Kennel Eirams bloggsida

Jag älskar pioner men det kanske någon redan har förstått.

De blir fler och fler och snart vet jag inte vart jag ska plantera dem. I år har det blivit en röd doftpion som nytillskott. Annars har jag faktiskt behärskat mej rätt väl. Det var i fjol som maken bidrog med en hel rad röda bondpioner och året innan fick jag min första buskpion. I år har den sin första blomma.

Min vackra buskpion


Ja en har ju redan blommat över förståss och det är dillpionen. Den har jag presenterat i ett tidigare inlägg, men eftersom den är så vacker så tar jag den gärna igen. Fem blommor var det iår.

  Dillpionen

Bondpionerna blommar tyvärr över alldeles för fort nu, främst beroende på den sommarvärme vi nu fått. Vi har nu fem bestånd med röda och ett med rosa nästintill vita bondpioner.

 Röda bondpioner   och vita.

Ja även om dessa snart är överblommade så kommer det mera. Mina doftpioner är nu ännu i knopp - men så många knoppar!

Kolla här:
 Det här blir vita


 och det här är rosa

De två bestånden med mörkrosa har inte riktigt lika många knoppar, men blommor blir det - LJUVLIGT!!!

I maj ska det ju vara soligt och varmt. Det hade vi förra helgen men den här veckan har det varit långt ifrån "sköna maj", eller vad sägs om snöslask, stormvindar och regn. Just nu stormar det friskt och den mindre gotlandsfärjan är inställd just med anledning av den kraftiga vinden. Det sägs också att ett nytt askmoln är på gång. Det betyder antagligen att vi återigen blir lite isolerade här ute på ön.

Jag har dock ingen nöd för jag har inte för avsikt att resa de närmaste dagarna, men till kommande helg ska jag ju åka båt så då hoppas jag att vinden mojnat.

Trots det nu trista vädret så händer det massor i naturen. Längs min färdväg till jobbet växer en av de riktigt underbara blommorna som nästan bara växer på Gotland. Jag menar alltså nipsippan. Jag stannade och tog några bilder på dem häromdagen och för dej som inte sett dem tidigare - se och njut. De är så otroligt vackra.


               

Om du klickar på bilden så får du se den i lite större format.

Visst är de väl ljuvliga. Dessutom har det blivit ungefär dubbelt så många blommor på just det stället iår. Det sägs att ungefär 90 % av hela norra Europas bestånd växer på Gotland, så de är ganska unika.

Jag hoppas verkligen det blir lite bättre väder till helgen. Då är det hundutställning i dagarna två - utomhus. Jag ska gå domarelev på lördag och jobba som ringsekreterare på söndag. I båda fallen är det trevligare om det är skönt väder!

.

 

Nu är det en riktigt härlig tid. Det blommar och blommar - överallt. I vår trädgård kommer det ut nya blommor nästan varje dag. Tidigt är det också. Ginsten blommar för fullt, hela busken är knallgul! Även kaprifolen blommar och det är verkligen tidigt. Det som nog är mäktigast just nu är alla syrener. Det är riktigt häftigt och det doftar ju så ljuvligt gott.

I skogen blommar det också. Gullvivan är i stort sett helt överblommad och har nu blivit avlöst av liljekonvaljen. Då kan vi ju också prata om dofter - ljuvliga sådana.

Blommorna jag skrivit om nu finns ju lite överallt i vårt avlånga land. Något som vi är mera ensamma om är ju alla vilda orkidéer. S:t Pers nycklar blommar mer eller mindre överallt. Vi har numera ett ganska stort bestånd precis utanför trädgården. Där står de så stolta och fina.

  S:t Persnycklar, den vanliga lila

Jag och några arbetskamrater var igår på orkidévandring. Vårt mål var att få se den vackra originella Guckoskon. Vi tyckte vi gått så långt och blev ett tag oroliga för att vi kanske tagit fel väg. Det var bara en av oss som tidigare varit på platsen och det var ett tag sedan. Vi blev dock rikt belönade, eller vad sägs om detta:

             

Visst är de väl gudomligt vackra!

Vi fick också några andra orkidéer som "bonus" på vår promenad.

  Troligen också en S:t Pers nycklar, men kan vara en hybrid

  Sumpnyckel

  Nattviol

 och så en tvåblad

Vi såg dessutom en hel del andra mer eller mindre vanliga växter. Varför gör man inte en sån här tur oftare??

Nu exploderar det ju i moder natur. Det finns så många vackra blommor som kommer efterhand. Visst är det väl helt fantastiskt vackert med alla blommor som kommer på bar kvist, alltså trädet/busken har ännu inga blad, utan det är bara blomman som finns - och så vacker den då är.

Eller vad sägs om den ganska vanliga gula fina

  forsytian.


Eller varför inte ljuvligt vackra

  körsbärsblom?


Eller det som är hemskt 51 veckor om året, men desto vackrare just nu i ungefär en veckas tid

  "tynnet" som vi säger på Gotland, alltså slånbärssnår i full blom.


Det vackraste bland vackert är dock ändå magnolian. Jag är lyckligt lottad att ha en egen buske i trädgården och den är just nu på god väg att slå ut.



I år är busken så överfylld med blommor så jag har inte ens försökt att räkna dem alla. Det är nog en kompensation mot i fjol, då de 30-talet blommorna frös sönder, så jag fick inte mer än en eller två som slog ut. Så här ser busken ut i år

 I sin helhet

 och lite mera närgånget.


Längs med en gata i stan (Visby alltså) har bostadsbolaget planterat en lång rad med magnoliaträd. De stod i sin vackraste prakt förra veckan och jag passade då på att stanna och njuta på plats och även ta några bilder. Dessa magnolior är helt vita och träden ser ut som om någon satt fullt av bomullstussar på kvistarna. Så här vackra är dessa

  i sin helhet

och så här lite mera närgånget

      


Min egen magnolia hade inte kommit längre än så här vid samma tidpunkt 

Igår blev det äntligen gjort - penséer och minipåskliljorna kom i krukor. Nu pryder de infarten och yttertrapporna. Visst hade jag väl kunnat göra det tidigare, men med facit i hand så var det kanske tur att jag väntade, för förra veckan hade vi ju en riktig köldknäpp med så där -12 på morgonen. De brukar ju vara frosttåliga de små liven, men det är väl lite att ta i att begära att de ska klara en sån köldknäpp.

  Till infarten...




... och till trappan






















Och på taket så sitter "tjocknäbbarna" och sjunger. Tjocknäbb är en gotländsk benämning för gråsparv. Ibland är det nog en och annan pilfink som också får kallas för tjocknäbb, men det får de tåla.

  Tjocknäbbshanne

Maken har ett intresse för orkidéer och jag måste ju säga att jag gillar dem också. Det betyder att det står ett antal runt om i vårt hus. En del är vackra och en del har varit vackra. Just nu är det i alla fall minst 4 som blommar, men en är på tillbakagång.

Riktigt förväxt är den som står i vårt köksfönster. Den måste ha stöd och bladen hänger med stor tyngd ut över kanten på krukans ena sida. Men vad gör man - den blommar med tre härliga stänglar!

 "Köksorkidén"

På TV:n står det också en som blommar tacksamt. Även denna har förvuxit sig lite, men som sagt - blommorna är ju så vackra. Den är lite ljusare än köksorkidén.

  "TV-orkidén"

Den vackraste har jag så klart sparat till sist. Det är en annorlunda orkidé iförhållande till de tidigare. Den kallas bläckfiskorkidé, men heter säkert något mycket vackrare. Den gör dock skäl för sitt namn, för visst är den väl lik en bläckfisk?



Bläckfiskorkidé x 2 

Jag tycker i alla fall
att den är otroligt
läcker. Blommar
tacksamt gör den
också hela sommaren
och återkommer snällt
med nya blommor varje
vår.













.

Jag var en tur till Stockholm över dagen i förra veckan och om tiden räcker så brukar jag försöka ta en sväng om Hötorget. Det är väl ljuvligt med alla billiga blommor där.

Jag är otroligt svag för de vackra långskaftade liljorna de brukar sälja. Billigt är det verkligen - eller vad sägs om 5 st för 50:-. Det får man oftast betala per styck på vår blomstermarknad. Det är ju lite besvärligt att transportera dem på flyget, men det är det värt!

Den här gången avstod jag dock liljorna till förmån för tre långskaftade vackra amaryllisar för endast 60:-. Det var 5-6 klockor på varje stängel.

Så här vackra är de nu när de slagit ut.