännu är igång.

Jag var ju till Frankrike och hämtade en liten fransos i slutet av året. Nu blir han 9 månader imorgon och fick hjälp att ta några bilder idag.

Så här ser han nu ut, han Girro de l'Ardour

Ja idag flaggar vi glatt vid Smiss i Vall. Javisst är det Sveriges Nationaldag och därmed också allmän flaggdag. Nej det är inte bara därför vi flaggar.

Vår stamtik Keerens Nicky fyller idag hela 14 år! Hon är alltså mormors mor till de små valparna. Hon är förvånansvärt pigg, men har lite bekymmer med värmen nu, så det blir bara kortare promenader för hennes del. Aptiten är det i alla fall inget fel på - hon talar minsann om när klockan är dag, ifall man skulle glömma alltså.

 Nicky 14 år idag


Jag tycker i alla fall att hon är oerhört fräsch för sin ålder. Man ska därtill komma ihåg att hon fött 5 fina valpkullar (2 i Danmark och 3 hos mej). Nicky är första breton i Sverige som tilldelats Svenska Kennelklubbens Bruksavelspris. Det är vi oerhört stolta över. Det betyder alltså att hon lämnat flera framgångsrika avkommor på jaktprov. Hon har lämnat två jaktchampions (Wimsa och Tindra) och många flera duktiga hundar både på prov och praktiskt såklart. Att flera dessutom är vackra gör ju inte saken sämre. Hon är själv utställningschampion och gick till förstapris i öppen klass på jaktprov i sin första start.

Vi passar såklart också på att gratulera en av hennes "pojkvänner" Pasties de la Cour des Perdrix som idag fyller 12 år. De fick vår TT-kull tillsammans.

Ja maken och jag har förlovningsdag idag också - det flaggar vi ju också för....

Puh vilken värme! Nog är det härligt med sommar och sol, men det finns dock gränser. Nu har vi levt i tropisk värme ett antal dagar och det innebär att vi har sådär en 32-35 grader i skuggan på dagarna, okänt vad det är i solgasset och sällan under 20 grader någon gång under dygnet. Det är i alla fall alldeles för varmt inomhus så det blir problem med nattsömnen. Det är väl därför jag sitter här vid datorn nu.

Det lär dock vara ett övergående problem för mej. På torsdag morgon ställer vi nämligen färden norrut i Sverige med destination STORUMAN. Där är det inte i närheten av 30-gradig värme i alla fall, även om det självklart är sommar där också.

Varför åker man till STORUMAN mitt i sommarfagra juli, då Gotland har sin riktiga högsommar med mängder av turister och varma bad i Östersjön? Ja det är så när man är en rasfantast - då åker man 80 mil enkel resa för att delta i Svensk Bretonklubbs 35-årsjubileum. Nu har jag dessutom fått förmånen att få döma jubileumsutställningen och det ser jag fram emot med glädje. Att det dessutom anmälts 40-talet hundar gör ju inte glädjen mindre!

Jag har faktiskt varit på näst intill alla jubileum som Svenska Bretonklubben genomfört. Faktiskt alla utom det senaste för 5 år sedan, vilket vi dock skulle ha varit på, men en slutlig bukoperation för maken efter tre inläggningar på sjukhus satte P för den norrlandstrippen. Det blev att vackert stanna hemma, fast vi hade gärna varit där.

Nu kommer vi i alla fall och då hoppas jag att det blir tillräckligt svalt så att man kan få sova på natten! Skämt åsido - det ska bli jättetrevligt att träffa kända och okända bretonägare och få se en stor mängd bretoner live.

Vi ses i STORUMAN!!!!

Ja lite resfeber har jag nog. Packat har jag gjort och hoppas att jag fått med allt jag behöver. Det verkar vara en hel del för väskan har blivit tung i alla fall. Som vanligt så har jag säkert tagit med mej mera än vad jag behöver - men bättre det än att sakna något. Det gör jag nog säkert ändå förresten.

Ja först ska jag till Stockholm och möte i SKK/CS. Sen stannar jag i Stockholm över natten och kl 1200 på onsdag går planet från Arlanda. Jag hoppas att mitt ressällskap Maggan får flyga ner från Skellefteå och att hon slipper nattbussen. Det är ju nämligen varslat om ny flygstrejk från pilotfackets sida. Varslet ligger från onsdag så jag klarar mej den här gången. Värre var det förra veckan då jag skulle till Stockholm för ett tvådagarsmöte. Pilotstrejk även då, så det var att vackert sätta sej på kvällsfärjan, övernatta i Stockholm för att kunna vara på plats när mötet började på tisdagen. Som tur var så avbröts strejken på onsdagen, så jag fick i alla fall ta flyget hem.

Vart jag ska resa på onsdag? Ja det blir en tripp till Frankrike, närmare bestämt en liten stad som heter Millau. Där går nämligen årets franska bretonhelg av stapeln, den s k National d'Elevage. I år är den extra kryddad av ett domarseminarium för breton på torsdagen och utställningen är på söndagen. Däremellan är det en hel del evenemang av olika slag. I trakten tillverkas den äkta roquefortosten, så det lär bli en del av den varan i alla fall. God mat, gott vin och fina hundar - kan det bli bättre.

Jag hoppas att kunna lämna lite rapporter efterhand under resans gång.

Ja det finns mycket kopplat mot Finland just nu.

Häromdagen fick jag trevligt mail från Teija som har Qati. Hon har varit på röntgen och resultatet kom nu. Det blev B-B och det är vi båda nöjda med.

Igår lämnade Opus Sverige för sin resa till sitt nya hemland - ja just det - Finland. Har idag fått mail om att han kommit gott fram och skött sig alldeles utmärkt under resan. De är så nöjda med honom så här långt och det hoppas jag ju ska bestå såklart och det tror jag nog det kommer att göra, för det är en toppenhärlig hund, precis som hans alla kullsyskon!

Nyss hade jag fått ytterligare ett mail från Finland med glatt besked. Det var från Katja med Rudi (Rosso Runner) som varit och röntgat om Rudi. Han har nu fått B-B och det är vi såklart jätteglada för. En stilig kille som gått bra på utställningarna och i höst också fixat jaktprovsmeriteringen. Med höfter OK så är det nu bara att köra på. Han kommer säkert att gå långt.

Tyvärr var det inte riktigt lika bra med broder Rickys höfter. Efter lång väntan fick vi till slut beskedet på hans resultat och det är tyvärr C-C. Han kommer dock att fungera ändå såklart och nu avvaktar vi hans HQ-resultat med spänning.

Nu är det bara Rivas och Risslas resultat vi väntar på. Av 6 röntgade av 8 i R-kullen har 4 B-B, 1 B-C och en C-C. 7 har startat på jaktprov, 5 har gått till pris och en av dem är SE UCh. Det är ett utfall jag är mycket nöjd med. De är ju bara precis 2 år fyllda.

Ja nyss publicerade jag en glad nyhet - nu blir det en mindre glädjande nyhet.

På grund av det rådande snöläget på ön så är vi nödgade att ställa in den planerade kennelveckan. Det är bara två veckor dit och snön ligger fortfarande tjockt överallt. Vi har en kraftig skare, oftast fin dagsmeja på dagarna, men eftersom det blir ganska kallt på nätterna så krymper inte snön nämnvärt.

Vi får bita i det sura äpplet och ta nya tag - vädret styr vi ju inte över och fågeln är inte heller ute i markerna nu. Igår morse hittade Wimsa en rapphönskull, den låg precis bakom en gammal lagård. Fågeln (och allt annat vilt också) har det riktigt besvärligt nu och håller sig mycket kring bebyggelsen, för där finns det oftast mat som snälla människor ger småfåglarna.

Dessutom vet vi inte hur utfallet blir av det strejkvarsel som en av Gotlandsfärjorna drabbats av. Påskhelgen är ju en av de riktigt stora resehelgerna till och från ön.

Idag fyller R-juvelerna två år. Ja som vanligt så säger man - tänk vad tiden går fort, det var ju som igår de kom till världen.

Förra året fick Raska som årsdagspresent att komma ut ensam tillsammans med matte och leta parhöns. Då var det verkligen ett helt annat väder må jag säga. Så här såg det bl a ut då:


 Raska 1 år

Helt bart på marken alltså, inte en gnutta snö. Om jag inte missminner mej så hade hon tre fina fågelarbeten på parhöns då. Jag hade varit i Havdhem och dömt lydnadsprov och tog då en sväng förbi marken i Levide.

Det var samma sak igår - lydnadsprov i ridhuset i Havdhem och efter det en tur till Levide. Skillnaden var att Raska fick inte följa med för hon höglöper och det är inte så populärt att ha höglöpande tikar där andra ska genomföra lydnadsprov, så hon fick stanna hemma. Den största skillnaden var dock denna:

 Levide igår

Helt vitt alltså. För dej som varit med i Levide så är det alltså ladan vi ser och det var helt snötäckt. Jag hade lastat en liten säck med säd som jag på en pulka drog ut i marken och strödde på olika platser. Hoppas att nu fasanerna och rapphönsen hittar dit. Jag såg tyvärr inte så många fågelspår heller.

Wimsa och Svärta fick följa med på dagens utflykt och fick därmed också chansen att sträcka på benen ut över vidderna. Inte heller de hittade några fåglar på den sväng vi gjorde. Trots skarsnön så var det faktiskt ganska tungt för mej att ta mig fram. Man får trösta sig med att det var bra motion!

Höll precis på att glömma - igår fyllde X-kullen hela 10 år. Stort grattis önskar kennelmamman.

Nu har inbjudan till årets kennelläger gått iväg via e-post. Om du inte fått något mail så kan det bero på att jag inte har din rätta e-postadress. Hör i så fall av dej så fixar vi det.

Veckan före påsk är det alltså dags igen och jag hoppas få se många Eirams-hundar på Gotland igen.

I första hand är veckan ordnad för våra valpköpare, men det kan finnas någon plats ifall det är någon annan som vill prova lyckan.

Det blir diverse olika träningar och jag hoppas snön försvinner snabbt så att rapphönsen kan börja para ut sig. Hörde att någon redan sett par i helgen då det var lite varmare, men de har nog gått samman igen nu när det blev kallt och snö igen. Jag är TRÖÖÖÖTT på vintern nu (är det nån som hört det tidigare kanske?) - jag vill ha VÅÅÅÅÅR.

Tänk vad tiden går - idag är det 9 år sedan W-kullen föddes, så vi säger stort grattis till Wackra Wera, Wilma Wirwelwind, Winnie Wessla, Wakna Wimsa, Wikki Winter, Waja Warpa "Vilma", Wanted Willy, Willow Woop "Conny" och Wino Wärsting och sänder en tanke till Wild William "Ville" som inte längre finns med oss.

Mamma Nicky sänder sina varma gratulationer (tror jag i alla fall). Hon blir 13 år i juni och hänger fortfarande med bra på turerna. Hon hör ingenting men det verkar hon inte heller ha något större bekymmer med. Det är nog vi som har största problemet med det. 

Ja tänk vad tiden går fort. Idag aär det 46 år sedan vår första breton föddes. Rina kom till vår familj på våren under mitt 5:e levnadsår och fanns som en kompis under hela min uppväxt. Hon fick höra många hemligheter och det bästa var ju så klart att hon bevarade alla hemlisar. Rina var dessutom en riktigt duktig jakthund och det var många fasaner som fick sätta livet till efter fina fågelarbeten av henne. I mitten på 60-talet så var det otroligt gott om fasaner på Gotland. Hon var dessutom en ypperlig apportör och användes vid all typ av fågeljakt. Hon var otroligt uppmärksam ifall en fågel träffades eller inte och det var vid många tillfällen som pappa svor över att hon försvann iväg i en (som han tyckte) knallapport, men hon kom alltid åter med villebrådet. Det lär ha varit endast en sak som aldrig riktigt fungerade med henne och det var att hon inte lärde sig rapportera.

Rina är alltså orsaken till att jag är där jag är idag - en inbiten bretonfantast. Jag sa nämligen alltid att om jag skulle skaffa mej en hund så skulle det vara en "Rina-hund". Så blev också fallet när Bessy kom till oss 1979. Då var inte jag speciellt intresserad av jakt, men jag skulle ha henne som min hund och pappa skulle få låna henne till jakten. Så blev det väl också till viss del, men efterhand så ökade också mitt intresse och på den vägen är det.

Rina var en härlig kompis som sagt och jag kan än idag minnas dagen då hon inte längre fanns med oss. Det var en söndag i december då jag varit och extrajobbat. När jag kom hem såg jag att hennes plats var tom och förstod att pappa ordnat detta när jag var hemifrån. Jag grät floder, men eftersom Rina då var gammal och inte längre så pigg, så var det ju det enda att göra. Rina skulle ha blivit 14 år månaden efter, så vi fick ha henne länge.

Rina kom från en av de första bretonägarna i landet och hon var fallen efter den första tiken som kom till Sverige. Hon var född hos Arne och Anna-Greta Larsson i Värsås utanför Skövde och det blev även där jag hämtade min första breton - Bessy.

Ja det finns ju fler som växer. Lilla Svärta blir snyggare för var dag som går. Det är ju ett tag sedan jag lade ut några bilder på henne. Uppfödaren i Frankrike efterlyste nya bilder så det var ju bara att verkställa!

Nu har vi ju inte haft det vackraste vädret den här helgen så det blev inte så fina bilder, men objektet är ju fint i alla fall.

  Sittande

och

  stående.

Ikväll har det blivit hela 3 inlägg, lite ketchupeffekt alltså. Kolla gärna in dem allihopa och glöm inte att lägga en kommentar här eller där. Det är alltid trevligt att läsa och så får jag ju också en hint om vem som tassar in här!

Nu är det dock dags för bingen. Sov gott!
.

Äntligen fick jag veta HD-resultatet för Raska. Jag röntgade den 19 november, plåtarna skulle gå in på tisdagen veckan efter (klinikens förslag för att undvika en viss avläsare!!) och så missade jag betalningen direkt, men en vecka efter att pengarna kommit in hade jag fortfarande inte fått något besked. Snacka om att det varit nervöst. Det resulterade i att jag i torsdags sände en förfrågan till SKK om vart resultatet tagit vägen. Jag har fortfarande inte fått något svar på den förfrågan. Igår fanns det inget brev i lådan med något resultat och inte fanns det något på HundData heller.

Idag kollade jag för säkerhets skull på HundData och då fanns det där!!!

Raska har B-höfter och jag är så nöjd. Visst hade det varit bättre med A, men B är helt OK. Dessutom så har även syster Rita nu röntgats och även hon har B.

Nu är tre tikar röntgade och alla har B. Rudi i Finland röntgades redan i våras - på tok för tidigt enligt min uppfattning - och tyvärr fick han B - C. Han kommer dock att röntgas om enligt ägaren.

Nu väntar vi med spänd förhoppning på de övriga 4 syskonens resultat.

Igår gick jag en sväng med Svärta ut över marken i ett område där vi tidigare hittat en del fasaner. Min tanke var att få se vad hon gjorde ifall vi kom i kontakt med något vilt. Vi började med att gå ner för att hämta vind. När vi sedan kommit i bra vind så fick hon gå iväg. Hon lägger redan upp ett snyggt sök och nyttjar vinden väl.

Vi hade bara kommit ner över första vallen så markerar hon. Hon nyper till kort, knappt så att jag hinner notera det faktiskt. Trodde först att hon bara stannat till, men nej - det var det första ståndet! Det blev inte så långvarigt, hon tog ett par steg fram och upp går det en kull rapphöns!. Svärta blev också ganska förvånad faktiskt, visste väl inte riktigt vad det var för vittring hon fått i näsan. Hon stannade dock kvar och kollade bara efter den flygande flocken höns. Hon gick sedan fram och undersökte legan, men fortsatte sedan gott vidare.

Vi hittade tyvärr inte några fasaner, men vinden låg så att det var svårt att känna dem ifall de nu höll till i kanalkanten, där de brukar vara så här års.

Det var extra skoj att det var just rapphöns hon hittade. Dels för att jag tycker det är så gott för unghundar att hitta rapphöns, de ligger oftare ute i marken än fasanerna och dels för att jag inte hittat några rapphöns där tidigare i år. I fjol var det minst 2-3 kullar där och i våras hittade Raska flera par, men som sagt - i höst har de hållit till någon annanstans fram till nu. Gott att veta att de inte försvunnit helt i alla fall.
.

Ja så har jag äntligen tagit tag i det här med Raskas HD-röntgen. Igår gick det av stapeln så nu är det en veckas nervös väntan. Håll alla tummar och tår!!!

Även Tindra röntgades men här var det magen vi tittade på. Hon är duktigt rund nu och tydligen har hon en hel del vätska i sig, men vi kunde åtminstone se 7 foster, men det kan vara fler. Även här är det en veckas väntan innan vi får besked.

Idag har ynglingarna varit avskräckande exempel. Jag blev för ett tag sedan tillfrågad om jag kunde tänka mej att hålla ett föredrag om hunduppfödning för eleverna på hundgymnasiet. Idag har jag gjort det och då fick Raska och Svärta följa med. Det var inte det mest kloka beslut jag fattat, för de var i sitt essä och skulle mest leka och busa. Att få dem att ligga still och bara se söta ut, det var helt dömt att misslyckas. Inte går det att vara konsekvent alla gånger heller, så ena stunden låg de snällt för att i nästa vara igång och leka igen.

Det var intresserade elever i alla fall och hundarna fick många klappar under eftermiddagens gång.
.

Idag har Svärta debuterat på fält. Husse kunde inte hålla sig längre utan tog en liten sväng på stubben hemmavid med Svärta. Han var helnöjd med henne. Hon gick med hög fart och nyttjade vinden riktigt bra. Hon är ju bara 5 månader, så det lovar mycket gott.

Ja nu är det länge sedan jag skrev något om lilla Svärta. Hon blir idag 5 månader och hon utvecklas precis som jag vill. Ett härligt temperament och riktigt framåt är hon.

Jag mätte henne idag och hon är nog 42-43 cm ungefär. Det är en bit kvar att växa ännu alltså.

Det finns de som efterlyst bilder på henne, så här kommer några!









Visst är hon väl fin??

Nästan alla som träffat henne vill ta henne med sej hem, men hon är MIIIN!