Ja det är precis vad vi hoppas på. Parning har i alla fall skett mellan Facco och Svärta (mera info hittar du i tidigare blogginlägg) den 22 och 23 januari.
 
Vistelsen i Danmark blev något längre än planerat, men vi hade det så fint hos värdfolket. Vädret hade väl kunnat varit lite mera vänligt, men promenaderna längs de jylländska stränderna var friska lindrigt sagt. Vi var en sväng till Skagen, där det verkligen blåste friskt. Det är väl vanligast att besöka udden sommartid, men hundarna uppskattade verkligen att få sträcka ut längs stranden och i sanddynerna. Lite bilder kommer inom kort.
 
Danmark brukar nog inte ha sådant snöoväder som just den helgen vi var där. Det var ganska "spännande" att köra längs vägarna på väg till lördagens lydnadsträning - en träning som var förlagd inomhus som tur var.
 
På söndagen fick vi dessutom möjlighet att vara med på ett medlemsmöte, vilket gjorde att jag fick återse en hel del gamla bekanta och träffa nya.
 
Nu är det alltså bara att vänta och se ifall resan burit frukt.
Ännu ingen parning genomförd, men intresset är gott mellan de två.

Nu ska vi ta tur upp till Skagen.
Ja det är inte min 50:e födelsedag - den har passerat för ett antal år sedan.
 
Nej, idag är det precis 50 år sedan vår första breton föddes! Hon hette Rina, var född i Värsås i Västergötland hos Arne och Anna-Greta Larsson. De hade importerat Rinas mamma Averill's Lizz från Norge och Lizz var den första tiken som registrerades i Sverige. Lizz var född 1959 men registrerades 1960.
 
Det var ju inte min egen hund, utan familjens och främst pappas duktiga jakthund. I mitten på 60-talet så var det otroligt gott om fasan på Gotland. Pappa var en inte allt för välbetald mekaniker och det kostade på att ta ledigt. Dock fanns det en dag som alltid skulle vara en ledig dag och det var fasanpremiären. Det berättades att på den tiden så köpte restaurangerna gärna fasaner, så han sålde merparten av de fåglar han fällde premiärdagen vilket räckte till dagslönen och skotten och ändå blev det nog någon krona över. Dessutom hade han ju fått en JAKTDAG extra!
 
Hittade några få bilder på Rina i mitt gamla fotoalbum, men tyvärr är kvalitén inte den bästa.
 
 
Rina var en ganska stor tik och på bilderna är hon ca 7-8 år. Hon levde tills hon var nästan 14 år och var min bästa kompis under uppväxten.

Jag sa alltid att "om jag ska ha nån hund själv så ska det vara en "Rina-hund" - och det blev det ju faktiskt också. Flera stycken faktiskt..... Min första Bessy var dessutom uppfödd av samma personer som Rina och Bessy kom från samma tiklinje.
 
 
Ja nu är det äntligen på gång. Svärta löper och vi ser fram mot hennes första kull. Har ju gått och väntat på detta ett tag, men den som väntar på nåt gott.....
 
Först ska vi ta ett veterinärbesök och kolla hur långt hon är i löpet. Hon var nämligen snabbt svullen, så man vet ju aldrig. Eftersom vi ska åka en rätt lång bit iväg för parning så känns det tryggt att kolla lite först. Jag räknar med att vi reser i slutet av veckan.
 
Resan kommer att gå västerut - närmare bestämt till Fredrikshamn på nordjylland. Det betyder att vi först tar färjan över till Oskarshamn (nattur gäller eftersom ju M/S Gotland gick på grund för ett tag sedan och nu är på varv), körning till Göteborg och därefter färja över till Fredrikshamn. Därifrån är det bara en kort bit till Strandby, där den tilltänkte bor.
 
Vem är han då? Jo

Facco de la Malbirado heter han. Franskfödd och välmeriterad på jaktprov i Danmark, excellent med CK på utställning och A-höfter.
 
 

Även Svärta är ju franskfödd. Hon heter i stamtavlan Ebene des Amis de la Lande, 2x1 ukl på jaktprov, har ett antal cert och cacib på utställningar i Sverige, Danmark och Tyskland. Hon har B-höfter och är mentalbeskriven MH.
 
Självklart förväntar vi oss att denna kombination ska ge oss en kull med duktiga, samarbetsvilliga och snygga bretoner för jakt och trevlig samvaro.
Svenska Kennelklubben har två fina utmärkelser för uppfödning av duktiga hundar. Det är dels Bruksavelspris, som kan tilldelas avelsdjur som lämnat duktiga välmeriterade hundar på exempelvis jaktprov och dels är det Bruksuppfödarpris, som kan tilldelas uppfödare av välmeriterade hundar på exempelvis jaktprov. I båda fallen så måste dessa hundar även ha fått pris på utställning.
 
På vår vägg hänger ett av vardera!
 
2008 tilldelades vår tik Keerens Nicky Bruksavelspriset för duktiga avkommor från de tre kullar hon födde hos oss. Nicky var den första (och hittills enda) breton som tilldelats denna fina utmärkelse.
 
Dessa avkommor tillsammans med barnbarn till Nicky ligger även till grund för att Kennel Eirams som första bretonkennel i december 2013 tilldelades Bruksuppfödarpriset.
 
 
Vi är otroligt stolta för dessa utmärkelser, men utan duktiga valpköpare som ger sig ut och visar upp sina duktiga hundar på jaktprov hade vi inte kunnat få dessa priser.
 
STORT TACK till er alla för ert arbete och engagemang. Alla kom inte med på det första uppfödarpriset och anledningen är att ni är fler än man får lov att tillgodoräkna sig. Jag hoppas dock inte att det dröjer speciellt länge tills vi har möjlighet att söka ytterligare ett pris. Det saknas i dagsläget endast 3 poäng och då behöver alltså tre hundar höja sina enskilda poäng - då är även det diplomet snart på vår vägg!
 
 
.... går så fort. Idag är det nämligen ett år sedan vår senaste valpkull föddes. Då fick Raska hela 10 små juveler, fem av varje kön och de fick alla dubbla namn på begynnelsebokstaven L.
 
stolt mamma Raska med sina nyfödda LL-valpar
 
Idag lyfter vi på hatten och säger Hipp Hipp Hurra för dem!
 
Som av en händelse så tror jag att Svärta började löpa idag......
 
 
Mocca och jag har varit på resande fot några dagar. Det var närmare bestämt Göteborg och MyDog som var målet. För Moccas del var det första gången och för min egen den andra - förra gången var med Fanta som unghund 1993 - alltså hela 21 år sedan! Då hade inte konceptet MyDog skapats än.
 
Numera är det två internationella utställningar över 4 dagar. För vår del var det i år fredag och lördag. Tyvärr var anmälningssiffran för breton mycket låg, bara två på fredagen och en på lördagen. Dock krävs det ändå att hunden har en viss kvalité för att kunna bli bäst i rasen och det ansåg domarna att Mocca har.
 
På fredagen dömde Henric Fryckstrand och tilldelade Mocca BIR med hennes andra cert och CACIB. Matte mycket nöjd. Någon grupplacering blev det inte - ovanligt högt antal raser i gruppfinalen, tror att det var 18 st.
 
 
 
På lördagen dömde Hans van den Berg, Nederländerna och även han tilldelade henne BIR med hennes tredje cert och CACIB. Hon fick därmed även Crufts-kvalification 2015 (hon fick kvalification för 2014 i Stockholm i december). Matte fortsatt nöjd och även nu var det högt antal BIR-vinnare i gruppfinalen och oplacerade där. Ungefär detsamma antalet som dagen före.
 
Hon har skött sig riktigt bra och har inte varit något påverkad av alla hundar, trängsel och oväsen. Kopplar av och sover under dagen i sin stora tygbur.
 
Mocca är nu lite drygt 19 månader och utvecklas fortfarande både exteriört och jaktligt. Får se om det blir någon mera utställning före tvåårsdagen, men helst ska vi fixa till ett förstapris på jaktprov i öppen klass före dess - och det är ju inget man bara går ut och hämtar!! Hon har dock stark pontential för att fixa det, så chansen finns i alla fall. Vi jobbar vidare på fälten så får vi se om det kan bli något vårprov längre fram.
 
.