Kennel Eirams bloggsida

Trots att valparna nu är som ljuvligast (valpar är ljuvliga hela tiden, så de är alltid som ljuvligast(!)) tog jag mig ändå tid att åka iväg på utställning i helgen. SKF (Specialklubb för Kontinentala Fågelhundar) är vår specialklubb dit bl a breton hör fyller i år 15 år. Jag har suttit i styrelsen sedan klubben bildades 1996, först som rasrepresentant för breton och nu sedan ett antal år tillbaka är jag sekreterare. Självklart ska man då åka på jubileumsutställningen. Den var förlagd till Malmköping, med boende i nära anslutning.

Utställningen var dessutom en dubbelutställning, så vi hade två dagar och två chanser till allt.

Tyvärr var det inte så många som tog tillfället i akt. Vi hade ju hoppats på höga anmälningssiffror, speciellt som vi bokat in två jättebra domare för dagarna - Bo Wallin och Ann Carlström. Det var tänkt att de skulle döma båda dagarna båda två, men nu blev det inte fler hundar än att de fick döma en dag vardera.

8 bretoner var anmälda och 7 mötte upp. 4 av dessa var min uppfödning och därtill så hade jag Svärta med mej. Härligt att ni kom ni som var där. Jimmy och Primus hade längst att åka, men jag tror nog att Jimmy tycker det var väl värt den långa resan. Pigge Primus är precis två år fyllda och fick sin första jaktprovspremiering i våras. Det betyder ju då att han får ställas i jaktklass och det gjorde han ju såklart. Jag åtog mej att visa honom och det gick jättebra. Han skötte sig fint och båda domarna tyckte ungefär lika om honom, vilket ledde till Excellent med CK och därmed också de två första CERTen. BIM blev det dessutom båda dagarna.


  Primus

I jaktklass var Svärta ensam, men hon hade konkurrens från en dansk championtik om CERTet. På lördagen var det Svärta som gick segrande ur den striden och fick därmed lite revansch från förra mötet i Danmark i januari, då Midtvejs Corazon placerades före Svärta. Nu fick således Svärta sitt tredje CERT och är numera fullcertad.

I öppen klass ställdes Penny Pepper (Tyra kallad) och Queen Qelly, båda lite drygt 2 år. Jag visade även Tyra och hon fick en very good. Husse visade själv Qelly och hon fick en Excellent.

I veteranklass var det slutligen Unika Unni som ställdes. Unni är ju en van hund i ringen och hon skötte sig bra även den här gången. Hon fick Excellent med CK och blev bästa veteran.

Således tre tikar till bästa tikklass som slutade med Cora på tredje, Svärta på andra och Unni som vinnare. Unni blev också BIR. I finaltävlingarna sopade hon nästan rent. Hon blev BIS-jaktprovsmeriterad, BIS-veteran och BIS-3.

   Unni BIS-3

4 hundar från uppfödningen betyder möjlighet till en uppfödargrupp. Det gick vi självklart in med, för det är inte så ofta det händer. Vi fick ett HP på gruppen och i finalen blev vi trea av tre grupper.

   Vår grupp

Söndag ny dag och ny domare, vilket betyder nya blanka blad. Nu hade vi ju samma hundar till bedömning båda dagarna, men några förändringar blev det.

Som jag tidigare skrev så fick Primus CERT båda dagarna och blev också BIM båda dagarna.

I öppenklassen fick nu både Tyra och Qelly Excellent med CK. Jag visade återigen Tyra medan Qelly fick en mera van handler (återigen TACK Eva för din hjälp!).

I jaktklassen fick Svärta återigen Exc med CK och det fick även Unni i veteranklassen.

Det betydde att vi fick hela fem tikar i konkurrens om bästa tik. Tyra blev oplacerad (det placeras ju numera bara fyra i konkurrensklasserna) och Qelly blev fyra. Unni fick inta tredjeplatsen, medan Svärta återigen blev två. Segrade gjorde nu Cora och fick också sitt CERT och blev med det Svensk Utställningschampion att lägga till hennes tidigare danska. Cora blev senare BIS-3.

En utställningsdag kan bli lång och speciellt om man väntar på finalerna. Det gäller då att koppla av tills det blir dags igen.....
 

Vilken härlig resa vi fick. Härliga dagar och toppenresultat blev det.

Tänk lilla Svärta gick och blev Junior World Winner 2010. Det var mer än vad matte vågat hoppas på. En mycket stolt matte alltså och det finns också en mycket stolt uppfödare i Frankrike. Tack Joël för att jag fick möjlighet att köpa den lilla svarta läckerbiten.

Här kommer nu en bild på mej och Svärta tillsammans med domaren Bertil Lundgren.

 Visst är vi väl fina?


Raska fick den här gången nöja sig med en very good och placerades trea av fyra i jaktklassen. Det var ett helt knippe snygga italienska hundar som tog hem övriga vinnartitlar och det var välförtjänt. De var riktigt bra.

Ja det var inte bara jag och Svärta i vår familj som hade framgångar. Husse med schillerstövaren J RR Ekmarkens Atle fick också en excellent och därtill ett cert, CACIB och BIR. Med det så tituleras numera Atle också WW-10. Bild kommer inom kort.

Slutligen ett stort tack till Jan och Kiss för er gästfrihet. Vi hoppas kunna återgälda det.

Detta blir ett mycket kort inlägg för vi ska snart åka till flygplatsen och hemresan till Sverige.

Det blev orange-vitt i toppen i år, både på hanhund och tik, som på avels- och uppfödargrupperna.



BIR blev Cyrano de Saint Lubin från jaktklass och BIM blev Biou de Pigenettes från öppen klass. Biou har en kullsyster i Norge, Bird hos Hallgeir Bergh.

Det blev Kennel di Val Grossa från Italien som vann både bästa avelsgrupp och bästa uppfödargrupp. Den senare ser du här.



Nu ser vi fram emot nästa års NE, som kommer att ägar rum i Norra Frankrike helgen 12-14 augusti. Dessförinnan är det WDS i rasens hemland och platsen blir Paris (norr om) den 10 juli. Vem vet - jag kanske är där då också!

Äntligen hemma igen! Det blev verkligen en strapatsrik resa den här gången.

 

Resan ner till Skåne var seg i fredagskväll, men till slut så landade jag i Svalöv vid 02-tiden. Efter att ha varit ute i dagsregnet på fågelträning (utan en endaste fältfågel, men otroligt många änder och gäss + harar!) under lördagen var det skönt att ta en liten tupplur innan det var dags för en härlig middag hos Lena.

Söndagen var vikt för utställningen i Malmö. Lilla Svärta debuterade i juniorklass och fick 1 hp och det var jag jättenöjd med. Sen var det dags för "lilla loppan lus" Raska i jaktklassen. Hon stod nu för championat endast 2 år och 13 dagar gammal. Och se det gick vägen - hon fick sitt cert (det fjärde), cacib och BIR och med det också SVENSK UTSTÄLLNINGSCHAMPION. Att hon dessutom blev BIG-reserv var som grädde på toppen av allt det goda den dagen. Raska är därmed den yngsta breton som erhållit SUCh.

Måndagen var jag en tur över till Danmark, en nätt tur på 70 mil t o r. Jag sammanstrålade med Allan och Thomas på Fyn för en markträning. Det var förvarnat om att det skulle vara en mark med mycket gott om rapphöns. Tyvärr stämde det inte riktigt. Vi fann totalt 6 höns, men det fanns även en del fasaner som tur var. Vi ska inte glömma hararna heller, de var minst lika många som fasanerna – så där ett 10-tal.

 

Målet med resan var annars att överlämna Unni till Thomas för hon ska paras med hans hanne Sako. Vi får hålla tummarna att allt går bra och att det blir många fina valpar om så där drygt 2 månader.

 

Igår tisdag var det så dags att styra kosan hemåt. Jag lämnade Lena med 6 timmar tillgodo innan färjan skulle avgå från Oskarshamn. Jag tyckte alltså att jag hade gott om tid och det är ju bättre att få vänta en stund i hamnen än att få stressa. Så var det alltså tänkt. När jag kört ca 1 timme hände det som inte ska hända – ett däck exploderade! Som tur var så var det ett bakdäck, men hastigheten låg ju strax över 100 km/h. Allt gick i alla fall bra och jag höll bilen kvar på vägen.

 

Glöm allt om ”vägens riddare”. De finns definitivt inte längs E4:an i alla fall. Jag tror det säkert passerade 500 bilar under tiden jag stod där med mitt punkterade bakdäck. Jag började ju att plocka fram grejerna för att försöka byta däck själv, men alla skruvarna satt ju som berg. Jag lyckades alltså inte att byta däck, utan det blev att ta till telefonen för att få hjälp. Till slut så kom en trevlig kille från Falck i Örkelljunga och fixade bytet. Gratis var det inte, men jag kom i alla fall iväg. Eftersom reservdäcket är ett sommardäck och de andra dubbdäck så gällde det att köra lite mera varsamt. Dessutom såg även det andra bakdäcket dåligt ut, så jag fick rådet av bärgarkillen att köra försiktigt.

 

Snacka om att det blev tidspress. Jag var nog sista fordonet som körde in genom grindarna på hamnen i Oskarshamn. Jag fick be snällt att få snabbrasta hundarna innan jag körde på och det var med tvekan de gav sin tillåtelse.

 

Jag sov ganska gott efter att ha fått lite mat i magen, både på båten och sedan när jag kom hem i den egna sängen.

 

Borta bra men hemma bäst – det är en sak som är säkert!

Vi gratulerar Katja och Eirams Rosso Runner "Rudi" till cert, CACIB och Nordisk Vinnare-09, som de erövrade vid utställningen i Helsingfors i söndags. Det var Rudis tredje cert, men han är ju inte två år fyllda ännu, så det kan alltså bli fler! Dagen före var det Finsk Vinnare, där Rudi blev tvåa bästa hanne med reserv-cert och reserv-cacib.

Samma helg var det HUND2009 i Stockholm och där var vi tre Eirams-hundar som mötte upp tillsammans med ytterligare två bretoner. Det var inte bretonernas dag i Stockholm - inget CK utdelades och därmed blev det heller inget BIR. Vi var inte helt eniga med domaren kan jag väl säga och det fanns ytterligare några ägare av SKF-raser som var av samma uppfattning som oss bretonägare. Det blev alltså inga BIR i de raserna heller.

Det var i alla fall trevligt att få träffa Qelly, som fick ett förstapris med HP i juniorklass. En härlig hund som ser ut att ha framtiden för sig, förhoppningsvis både i utställningsringen och i jaktmarken. Jag hoppas såklart även att hon kommer att hävda sig på något jaktprov framöver.

 Eirams Queen Qelly, 13 månader

Igår fick jag härliga SMS från Katja i Finland. Hennes Rosso Runner - Rudi kallad, hade återigen varit på utställning med utmärkta resultat till följd. Han fick nu sitt andra CAC (cert) och blev BIR av 14 deltagande bretoner.

Inte nog med det - han blev sedan 4 i gruppen. Klicka på länken så kommer du till bilder över alla grupplacerade hundar på denna utställning http://www.jkldogshow.com/tulokset.html. Rudi finns som nr 4 i grupp 7.

Vi gratulerar så klart Katja och Rudi och hoppas att ni snart ska få till det i marken också. Rudi tycks dock vara lite sen i sin jaktliga utveckling - men så är det ju ofta med grabbarna. Det är bara att jobba på så trillar nog snart polletten på plats.

Ja nu är vi hemkomna från Växjö och det var en givande tur. Jag fick återigen träffa Qurry och hans familj, där Raska och jag också övernattade. Eftersom utställningen inte började förrän 11.00 och bretonerna skulle sist in i ringen av 77 hundar, så tog vi oss en härlig sovmorgon och en lång morgonpromenad. En god lunch hann vi också med innan färden ställdes mot Växjö.

Det var tyvärr bara tre bretoner anmälda för Fredrik Norgren. Qurry var ensam herre på täppan. Han skötte sig fint i ringen till en början, men väntan hade ju varit lång så han tröttnade lite till slut. Han fick ett fint förstapris och hederspris och med det var vi nöjda. Det var ju debuten.

Raska gick i jaktklass och fick nu sitt tredje cert. Hon är ju inte två år ännu, så det här var ett "bonuscert". I öppen klass startade Ciggi som också fick ck. I konkurrensen dem emellan drog Raska längsta strået och fick CACIB och blev BIR. I gruppen blev vi inte placerade, men det var en nöjd matte som ställde färden mot Oskarshamn och färjan hem.

Vi hade lite bråttom hem nämligen, för igår var vi inbjudna till fasanjakt och det ville vi ju inte missa. Raska var först ut och skötte sig riktigt bra, även om det var lite väl mycket spring i benen emellanåt. Hon har ju inte så stor erfarenhet av fasanerna ännu, men hon hittade några i dikena i alla fall. Bäst gick det dock med en rapphönskull, som hon skötte alldeles utmärkt. Tyvärr skötte sig inte skyttarna lika bra, två präktiga bommar blev deras resultat. Matte var dock nöjd med Raska i alla fall.

Efter fikat så fick Wimsa komma ut. Vi gick då i mera täckt terräng och Wimsa skötte sig bra. Vi testade nu med jaktvärdarnas Garmin Astro och det fungerade utmärkt i denna terräng. Det är ju inte alltid så lätt att varken se eller höra hunden och eftersom vi var ganska många som gick så var det ett praktiskt hjälpmedel. Värdarna hade bestämt att inte fälla några hönor. Så klart var det mest höns som Wimsa stod för och det blev inget fällt för henne heller. Summar sumarum så blev det en tupp fälld i ett annat gäng. Vi hade en härlig dag i alla fall.

Ja, i helgen var det årets huvudutställning inom SKF (=Specialklubb för Kontinentala Fågelhundar). Den var i år förlagd till Jönköping och genomfördes samtidigt som Elmia Game Fair. Anmälningssiffran för breton var tyvärr inte något att hurra över, men 5 st kom i alla fall. Det blev släktträff i dubbel bemärkelse. Från Eirams kom 4 st och därtill så var 4 st efter samma hanhund, nämligen danske Malthe.

  Så här glad blev Monika när Ricky fick sitt första CK!

Det var hela 4 juniorer. Förutom ovannämnda Eirams Ricky Rödräv så var det ytterligare en juniorhane. Red Garlic's Klimp fick 1 juniorklass. Det var inga ytterligare hanhundar anmälda.

  Red Garlic's Klimp

Tre tikar således. I juniorklass systrarna E Raska Rivjärn och E Rita Racer. Raska fick 1 med HP och Rita fick för dagen ett 2:a pris. Domaren tyckte hon behöver växa till sig lite till, men att hon har utvecklingsmöjligheter.

  Raska Rivjärn



  och Rita Racer

Sist men inte minst så var det då vår jaktchampion Tindra som gick i jaktklass. Tindra hade två cert sedan tidigare så det var med spänning vi såg fram emot om det skulle lyckas - att få det tredje och sista certet som därmed skulle göra Tindra till vår tredje dubbelchampion. Javisst - domaren Eva Jönsson var mycket förtjust i Tindra och visst fick hon cert.

  Tindra Trassel


Och så här glad blev jag (och Tindra) när vi fått både cert och championat.



Mattes hjärta klappade hårt, det kan jag lova, men det var av äkta glädje och stolthet. Man kan inte vara annat än stolt när vi nu gjort en "hat trick". Rasen har i Sverige genom tiderna fått fram 5 dubbelchampions, av dem är 4 i livet idag, 3 av dem bor vid Smiss i Vall och 2 av dem HAR JAG FÖTT UPP. Då får man väl vara stolt och glad.

Till slut så var det så dags för tävlan om vem som skulle bli dagens BIR. Det stod då alltså mellan unge Ricky Rödräv och den lite mera erfarna (men utställningsogillande) Tindra. Domarens val blev slutligen Tindra. Jag hade gärna låtit Monika och Ricky stå som slutliga segrare, men som domaren sa "idag får han se sig slagen, men om ett par år så får tiken garanterat stå som tvåa - han är riktigt lovande!"

  BIM och BIR

Vi hade också en uppfödargrupp som belönades med 1:a med HP. I finalen blev vår grupp slutligen fyra av fyra.

Tindra blev slutligen BIS-Reserv, alltså femma. Det var totalt 8 olika raser i finalen. Ett stort grattis till den vinnande spinonen - Sveriges enda dubbelchampion i den rasen.

Senare under eftermiddagen hade SKF sitt årsmöte, där jag blev omvald på 2 år som ledamot och troligen även i fortsättningen sekreterare. Det vet vi efter styrelsens konstituering.
.

Först ut på officiell utställning av R-juvelerna blev Eirams Rosso Runner, boende i Finland. Han debuterade i juniorklass i Helsingfors idag, 9 månader och 6 dagar gammal och vilken debut! Finsk Juniorvinnare 2008. Vi gratulerar till denna fina titel och vi är minst lika stolta som matte Katja. Vad månne det bliva av denne snygge kille??

Hans kullbror Ricky Rödräv har även han varit på inofficiell utställning tidigare i år och det gick också bra, över förväntan enligt matte. Det var i första hand för tränings skull de ställde ut och det är alldeles utmärkt att starta på mindre inofficiella utställning. Man ska ta det för en träning och att resultaten ju inte är officiella heller. I Rickys fall var det dock så att det var en domare som är auktoriserad för rasen, men det är långt ifrån alltid så.

Min egen Raska Rivjärn får nog vänta ett tag innan hon debuterar. Hon har ännu långa tonårsben som skall växas i.
.