Kennel Eirams bloggsida

Det blev en sväng i smultronskogen igår - en hel liter plockade jag och då kom vi bara halvvägs!

Mumsigt - eller hur?

Det här är en del av skörden. Visst är de ljuvliga?

Vi har också tagit individuella bilder på valparna. Det var inte helt enkelt eftersom jag inte tränat dem att stå på bord. Hur som helst så har vi i alla fall en skörd med bilder, men de kommer imorgon. Den som väntar på nåt gott..... kan äta smultron så länge.

Ja nu hoppas jag att det blir något av min intention om att ta nya tag med bloggen. Raska väntar ju sin första valpkull och jag vet ju att det är många som önskar veta hur det utvecklar sig framöver och då är ju bloggen ett alldeles utmärkt redskap.

Bloggande har det inte blivit på lång, lång tid. Noterar att sist jag skrev var för 5 (!) månader sedan och då var det värmebölja. Det kan vi inte skryta med nu inte.

Vi har ju fått vinter och det alldeles ovanligt tidigt. Vi hade en lång och krävande vinter förra året och då började den ändå drygt en månad senare än i år. Vad ska det bli??

Både rapphöns och fasaner tog stryk av förra vinterns kalla klimat, så frågan är om de som överlevde då har blivit så härdade att de tål den här vintern också. Det kan vi bara hoppas. Vintern i sig klarar ju arten normalt, men nu har vi ju haft milda vintrar under en längre tid och det kanske sätter sina spår för viltets överlevnad. Jag hoppas i alla fall att de klarar sig de stackare som finns kvar. Självklart hjälper vi dem med stödutfordring, men ändå. Rapphönsen är inte så lätta att fordra in nämligen.

Lite omvända världen är det ju också i vårt avlånga land. Vi har här hos oss ett snötäcke på ca 30-40 cm och det är nästan lika mycket nere i Skåne också. Våra vänner i Västerbottens inland beklagar sig över att de inte får någon snö. De har bara någon cm och så bitande kallt. Det har de dessutom haft i ganska lång tid nu. De har i alla fall fått tjäle i jorden - något som vi inte har och det behövs för att de små äckliga fästingarna ska ha sämre förutsättningar för överlevnad.

Nej nu är det dags att bege sig ut i vinterkylan. Halt är det dessutom också.

Låter som om det bara är elände. Det finns ett stort plus med snö och kallt väder - inga hundtassar att torka och mindre smuts inomhus!
.

Idag är det tre år sedan jag och maken intog det äkta ståndet. Vi har ikväll firat med helgrillad oxfilé, rotfruktsgratäng och gott franskt rödvin. Gemensam bröllopsgåva blir en Garmin Astro att använda inför höstens kommande fågeljakter.

En härlig sommarkväll har det varit med ljuvligt väder. Det var lite annat än den dagen då vi gifte oss. Det var nog den enda dagen den sommaren som regnet fullkomligen hällde ner. Alla övriga dagar var det ljuvligt sommarväder, men inte den dagen vi gifte oss. Vi hade ordnat med ett lånat bra stort tält i trädgården hemma för den efterföljande festen, men det regnade in även i det. Vad gör man då?

Vi hade valt en av de vi tycker vackraste platserna på Gotland - Ekstakusten. Vi gifte oss vid Kronvalds fiskeläge och eftersom regnet föll hela tiden så blev vigseln genomförd i en gammal fiskestuga, utlånad av en av Gunnars gamla jaktkamrater. Den var av ägaren vackert dekorerad med vilda sommarblommor dagen till ära. Visst var det ett utmärkt alternativ, men vi hade ju ändå tänkt oss att vara på den vackra stranden med Karlsöarna i bakgrunden. Men - man kan inte få allt!

Vi överlevde den dagen och många dagar därefter och lever och mår väl även idag. Vi hoppas också att få många goda dagar tillsammans framöver. Det sägs ju att lite regn i brudens krona för bara mera lycka med sig.

Nu hade jag ingen brudkrona, men regn fick jag i håret och lycklig var jag då och är det fortfarande, så det var inte helt fel ändå.

.

Dags för en liten Frankrikerapport igen.

Gårdagen - fredag ägnades åt egen upptäckt av staden Millau och därefter en utflykt till den lilla medeltida staden Compeyre, Det finns många likheter med Visby. Trånga gränder, gamla stenhus och trångt växande växter. I Visby är det ju rosorna som verkar växa rakt upp ur gatan, här var det vinstockarna.




Den liten stad med om möjligt trängre gränder än Visby. Tyvärr har de inte lika sträng byggnadsnämnd. Det fanns en hel del riktigt skämmande renoveringar som tillåtits. Allt för moderna fönster bl a. En liten vinprovning av lokalt producerat vin avslutade det hela.

Den lunch vi därefter serverades hade tyvärr betydligt mera att önska. Det var något riktigt lokalt som knappt var ätbart och som luktade rent illa.



Det var som tur var ganska mycket sallad som förstarätt, men de friterade ankskinnsbitarna som var strödda över var också oätbara. Bröd, vatten och vin var det mesta vi försåg oss med vid den lunchen plus lite ost.

På kvällen var det en stor middag där vi fick lokala dishes till förrätt och anklår med tillbehör till varmrätt. Några olika ostar och en jättesöt äppelkaka med glass till efterrätt, Det var lite mera ätbart i alla fall och till detta fick vi  ännu mera gott lokalproducerat rödvin.

Idag lördag har vi varit på bussutflykt nästan hela dagen. Först var i och tittade på den enormt stora bron över dalen där Millau ligger. Det har tagit 3 år att bygga den 2460 m långa bron. Den har 7 bropelare där den högsta är 343 meter! Det är världens högsta monument. För de som bara ska passera Millau är det otroligt tidsbesparande och även de boende i Millau uppskattar att den byggts. Den kostade 400 miljoner euro att bygga!




Efter det gick färden vidare till byn Roquefort. Ja just det, det är där den välkända osten roquefortost tillverkas. Den får bara kallas för det om den är producerad just i den byn. 7 producenter finns det och vi besökt den störste, som står för 70 % av marknaden.

Vi var nere i grottorna och källarvalven där osten lagras för att få sin speciella smak. Så klart avslutades guideturen med att vi fick provsmaka. Gott var det!

Nu börjar också en hel del människor att strömma till så vi har också fått möjlighet att se lite hundar. Dagen D är annars i morgon då den stora utställningen äger rum. Knappt 250 hundar är anmälda. Vi ser fram mot detta med spänning.

Vädret är tyvärr inte det allra bästa, men vi klarar det gott.

Nu är det snart återigen dags att bege sig till en middag. Vad vi serveras idag vet vi ännu inte.

Ja nu är vi på plats i Frankrike. Resan har gått bra, även om det var åskregn när vi åkte från flygplatsen i Toulouse. Vi hade en resa på lite drygt 20 mil innan vi var framme vid vårt hotell i Millau.

Idag har vi varit på domarseminariet. Tyvärr var det först bara på franska, så vi hade lite svårt att följa med. Efter lunch fick vi i alla fall engelsk översättning efterhand, så då hängde vi med bra.

Det finns en del kring färgerna som kommer att ändras i standarden. När det kommer att effektueras vet jag dock inte.

Vi har inte sett så många bretoner ännu, men det räknar vi med att göra, om inte annat så på söndag då huvudutställningen äger rum.


Det är en otroligt vacker miljö där vi är. Vackra böljande kuperade vyer. Ögat njuter.


Ikväll har Maggan och jag delat på en flaska riktig champagne och till det ätit färska jordgubbar och mörk god choklad. Det är att njuta av livet!

Vi återkommer!

Ja den här helgen är en helg man gärna håller i minnet länge.

I lördags morse tog vi morgonfärjan till Nynäshamn (höll nästan på att missa den men vi kom med på håret) och eftersom den tar lite drygt 3 timmar så var det några avkopplande timmar med frukost, film, en liten tupplur och läsning av standarder (jag ska gå domarelev på stövare kommande helg).

När vi sedan kommit upp till Stockholm via buss så kollade vi först upp varifrån vår nästa buss skulle gå innan vi gick iväg och fick en god lunch.

Därefter var det dags att återigen sätta sig på bussen, nu för att ta sig ut till Djurgården och Cirkus. Vad händer där då? Ja det var dags för min födelsedagspresent - Björn Skifs Show. Och vilken show det var. Björn är verkligen still going strong. Till sin hjälp på scen hade han ett knippe fantastiska musiker och dessutom ett gäng verkligen duktiga dansare. Två av dansarna var dessutom akrobater, så det var verkligen en toppenföreställning. Idel kända låtar för en Skifsälskare som jag. Några hade dock fått lite nya arr.


Som sagt - en eftermiddag att minnas.

Därefter var det buss igen för att ta sig hem med färjan till Gotland igen.

Igår hade vi en så härligt solig och varm söndag. Det var nästan så att man kunde se att gräs och grödor växte i den härliga värmen. Det är alltså dags att börja fundera på att ta fram gräsklipparen!

Det blev en del rensning av rabatter så det ser faktiskt riktigt prydligt ut nu. Det var egentligen en del som skulle ha behövt göras inomhus - men vem vill vara inne när solen skiner så skönt ute?

Det betyder att den här helgen blev dessutom helt datorfri. Det var också skönt. Jag njuter faktiskt av det, för ibland blir det bara allt för mycket dator - på jobbet hela dagarna och sedan några timmar hemma också.

I morse var det dock åter till verkligheten igen - vitt av frost. Som tur är släpper frosten ganska snabbt, så det var inte halt på vägen till jobbet. Det har dock inte blivit någon skön värme idag. Det kände vi av när vi ikväll ägnade oss åt utställningsträning inför helgens jakthundsutställning.

Nej nu får nog de här timmarna vid datorn hemma vara slut för idag.

Idag är det 100 år sedan min älskade mormor föddes. Hon finns inte med oss längre och jag saknar henne fortfarande fastän det snart är 11 år sedan hon gick bort.

Ja det har vi verkligen haft den senaste tiden. Ena stunden är det milt för att i nästa bli riktigt kallt och då pratar jag om kallt för gotländska förhållanden alltså. Vi har haft nattemperaturer på -13, för att på dagen bli plusgrader igen. Nu har det dock varit plusgrader flera dagar och som det har påverkat snömängden – jippii!

 

Är den någon mer än jag som längtar efter våren nu? Hörde flera som sett både vintergäck och snödroppar, t o m små tulpaner är på väg. Det är väl härliga små växter, de måste ju växa under snön.

 

Dock säg den glädje som varar – nu snöar det igen! Blötsnö visserligen, så det blir väl inte liggande får vi hoppas.

Vi har ju en vinter som vi inte haft på åratal. Det finns de som säger att det är värsta vintern sedan 1986-87, men den vintern var betydligt mera snörik än den vi har nu. Då fick de åka ut med militära bandvagnar till en del utsatta ställen, allt för att de boende skulle kunna få mat och andra förnödenheter. Något liknande har det inte varit behov av den här vintern och tur är väl det, för det finns väl inga militära bandfordon kvar här på ön!

I morse när jag gick med hundarna (kopplade i mörkret) fick jag plötsligt se en ensam rapphöna och den satt i en liten snöhög intill där det är plogad väg. Ingen av hundarna fick möjlighet att störa rapphönan, även om det var ett stort intresse bland dem allihopa. Vi fortsatte promenaden och när vi kom tillbaka samma väg efter en liten stund hade rapphönan bara flyttat sig en liten bit. Den sprang dock undan och lyfte strax efter.

Jag tyckte såklart att det var lite konstigt med bara en ensam rapphöna, men kort efter den tog till vingarna så började det ropa rapphöns runt omkring oss. Troligen hade kullen blivit skrämd av något och därmed blivit separerade. Det var så härligt att höra deras rop och förhoppningsvis hittade de varandra igen. De har det besvärligt nu, för det är ju ett tjockt snölager på åkrarna. Vi har med hjälp av en granne och hans traktor fått skottat på åkern intill oss, allt för att hjälpa de små liven. Det går ju inte heller att fodra dem på samma sätt som fasanerna. Fasanerna de kommer gärna till foderplatsen, men rapphönsen är svårare. Hoppas nu bara att den lilla rapphönskullen kan klara sig till det blir barmark.

Nu har vi vinter!

Det är väl länge sedan vi haft en så kall vinter i alla fall. Nu pendlar termometern mellan -8 till -15, åtminstone hemma hos oss. Pratade med en bekant ikväll och hos honom (lite längre norrut på Gotland) hade de haft -20 och han hade även hört någon som haft -22. Det är riktigt KALLT för gotländska förhållanden. Framförallt att det är så långvarigt, det är vi inte vana med.

I Vall så finns det en ung familj som satsat stort på en jättestor mjölkanläggning. Fick ikväll höra att deras vatten frusit så nu var det att handvattna alla djuren och det rör sig nog om ca 200 djur minst. Ett mardrömsläge må jag säga.

Det finns i alla fall dem som verkligen uppskattar det här med vinter och snö. Lilla Svärta upplever ju sin första vinter och igår var hon så här lycklig när vi var ute på långpromenad.



Hon är ju inte stilla speciellt länge, så det var inte så lätt att få någon bra bild i stående. Det fick bli en "springbild" istället.

Jag måste ju faktiskt säga att även jag uppskattar denna vinter. Det är ju så skönt att slippa all grus och smuts som det brukar vara våra "normala" vintrar. Jag skäms dock över att behöva erkänna att jag ännu inte fått skidorna på fötterna denna härliga vinter. Ska försöka bättra mej!
.

Nu är det dubbar som gäller och det både på bilen och stövlarna. Det är inte skoj att försöka ta sig på vår lilla grusväg som numera mestadels är en isväg, varken till fots eller med odubbad bil. Inte är det lönt att sätta på sig skridskorna heller, för här och där sticker gruset faktiskt upp.

Igår morse var det nog värst i alla fall för då regnade det dessutom lite lätt och då är isen verkligen hemsk. Det är t o m så att hundarna tyckte det var halt - och då är det HALT!

Imorse så var det -3 så då var det lite bättre. Det är ännu alldeles för mörkt på morgonen för att gå ut i skogen, även om snön lyser upp en del. Den tillgängliga tiden innan jobbet kallar är dock begränsad då, så det får bli promenad där det är lättast att gå med hundarna i band.

Ja en riktigt härlig jul önskar jag er alla bloggläsare. Raska får symbolisera vårt sikte mot nya mål 2010.

 

Ja årets dörrkransar är av lite enklare utseende. Jag köpte helt sonika färdiga lingonkransar och dekorerade dem lite grann bara. Så här blev resultatet!

Visst passar de väl fint på våra röda dörrar.

Ja idag tänder vi första ljuset. Jag är långt ifrån religiös, är inte ens medlem i svenska kyrkan längre, men jag tycker ändå att det hör till att tända adventsljusen. Därtill så har nu alla adventsljusstakar och adventsstjärnor kommit på plats och lyser nu så härligt. Det är det bästa - det känns inte alls så mörkt och murrigt längre när ljusen tänds i alla fönster. Speciellt när man som vi bor ute på mörka landsbygden, utan någon gatubelysning.

  Första ljuset tänt

Det har även varit lite bakning idag. Saffransbullar och även en saffranskaka har blivit resultatet. Doftar så härligt i huset och smakar dessutom ljuvligt gott.

  mmm - gott!

De små liven växer gott. I det första inlägget med bilder från Tindras kull la jag ut en bild på valparna i en korg. Jag tog en likadan bild idag. Nu är korgen mer än full!

välfylld korg

De har nu börjat pigmentera och nosarna börjar bli mörka och fina. Det tyder på att de blir mer eller mindre skimlade. Inga blekfisar här inte, men det har jag inte räknat med heller. Båda föräldrarna har ju ordentlig pigmentering och det finns det även bakåt i leden också.

        

Det snöar!

Det är väl i och för sig inte något konstigt, men vi är ju bara i början av november ännu. Snö som sådant har jag inte så mycket emot, men idag så blåser det dessutom så otroligt hårt.

Termometern visar inte speciellt kallt, noll till plus en, men i vinden är det riktigt bitigt kallt alltså.

Det är väl då dags att byta däck snart, men jag hoppas ändå att få vänta ett tag till. Jag har dubbdäck nämligen och oftast är det ett behov av dem när man som vi bor en bit ut på landet. Gotland har ju saltfritt sedan slutet av 80-talet och då känns det ändå tryggast att köra med dubbar. Dock är det ju en något högre ljudnivå med dubbar på, speciellt när det är barmark. Därav min förhoppning om att ännu ett tag till slippa dubbdäcken.

...har det varit här på bloggen. Det har varit så mycket som hänt och som har gjorts så det har helt enkelt inte funnits tid till att hålla bloggen uppdaterad.

Ja valparna har nu flyttat allihopa och huset har återgått i normal inredning. Tomt är det ju, men jag vet ju att de små liven har det gott där de nu är. Alla transporter har gått lysande och de har funnit sig väl tillrätta i sina nya hem - väl spridda över hela landet (som vanligt!).

Mitt i valpleveranserna hade jag också min 50-årsfest med "öppen trädgård". Det var en händelserik dag när vi skulle resa partytältet på fredagen före festen. Det var otroligt friska vindar, vilket gjorde att vi trodde att vi skulle flyga med tältet. Det var en släkting i varje hörn plus en valpköpare hängande mitt på varje långsida. Vi lyckades dock till slut få tältet på plats, det stod kvar till dagen efter, trots att det även då blåste ordentligt, och jag fick en härlig födelsedagsfest med många besökare.

  Bästa Veteran

Vi har också haft utställningar i dagarna 4 (5 tom) under veckan som gick. Åtminstone tre av dem har jag varit engagerad i, som arrangör och de två sista som utställare. Vi ställde 3 hundar, två bretoner och en schillerstövare och det var med strålande utfall.

  Helgens rosettskörd

Först ut på lördagen var Atle, precis 2 år fyllda. Han tilldelades CERT i jaktklassen och blev även BIR. Senare under eftermiddagen blev han inte placerad i gruppen, men i tävland om bästa BLÅGULA-hund (speciell finaltävlan mellan de svenska raserna) blev han finfint 2:a, knappt slagen av en härlig liten västgötaspets.

Lite senare var det så dags för bretonerna. Jag hade anmält Raska och Unni. Raska debuterade i jaktklass knappt 16 månader gammal och matte var ju spänd på vad domarna skulle tycka om henne. Det är ju en ung tik som ännu har tiden för sig och är långt ifrån färdig, men domaren Fredrik Norgren tyckte mycket om henne och tilldelade henne CERT! Hon blev sedan - helt riktigt, slagen av sin moster Unni, som också blev BIR. Unni fick en superfin BIG-2:a senare på eftermiddagen, så det var två trötta men helnöjda Vallbor som återvände till hemmet.

Vi hade börjat dagen i regn, som sedan övergått i stekande sol.

  Lilla loppan lus - alltså Raska Rivjärn

Söndagen var BLÅSIG! Det hade blåst så mycket så vårt lilla partytält hade blåst sönder. Nu var det ju inte så varmt, så vi klarade oss bra ändå.

Även denna dag var Atle först ut. Det blev en repris från lördagen, men med skillnaden att det blev matte som fick visa honom i finaltävlingarna, för husse åkte på hönsmöte. Atle och jag fick då en fin BIG-R och blev 3:a i BLÅGULA hund.

För bretonerna så hade det tillkommit två. Det var Spike och Riva, mina uppfödningar bådatvå. Det var debut både för ägare och hundar i utställningsringen och de skötte sig riktigt bra, alla 4. Både Spike och Riva fick sina förstapris i öppen klass resp unghundsklass.

För Raska och Unni blev det återigen en repris från lördagen. Alltså CERT till Raska och BIR till Unni. Unni blev sedan återigen placerad i gruppen, den här dagen blev det BIG-R.

Eftersom det var internationell utställning på söndagen tilldelades Atle och Unni även CACIB, medan Raska fick reservCACIB. Det kommer senare att omvandlas till ett CACIB, då ju Unni redan är internationell champion.

Ja nu blir det tyst ett tag till här på bloggen, för i morgonbitti påbörjar jag min resa söderut, vilket betyder destination Frankrike. Det är min egen 50-årspresent och jag hoppas jag får njuta av bra väder, många härliga bretoner, gott vin och god mat. Att jag har ett gott resesällskap, ja det är självskrivet. Mera rapporter kommer senare - jag lovar.

Ha en härlig sommar alla bloggläsare.
.

Gjorde nyss en koll av den engelska versionen av denna blogg, som ju är en översättning som inte jag är ansvarig för. Det blir ganska roliga namn när de ibland blir helt eller delvis översatta, fast man egentligen inte vill det. Jag har ingen aning om ifall man kan spärra just namn från översättning.

Kolla gärna på den sidan, som du hittar under Länkar.

PS. Du läsare får gärna lämna en kommentar. Det är alltid trevligt att få se vem det är som tittar in på just min lilla blogg.
.

Ja, det var precis vad vi har idag - och det är ingen dålig en heller. Kaos för både flyget och vägtrafikanterna.

För de som inte kan gutamål så behövs det kanske en liten förklaring. Ja ,vi här på ön brukar säga att våren är inte kommen förrän vi haft 7 staräurar. Staräurar börjar man räkna efter att staren kommit åter till ön och en äur är alltså yrsnö. Det ska därtill vara barmark mellan varje äur för att den ska få räknas. De välunderrättade (pratades om det på lokalradion igår morse så det var säkert sant, eller?) säger att det då hade kommit den fjärde staräuren natten som gick (eller i nettres som vi säger på gotländska).

Alltså ska vi har ytterligare 2 innan vi kan vara säkra på att våren är här. Men eftersom den här är så ordentlig, mer en snöstorm än en äur, så tycker jag nog inte att vi behöver ha flera. Jag utropar härmed VÅÅÅÅR. Men om det nu inte skulle vara så, så hav förtröstan - det har blivit vår varje år i alla fall, oavsett hur många staräurar vi får och det är inte varje år de är 7.

 
















Små ljuvliga tussilago som nog fryser nu, hittade dem i lördags


Hur som helst var det lite smått chockartat att det var helt vitt igår morse. Jag hade ju varit ute och tränat på rapphönsen både lördag och söndag. I söndags var det även lite tid över för årets första trädgårdsarbete, som mest bestod i att plocka nedfallna smågrenar och rensa bort lite vissna perenndelar. En brasa blev det också och faktiskt så började jag också att räfsa lite löv. Jag konstaterade dock att det behöver bli lite torrare i gräset för att räfsa, för det var ganska trögt.

Raska var duktig både i lördags och i söndags. Hon hittade fågel båda dagarna och skötte dem därtill fint. Peppar, peppar ta i trä - hon har faktiskt inte misskött fågel någon gång ännu, men det är ju bara en tidsfråga antar jag. Vi passade också på att släppa några fasaner när vi var ute i söndags. Granna tuppar av olika sorter.

 En vanlig jaktfasan  

 och två engelsk grön, fast en är nog inte riktigt renrasig

Vi hade en lustig situation på söndagen. Raska kom i hög fart och kastade runt i ett snyggt stånd. Antog att det var parhöns. Kort efter kom Tindra och också hon kastade runt i ett tjusigt stånd, en bit framför Raska. Jag tror inte att hon såg att Raska stod, så jag vill inte beskylla henne för att ha stulit ståndet. Jag ropade till Gunnar att Raska stod först, vilket han dock inte hörde. Innan han kom fram till Tindra flyttade hon sig lite och kom att stå mot Raska. Troligen upptäckte Tindra att Raska faktiskt stod snett bakom henne och övergick i en snygg sekundering istället. Jag lyckades få det på bild också.

 Så här såg det ut

Rapphönsparet låg en bit vid sidan om där Tindra stod och lättade när Gunnar nästan var framme vid Tindra.

Raska den lilla pärlan visade också upp en spontan sekundering. Det var första gången och matte var SÅÅÅ nöjd. Tyvärr var det bara småfågel framför Tindra då, men eftersom hon stod kort för dessa var det mycket bra att Raska sekunderade så tjusigt. Jag ser med spänning fram mot vad hon kan åstadkomma på provet i Danmark om knappt två veckor. Risken är förståss att det kommer en hare eller något ivägen, för det har vi hittills inte stött på någon och därmed inte heller kunnat tala om vad man gör eller rättare sagt INTE gör med dem.