Ja det finns en hel del att säga grattis till just nu.
Först börjar vi med att gratulera P-kullen som idag blir 1 år. Tänk vad tiden går fort.
Så här såg det ut för ett år sedan, en trött mamma Wimsa med sina små nyfödda
Inte nog med detta - idag blir O-kullen dessutom 5 månader. Grattis till er alla små också!
Så här såg det ut för 5 månader sedan, en stolt mamma Tindra med sitt hela gäng
Det är inte utan att man blir lite "valpsjuk" när man tittar på de här bilderna, men tyvärr blir det inte några valpar hos oss den här våren. Unni kom troligen lite försent till Danmark, där hon skulle paras. Vi gör troligen ett nytt försök vid nästa löp i september.
Ja så vill jag återigen gratulera Jan Nielsen i Danmark som den 15 april fick sin dröm uppfylld - att stå som segrare i Danmarksmästerskapet. Det blev Malthe som efter en helt felfri dag stod som slutlig segrare.
Malthe - som är far till vår R-kull och som är yngre helbror till Syrach, som är far till vår O-kull.
Malthe in action
Vi kan inte annat än lyfta på hatten och buga djupt. Det är så härligt att Jan fått den här framgången.
Slutligen så gratulerar vi även Maggan med Ramsa (dotter till Malthe) som på fjällprovet i Vemdalen den 16 april fick ett fint 2:a pris i öppen klass. Det var debut i öppen klass och Ramsa jobbade toppenfint och gick för ett förstapris, men tyvärr så tryckte inte riporna tillräckligt, Ramsa fick inte visa resning och därmed stannade hon på ett andrapris, men det är inte illa. Ettan är alltså inte långt borta.
Ja så har det gått ytterligare en vecka och det betyder ju att jag bara har så där cirka två veckor kvar med juvelerna. Jag vet ju att det finns dem som tycker att det är alldeles för lång tid kvar ännu eller att tiden går alldeles för långsamt, men det tycker alltså inte jag.
De är riktigt ljuvliga nu. Vi har haft mycket växlande väder den senaste tiden. I helgen som gick var det visserligen uppehåll, men det blåste SÅ kallt emellanåt. Det var tur att solen i alla fall tittade fram emellanåt, men trots det var det inte någon större värme. Eftersom det var uppehåll ville jag ju så klart låta valparna vara ute. Nu var dock marken ganska kall och fuktig efter regnet, så de fick debutera i hundgård istället. Hundgårdarna är grusade och de hade där också tillgång till en torr och varm koja. Jag fäste upp vippluckan och det tog inte speciellt lång tid förrän de hittat in i kojans inre rum. Där sov de riktigt gott. Jag var ute och kollade dem emellanåt och då kom de något sömndruckna ut, kissade lite och gick in igen. Senare nådde solens värmande strålar ner i gården och då såg det så här mysigt ut:
Även när de är i "gräshagen" har de numera tillgång till en koja i form av en täckt bur. Den är också mysigt att sova i och att valpar gärna ligger tätt, det syns ju här.
Valpar är precis som småbarn, nya leksaker är roligast. Att sedan leksakerna kan vara desamma, men bara varit undanlagda en tid, det har inte så stor betydelse.
Häromdagen fick de återigen en ny leksak. Den här gången var det lilla plyschankan. Som synes var intresset för den stor. Det är inte lätt att se den, eftersom det ligger en hög valpar över ankan.
Så här vacker var vår flagga mot himlen
I helgen var det ju flaggdag och det var ju såklart för vår grand old lady och födelsebarn det flaggades för först och främst. Vårt födelsebarn var självklart mamma och mormor Nicky som dagen till ära fyllde 12 år. Vi passar också på att i efterhand gratulera hennes senaste pojkvän Pasties som samma dag fyllde 10 år.
Nicky - still going strong!
Ett litet hörn av flaggan ärades husfolket som dagen till ära firade förlovningsdag (3-årig).
.
De är riktigt ljuvliga nu. Vi har haft mycket växlande väder den senaste tiden. I helgen som gick var det visserligen uppehåll, men det blåste SÅ kallt emellanåt. Det var tur att solen i alla fall tittade fram emellanåt, men trots det var det inte någon större värme. Eftersom det var uppehåll ville jag ju så klart låta valparna vara ute. Nu var dock marken ganska kall och fuktig efter regnet, så de fick debutera i hundgård istället. Hundgårdarna är grusade och de hade där också tillgång till en torr och varm koja. Jag fäste upp vippluckan och det tog inte speciellt lång tid förrän de hittat in i kojans inre rum. Där sov de riktigt gott. Jag var ute och kollade dem emellanåt och då kom de något sömndruckna ut, kissade lite och gick in igen. Senare nådde solens värmande strålar ner i gården och då såg det så här mysigt ut:
Även när de är i "gräshagen" har de numera tillgång till en koja i form av en täckt bur. Den är också mysigt att sova i och att valpar gärna ligger tätt, det syns ju här.
Valpar är precis som småbarn, nya leksaker är roligast. Att sedan leksakerna kan vara desamma, men bara varit undanlagda en tid, det har inte så stor betydelse.
Häromdagen fick de återigen en ny leksak. Den här gången var det lilla plyschankan. Som synes var intresset för den stor. Det är inte lätt att se den, eftersom det ligger en hög valpar över ankan.
Så här vacker var vår flagga mot himlenI helgen var det ju flaggdag och det var ju såklart för vår grand old lady och födelsebarn det flaggades för först och främst. Vårt födelsebarn var självklart mamma och mormor Nicky som dagen till ära fyllde 12 år. Vi passar också på att i efterhand gratulera hennes senaste pojkvän Pasties som samma dag fyllde 10 år.
Nicky - still going strong!Ett litet hörn av flaggan ärades husfolket som dagen till ära firade förlovningsdag (3-årig).
.
Så fort tiden går, nu är det ju mindre än halva tiden kvar - tills valparna flyttar till sina nya hem alltså.
Nu är de ute nästan hela dagarna. Det är oftast lite vått i gräset på morgonen, så då får de vänta av lite tills solen kommit fram och torkar upp. De små blir ju annars så lätt kalla av att ligga på fuktiga marken, även om de självklart har fällar att vila på.
Idag var tanken att jag skulle gå på första promenaden. De blev som yra höns när de först fick kravla sig ur lådan på egen hand och därefter komma ut fritt.
Jag kan ju säga att vi kom inte längre än en bit i trädgården. Det var alldeles för ystert för att vi skulle komma utanför gården. Min tanke hade ju inte varit att gå någon längre sväng, men en bit nedåt åkerkanten hade ju passat fint. Det betyder att vi har ännu det kvar alltså.
För övrigt så kan meddelas att Atle är klart på bättringsvägen, även om han ännu går med tratt och har stygnen kvar. Vi håller tummarna att allt har gått bra, men det verkar i alla fall vara så.
.
Nu är de ute nästan hela dagarna. Det är oftast lite vått i gräset på morgonen, så då får de vänta av lite tills solen kommit fram och torkar upp. De små blir ju annars så lätt kalla av att ligga på fuktiga marken, även om de självklart har fällar att vila på.
Idag var tanken att jag skulle gå på första promenaden. De blev som yra höns när de först fick kravla sig ur lådan på egen hand och därefter komma ut fritt.
Jag kan ju säga att vi kom inte längre än en bit i trädgården. Det var alldeles för ystert för att vi skulle komma utanför gården. Min tanke hade ju inte varit att gå någon längre sväng, men en bit nedåt åkerkanten hade ju passat fint. Det betyder att vi har ännu det kvar alltså.
För övrigt så kan meddelas att Atle är klart på bättringsvägen, även om han ännu går med tratt och har stygnen kvar. Vi håller tummarna att allt har gått bra, men det verkar i alla fall vara så.
.
Nu antar jag att det finns några som längtar efter nya bilder på P-juvelerna. Det har varit ett par dagar med riktigt härligt väder, så trots att de är så små så har de faktiskt fått vara ute en del under dessa dagar.
I torsdags den 21 maj var det debut - 3 veckor och 1 dag gamla. De sprang ju inte riktigt omkring, men de tyckte inte att det var speciellt konstigt att vara ute. De kunde både äta och sova utomhus också.
Som vanligt har jag gjort bilderna små, men om du klickar på bilden så blir den större.
Visst ser det väl härligt ut!
Det blev mycket nytt den dagen, för först så fick de köttfärs i samband med avmaskningen och när de sedan kom in efter ca en timme utomhus så fick de sitt första vällingmål. De lät sig väl smaka allihopa. Att de inte har något bordsskick det kan väl vem som helst förstå - första gången, men att de behöver kladda ner varandra så mycket, det förstår jag mindre. De såg ut som dränkta kattungar efter de ätit sin välling klart.
Matdebut!
Och så här trött blev man därefter
.
I torsdags den 21 maj var det debut - 3 veckor och 1 dag gamla. De sprang ju inte riktigt omkring, men de tyckte inte att det var speciellt konstigt att vara ute. De kunde både äta och sova utomhus också.
Som vanligt har jag gjort bilderna små, men om du klickar på bilden så blir den större.
Visst ser det väl härligt ut!
Det blev mycket nytt den dagen, för först så fick de köttfärs i samband med avmaskningen och när de sedan kom in efter ca en timme utomhus så fick de sitt första vällingmål. De lät sig väl smaka allihopa. Att de inte har något bordsskick det kan väl vem som helst förstå - första gången, men att de behöver kladda ner varandra så mycket, det förstår jag mindre. De såg ut som dränkta kattungar efter de ätit sin välling klart.
Matdebut!Och så här trött blev man därefter
.
Jag vet att jag har besökare som inte är direkt svensktalande. Jag blev så glad när jag hittade en möjlighet att direkt översätta det jag skrivit, istället för att jag ska översätta själv. Jag hade ju den intentionen i början.
Nu finns alltså möjlighet att läsa detta på engelska istället och om du kollar bland "Länkar" så finns det en länk som heter "My blog in english". Jag vill dock frånsäga mej eventuella felaktigheter i engelskan, då jag inte kontrollerat översättningen som föreslagits av alla inlägg.
Ta det med en nypa salt alltså!
PS! det kommer mera valpbilder och andra nyheter senare ikväll.
.
Nu finns alltså möjlighet att läsa detta på engelska istället och om du kollar bland "Länkar" så finns det en länk som heter "My blog in english". Jag vill dock frånsäga mej eventuella felaktigheter i engelskan, då jag inte kontrollerat översättningen som föreslagits av alla inlägg.
Ta det med en nypa salt alltså!
PS! det kommer mera valpbilder och andra nyheter senare ikväll.
.
Ja jag tycker att det händer saker i lådan i alla fall. Jag var bortrest över helgen och visst hade de väl växt en del när jag kom hem, det tycker jag nog. De rymmer i alla fall så fort de är vakna. Det betyder att det nu fått bli ytterligare en nivå på valplådekanten, så nu kan de bara inte komma över. Gunnar hade mött en valp på väg mot hallen och trappan ner häromdagen och det är ju inte så bra. Även om de är försigkomna så kan de inte gå i trappor än i alla fall. De ska inom kort få flytta ner i den större valphagen, även om den begränsas en del till att börja med. Världen får inte bli alltför stor på en gång!
Jag var en tur till Skåne i helgen och gick domaraspirant. På lördagen hade SVK-Södra sin årliga vårutställning och där hade jag nöjet att få gå aspirant på 17 KLM och 9 korthåriga vorsteh. Det är oerhört nyttigt att få se många hundar i rasen vid samma tillfälle för då får man verkligen se de olika kvalitéerna som finns i rasen. 17 KLM var en riktigt bra anmälningssiffra och det fanns därtill några riktigt bra individer också.
På söndagen var det så dags för SKK-utställning i Hässleholm, där jag gick aspirant på 5 gordonsetter, 2 spinone och en pointer. Lite färre hundar alltså. Var nog mest besviken på att det inte var fler pointer. Jag gick även aspirant i Visby förra helgen och inte heller då var det någon pointer anmäld, så det blir att leta fler utställningar där den svåra ekvationen går ihop - tillräckligt antal anmälda hundar för en domare som är aspirantdomare på rasen. Den ekvationen är inte alltid så lätt att få ihop ska jag säga, för det är mest utländska domare inbjudna på SKK-utställningarna i år verkar det som.
Vill det sig väl nu så har jag på två helger fått utökad auktorisation på ytterligare 5 raser. Det känns jättebra.
Några bilder på de små får vi väl ta att lägga ut också. Jag lägger dem som småbilder, men om du klickar på bilden så blir den större.
Ja då blev det en liten bukett.
Jag var en tur till Skåne i helgen och gick domaraspirant. På lördagen hade SVK-Södra sin årliga vårutställning och där hade jag nöjet att få gå aspirant på 17 KLM och 9 korthåriga vorsteh. Det är oerhört nyttigt att få se många hundar i rasen vid samma tillfälle för då får man verkligen se de olika kvalitéerna som finns i rasen. 17 KLM var en riktigt bra anmälningssiffra och det fanns därtill några riktigt bra individer också.
På söndagen var det så dags för SKK-utställning i Hässleholm, där jag gick aspirant på 5 gordonsetter, 2 spinone och en pointer. Lite färre hundar alltså. Var nog mest besviken på att det inte var fler pointer. Jag gick även aspirant i Visby förra helgen och inte heller då var det någon pointer anmäld, så det blir att leta fler utställningar där den svåra ekvationen går ihop - tillräckligt antal anmälda hundar för en domare som är aspirantdomare på rasen. Den ekvationen är inte alltid så lätt att få ihop ska jag säga, för det är mest utländska domare inbjudna på SKK-utställningarna i år verkar det som.
Vill det sig väl nu så har jag på två helger fått utökad auktorisation på ytterligare 5 raser. Det känns jättebra.
Några bilder på de små får vi väl ta att lägga ut också. Jag lägger dem som småbilder, men om du klickar på bilden så blir den större.
Ja då blev det en liten bukett.
Ja nu ska det äntligen bli lite bilder på de små sötnosarna, med betoning på "nosarna" för det blir lätt mycket nos när det är så små valpar. Det är inte det lättaste att ta på dem när de är så små, för det är mycket hastiga rörelser och hala som ålar är de också.
Herrarna först brukar man ju säga och eftersom den förstfödde var just en hanhund så börjar vi väl med honom:
Lillkillen
och
storkillen (störst vid födseln)
Så har vi då damerna därefter:
med vita kragen
lilla prickan
först ur lådan
ljusaste tiken
och sist men inte minst
lilla jag.
Som vi kan se så är det välpigmenterade valpar och de kommer med största sannolikhet att bli skimlade allihopa. Aktiviteten ökar efterhand och den trefärgade tiken har redan rymt ur lådan två gånger. Det är till att vara framåt må jag säga. Det är dock ännu mera sömn än aktiv tid.
Herrarna först brukar man ju säga och eftersom den förstfödde var just en hanhund så börjar vi väl med honom:
Lillkillen och
storkillen (störst vid födseln)Så har vi då damerna därefter:
med vita kragen lilla prickan först ur lådan ljusaste tikenoch sist men inte minst
lilla jag.Som vi kan se så är det välpigmenterade valpar och de kommer med största sannolikhet att bli skimlade allihopa. Aktiviteten ökar efterhand och den trefärgade tiken har redan rymt ur lådan två gånger. Det är till att vara framåt må jag säga. Det är dock ännu mera sömn än aktiv tid.
Idag är valparna två veckor och de har fått ögon. Aktiviteten ökar allt mer i lådan och nu är de till och med uppe och går, även om det är på stapplande ben. De trillar omkull allt som oftast, men de försöker i alla fall. Det börjar också komma lite små skall från dem eller ska jag säga - de tränar på det som så småningom ska bli ett skall. Otroligt ljuvliga är de i alla fall.
Jag har börjat videofilma dem och en dvd från detta följer sedan med varje valp. Jag har filmat alla mina kullar och filmen har alltid följt med till nya ägarna. Det har varit uppskattat både då och att ha att titta tillbaka på senare. Någon Ingmar Bergman är jag ju dock inte och ingen Sven Nykvist heller, men det brukar duga i alla fall.
Timmen börjar bli sen nu, men jag ska försöka lägga ut lite bilder imorgon. Vi tog bilder på var och en tidigare ikväll och jag hoppas de kommer ut här imorgon. Hav tålamod!
Jag har börjat videofilma dem och en dvd från detta följer sedan med varje valp. Jag har filmat alla mina kullar och filmen har alltid följt med till nya ägarna. Det har varit uppskattat både då och att ha att titta tillbaka på senare. Någon Ingmar Bergman är jag ju dock inte och ingen Sven Nykvist heller, men det brukar duga i alla fall.
Timmen börjar bli sen nu, men jag ska försöka lägga ut lite bilder imorgon. Vi tog bilder på var och en tidigare ikväll och jag hoppas de kommer ut här imorgon. Hav tålamod!
har valparna blivit nu och de växer duktigt allihopa. De har nästan fördubblat vikten. Här är några bilder från imorse.
Det är ju ännu mest sova och äta som gäller.
Det är ju ännu mest sova och äta som gäller.
De äter duktigt och har vuxit en hel del. De väger nu mellan 450 - 580 gram. Jag har nog inte haft så stora valpar någon gång tidigare. Även om det skiljer en del mellan dem så ökar de jämnt allihopa.
Det är såklart mycket sömn också och så här trötta var de när jag städade i lådan idag. Att ligga utanför den var alltså inget problem.
Mamma Wimsa pysslar med dem. Hon är en riktig "praktmorsa", även om hon kostar på sej att komma ner till oss och umgås också. Just nu ligger hon vid mina fötter.
Nej nu ska jag åter ut och njuta av det vackra vårvädret. Man måste ta tillfället i akt när solen skiner så skönt.
Det är såklart mycket sömn också och så här trötta var de när jag städade i lådan idag. Att ligga utanför den var alltså inget problem.
Mamma Wimsa pysslar med dem. Hon är en riktig "praktmorsa", även om hon kostar på sej att komma ner till oss och umgås också. Just nu ligger hon vid mina fötter.
Nej nu ska jag åter ut och njuta av det vackra vårvädret. Man måste ta tillfället i akt när solen skiner så skönt.
Ja nu har jag fått njuta av de små liven i snart två dagar och hållit er andra på sträckbänken!
Här får vi då presentera Eirams P-kull född 090429:
Den stolta modern är alltså Wimsa och fader är danske Midtvejs Camus. Det blev till slut tvunget med ett kejsarsnitt, men allt har gått bra. Vi har nu 7 valpar i lådan, två hannar och fem tikar. En perfekt fördelning alltså, eftersom efterfrågan på tikar har varit klart störst den här gången. Det var ytterligare en valp, men hon var så liten och inte helt utvecklad så hon fick faktiskt somna in.
Hannarna 
och tikarna
och till sist denna, som hade så svårt att vara still i vågskålen. Trots många försök blev ALLA bilder suddiga.
Det blev alltså två orange/vita och två svart/vita samt en svart trefärgad tik. De vägde mellan 396 - 485 gram, så det var riktigt stora valpar. Den lilla pluttan som fick somna vägde bara 183 gram, så hon var verkligen liten. Det var alltså inte så konstigt att Wimsa var riktigt rund om magen.
Nu ska jag bara njuta av de små liven några dagar och sedan försöka bestämma vart de ska hamna någonstans. Alla valparna är således tingade.
Här får vi då presentera Eirams P-kull född 090429:
Den stolta modern är alltså Wimsa och fader är danske Midtvejs Camus. Det blev till slut tvunget med ett kejsarsnitt, men allt har gått bra. Vi har nu 7 valpar i lådan, två hannar och fem tikar. En perfekt fördelning alltså, eftersom efterfrågan på tikar har varit klart störst den här gången. Det var ytterligare en valp, men hon var så liten och inte helt utvecklad så hon fick faktiskt somna in.
Hannarna och tikarna
och till sist denna, som hade så svårt att vara still i vågskålen. Trots många försök blev ALLA bilder suddiga.
Det blev alltså två orange/vita och två svart/vita samt en svart trefärgad tik. De vägde mellan 396 - 485 gram, så det var riktigt stora valpar. Den lilla pluttan som fick somna vägde bara 183 gram, så hon var verkligen liten. Det var alltså inte så konstigt att Wimsa var riktigt rund om magen.
Nu ska jag bara njuta av de små liven några dagar och sedan försöka bestämma vart de ska hamna någonstans. Alla valparna är således tingade.
Så här såg Wimsas mage ut i morse innan jag for till jobbet.
Det har inte kommit några valpar ännu.
Vi var och röntgade magen ifredags och då såg vi åtminstone 7 foster, men jag tror faktiskt att det är fler, men den som lever får ju se.
I lördags tog jag mej äntligen för att måla både valplådan och valphagen. Det är något som skulle gjorts för länge sedan, men nu blev det i alla fall äntligen gjort. Valphagen har drygt 12 år på nacken, men den har ju fungerat bra även utan färg!
Skillnaden i färg blev väl inte så stor - men snyggare!
Det var så härligt väder i lördags att jag faktiskt kunde ha kortbyxor på mej - härligt när nu våren och även sommaren är på gång. Det betyder att det snart är höst och jakttid igen!
Ja det gäller alltså Wimsa. Hon är beräknad att valpa om en vecka, men jag är inte säker på om det kommer att hålla. Jag tycker hon är så stor och rund, så jag tror hon kommer tidigare. Hon är hur pigg och glad som helst och faktiskt riktigt rörlig också. Hon galopperar iväg när jag släpper henne på promenaderna. Nu blir det ju inte så långa, men hon brukar få gå lös ett tag också och då får hon ju bestämma själv hur mycket hon vill springa.
Matlusten är det inget fel på, men magens storlek beror inte på för mycket mat - jag lovar!
Hur många tror du det blir?
.
Matlusten är det inget fel på, men magens storlek beror inte på för mycket mat - jag lovar!
Hur många tror du det blir?
.
R-juvelerna blev ju ett år för en vecka sedan. I helgen som gick gjorde två av dem sin debut på jaktprov. Det var på ett särskilt fjällprov i Tossåsen. Det var Ramsa och Rissla som efter några dagars träning med Bretonklubben testade på allvaret. Ingen av dem lyckades att knipa något pris, men hundarna skötte sig väl. Bättre lycka nästa gång!
Vem vet - det kanske blir under kennelveckan på Gotland. Tanken har väckts så får vi se hur det faller ut. Jag ska förbereda det lite i alla fall.
Den som gjort debut på utställning är Rosso i Finland. Han firade ettårsdagen genom att få sitt andra reserv-Cert. Det är riktigt lovande. Grattis till Rudi (som han kallas) och Katja.
Raska fick följa med med när jag åkte på en konferens i Bergslagen under helgen som gick. Vi fick lite tid över på hemvägen, så vi passade på att hälsa på broder Ricky. Det blev full fart på syskonen när de släpptes lösa.
Vem vet - det kanske blir under kennelveckan på Gotland. Tanken har väckts så får vi se hur det faller ut. Jag ska förbereda det lite i alla fall.
Den som gjort debut på utställning är Rosso i Finland. Han firade ettårsdagen genom att få sitt andra reserv-Cert. Det är riktigt lovande. Grattis till Rudi (som han kallas) och Katja.
Raska fick följa med med när jag åkte på en konferens i Bergslagen under helgen som gick. Vi fick lite tid över på hemvägen, så vi passade på att hälsa på broder Ricky. Det blev full fart på syskonen när de släpptes lösa.
Puss på dej brorsan!
Eirams Ricky Rödräv
Stövarynglingen och husse skulle ju på jaktprov i fredags och det var de också, trots att det var skare på morgonen. Förhållandena var inte de lättaste, men till slut så reste han i alla fall en räv och drev blev det så det räckte till ett fint 2.a pris. Det var en stolt husse som kom hem precis när jag skulle åka till färjan för helgens fastlandskonferens. Atle har nu gjort två jaktprovsstarter och det har blivit pris båda gångerna. Dessutom har han genomfört ett godkänt RR-prov. Han blir ju två år först till midsommar, så vi är mycket nöjda med hans prestationer. Ska bli en spännande säsong nästa år - det är då allvaret börjar!
Stövarynglingen och husse skulle ju på jaktprov i fredags och det var de också, trots att det var skare på morgonen. Förhållandena var inte de lättaste, men till slut så reste han i alla fall en räv och drev blev det så det räckte till ett fint 2.a pris. Det var en stolt husse som kom hem precis när jag skulle åka till färjan för helgens fastlandskonferens. Atle har nu gjort två jaktprovsstarter och det har blivit pris båda gångerna. Dessutom har han genomfört ett godkänt RR-prov. Han blir ju två år först till midsommar, så vi är mycket nöjda med hans prestationer. Ska bli en spännande säsong nästa år - det är då allvaret börjar!
Stövarynglingen RR J Ekmarkens Atle
Så har jag då lyckats fixa lite med en bild jag tog på Wimsa och Camus tillsammans. Man kan ju göra en hel del i Photoshop men jag är inte så haj på det ännu. Får se vad jag lyckas klara ut framöver.
Jag hittade en länk i någon blogg jag gluttade i om en websida där man gratis kan fixa med sina bilder och jag var så klart tvungen att testa. Det var ganska enkelt så prova på www.picnik.com. Så här blev en bild jag lekte med:
Sidan är på engelska så det är väl därför som ringarna över a:na inte finns med. Wimsa är alltså på språng under jakt i Västerbottensskogarna i höstas.
.
Nu är jag sedan nån dag åter hemma igen.
Wimsa och jag har varit på en tripp söder över, närmare bestämt till vårt södra grannland Danmark och i trakterna kring Horsens på Jylland. Där har hon hittat en ny kärlek och om så där knappt 9 veckor så vet vi om kärleken burit frukt.
Det blev så där lite drygt 200 mils körning och det är kännbart när man är ende bilföraren i bilen. Wimsa kör ju inte och någon annan var det inte heller med. Nu var det ju inte körning i ett svep, utan vi gjorde (som vanligt) ett strandhugg med övernattning hos kära vännen Lena i Svalöv på vägen ner.
Återresan blev dock lite tuffare för då skulle jag till Stockholm. Jag var sedan tidigare anmäld till SKKs Avelskonferens, alltså långt innan jag visste att Wimsa skulle löpa. Nu löste det sig ju och jag hann med båda sakerna, men visst känns det i kroppen nu.
Jag återkommer inom kort med bilder på de tu.
,
Wimsa och jag har varit på en tripp söder över, närmare bestämt till vårt södra grannland Danmark och i trakterna kring Horsens på Jylland. Där har hon hittat en ny kärlek och om så där knappt 9 veckor så vet vi om kärleken burit frukt.
Det blev så där lite drygt 200 mils körning och det är kännbart när man är ende bilföraren i bilen. Wimsa kör ju inte och någon annan var det inte heller med. Nu var det ju inte körning i ett svep, utan vi gjorde (som vanligt) ett strandhugg med övernattning hos kära vännen Lena i Svalöv på vägen ner.
Återresan blev dock lite tuffare för då skulle jag till Stockholm. Jag var sedan tidigare anmäld till SKKs Avelskonferens, alltså långt innan jag visste att Wimsa skulle löpa. Nu löste det sig ju och jag hann med båda sakerna, men visst känns det i kroppen nu.
Jag återkommer inom kort med bilder på de tu.
,
