Kennel Eirams bloggsida

... kan tyckas gå fort och det har det gjort här också. Imorgon är den nämligen en vecka sedan valparna började flytta. Då var det Malwa och Manne som for iväg med båten för vidare färd norröver.

På söndagen hämtades Molly och under måndagen var det först dags för Master att flytta till norra Gotland och på eftermiddagen kom Mixas nya familj med färjan. Trevliga bekantskaper samtliga som vi hoppas att få se mera av framöver.

Jag räknar stenkallt med att allt har gått bra under den här veckan. Jag har bara hört positivt ifrån valparnas familjer och räknar snart med en ny rapport.

Lilla Mocca som bor kvar hos oss går från klarhet till klarhet. Framåt och positiv är hon och igår fann hon sitt första byte - en björktrasthona som flugit in i ett fönster och därmed flugit färdigt. Mocca apporterade trasten, men ville då gå sin egen väg med sitt byte! Viljan finns där i alla fall och hon ska få några veckor till på sig innan vi testar på riktigt.

För dej som är med på Facebook så hittar du nya bilder på Mocca där.

Annars så är det konditionsträning som står på programmet - både för matte och hundar! Mamma Tindra har ju lite att ta igen efter sitt moderskap, men hon springer friskt vid cykeln och simmar gärna, så vi ska nog komma i form tills den 25 augusti! Husse kommer dessutom att åka upp lite tidigare och gå några inventeringsrundor på skogsmarken, så då får de jaga sig i form tills jag ansluter för fjälljakten.

Matte har nämligen blivit inbjuden att döma i Visby och den utställningen sammanfaller allt som oftast med vår norrlandsjakt. I år ligger den precis i premiären och av erfarenhet brukar det vara knökfullt med jägare speciellt då premiären infaller på en helg. Det blir alltså skogsjakt på premiären och därefter åker vi till fjälls, för att sedan avsluta en sväng till i skogen. Vi hoppas verkligen på fin föryngring - speciellt på fjället. I skogen hade vi riktigt bra ifjol, men på fjället var det sämre. Om man inte räknar med lämmeln förståss - och det gör vi INTE.

Nej nu börjar det bli klart det jag lagt på grillen så nu vankas det MAT!
.

Ja så är det nästan nu. Alla som ska flytta har gjort det och kvar finns bara vår Mocca. Ska bli spännande och se hur hon upplever första natten utan gänget....

Igår flyttade Molly, men hon är fortfarande på semester här på ön, så jag kommer att återse henne innan hon åker hem till Uppsala.

I förmiddags åkte Master norrut, men det är norrut på Gotland, så honom kommer jag att få träffa då och då.

I eftermiddags var det så dags för Mixa att flytta. Hon är nu på väg mot Västerås, har kanske kommit fram dit nu, men hon kommer annars att bo strax utanför Umeå. Hon semestrar lite i mellansverige först...

Ja nu börjar de lämna boet, de små Tindra-barnen. Just nu sitter Fredrik på färjan till Nynäshamn med sin egen Malliga Malwa och som sällskap har hon Maffige Manne, som kommer att träffa husse Marcus på andra sidan Östersjön.

Jag önskar er all lycka och välgång med era kommande jaktkamrater!

Idag har vi varit på valpbesiktning med vaccination och chipmärkning. Det betyder alltså att nu är det bestämt vem som är vem på papper också. Kennelmamman har haft lite beslutsångest över vem som ska bli den som stannar kvar på kenneln. Till slut blev det ett beslut i alla fall (det var ju tvunget!).

Här är vi alla samlade och väntar på att veterinären ska ta var och en för koll, putt och chipmärkning.


Ingen större oro överhuvudtaget, trots att det var första gången de var i bur, förutom de gånger de åkt i bilen förståss, men det är inte i den här buren.

Klicka på de små bilderna ifall du vill se dem i större version.


Först ut blev Eirams Maffige Manne SE39818/2012 VO LS, tidigare känd som svart

   
Manne är sist född och kommer i fortsättningen att göra trakterna kring Skellefteå osäkra för alla fåglar i marken.
Det kommer att bli ett antal jakter i Västerbottens fjällvärld också. Eftersom husse tidigare startat på jaktprov så kommer vi säkerligen att träffa Manne där också. En och annan utställning hoppas jag också på. Manne kommer att få en Eiramshund som storebror.

Näste blev hans bror Eirams Master Mind SE39819/2012 VO LS, tidigare känd som blå.

  
Master är född som nr 3 och kommer att stanna kvar på Gotland. Han kommer att flytta till norra ön, till Fårösund, där han kommer att göra allt han kan för att prestera fasaner och rapphöns för sin husse. Eftersom han är kvar på Gotland kommer kennelmamman att göra vad hon kan för att vi också ska få se honom på både utställning och jaktprov.


Då går vi över till damerna då. Först ut är Eirams Malliga Malwa SE39820-2012 VO LS, tidigare känd som gul.

  
Malwa är född som nr 5 och kommer att flytta norrut hon också, närmare bestämt till Luleå. I skogarna däromkring ska varken tjäder eller orre känna sig säkra och det tror jag inte att riporna på fjället ska göra heller. Jag räknar också med att vi får se Malwa på både utställning och jaktprov framöver.


Därefter var det dags för Eirams Maxade Mixa SE39821/2012 VO LS, tidigare känd som röd.

  
Mixa är född som nr 4 och kommer även hon att flytta norröver. Det blir utanför Umeå som hon kommer att bo och de fåglarna däromkring får det inte heller lätt. Det får inte riporna på fjället heller, för det blir några turer dit också för Mixa. Det finns en äldre bretontik som väntar på Mixa när hon kommer hem och om inte jag är felunderrättad så kommer vi att få se Mixa på både jaktprov och utställning framöver.


Som nummer fem fram till veterinären var Eirams Minty Molly SE39822/2012 VO LS, tidigare känd som aprikos.

  
Molly är född som nr 2 och kommer att hittas utanför Uppsala framöver. Där ska hon jaga fasaner, men troligtvis blir det någon tur till fjälls för henne också. Husses jaktkompis har också breton, så det blir troligen gemensamma turer. Jag räknar starkt med att vi kommer att träffa på Molly på något jaktprov och utställning också.


Ja då har vi bara en kvar och det är Eirams Morska Mocca SE39823/2012 VO LS, tidigare känd som lila.

  
Mocca är född först och var faktiskt och diade ännu medan navelsträngen satt kvar. Ja, vad är det som gör att man väljer just den speciella valpen. Det är en fråga som jag inte riktigt kan svara på just nu.

Mocca är otroligt lik sin mor och det är ju en valp efter just Tindra jag valt. Jag hoppas verkligen att hon får mammas finaste egenskaper som självklart är jaktlust, dresserbarhet och fågelfinnarförmåga. Det är något som jag hoppas samtliga valparna kommer att få. Det som också är en mycket speciell egenskap hos Tindra är hennes pälskvalité, som jag faktiskt inte sett hos någon av de andra hundarna jag fött upp - åtminstone inte hos de jag har behållit. Det är ju dem jag mest kan bedöma.

Tindra har en päls som ännu aldrig har behövt schamponeras. Badat har hon gjort - både i apportarbete och för rent nöje, smutsig har hon verkligen varit efter många jakter och prov, men hon känns aldrig smutsig i pälsen, trots att hon går i rastgård om dagarna. Det känns som om Mocca kan ha samma kvalité och det betyder inte att de övriga har en dålig kvalité på sin päls.

Mocca kommer också att återses på något jaktprov framöver och utställning - jag det blir det också. Jaga kommer hon att få göra såklart, både rapphöns och fasaner här hemma samt gråfågel och ripor norröver. Vi tar ju oss en tur dit varje år.

Det återstår att se om jag valde rätt. Jag hoppas i alla fall att jag valt rätt hund till respektive köpare och att de kommer att bli nöjda med sina nya jaktkamrater. Jag önskar dem alla stort lycka till på Dianas stigar.

Jag tackar också Mita för hjälp med både foto och handling, samt lite goda råd i mycket annat.

Nu ska vi skåla lite för de små - det är ju faktiskt dop idag!
.

Jag lovade ju mera bilder och här kommer ett samlat kollage.


Som nyfödda och då var de bara fem....

 Här 13 dygn gamla....


 Mamma tar igen sig    God aptit, 13 dygn 

     
Ute första gången, 27 dygn


 
Äntligen flyttat till stora hagen...


     
Fått halsband                 bara söt...             brottning


     



Ja det får räcka för idag.....

Ja tänk vad tiden går - det är ett år sedan det skrevs något här senast. Det har varit totalt siltje och det är ju såklart inte bra. Dock är det så att annat har haft högre prio än att göra några inlägg här.

Hur som helst - nu är jag här igen och det är för att presentera lite bilder på min nu 7 veckor gamla valpkull, Eirams MM-kull.

De är helt underbara nu och jag har alltså bara en vecka kvar med dem. Jag vet att de kommer att få det alldeles utmärkt med sina nya familjer, men ändå så är det med lite sorg i hjärtat jag kommer att lämna dem vidare. Nu kommer ju dock en liten Mocca att bli kvar här hemma så det gör nog saken lite enklare. Jag har hela tiden sagt att jag vill ha en valp kvar efter Tindra och när jag nu har en toppenkull efter henne så vågar jag inte chansa. Vem vet vad som händer framöver. Det kanske händer Tindra något som gör att hon inte kan få den tredje kull som jag hoppas att hon kommer att få. Det kanske inte föds någon tik i den kullen? Nej, jag har gått på den niten en gång och vill inte chansa nu. Vi har visserligen några unga hundar hemma redan, men det ska bli underbart att jobba vidare med lilla Mocca. Ett litet problem ännu - jag vet inte vem som är Mocca! Det är fyra tikvalpar i kullen och jag står i valet och kvalet mellan tre av dem. Dessa tre tikar (lila, gul och röd) är otroligt lika så det kommer nog att vara små detaljer som gör att jag väljer just en av dem i slutskedet. Valet sker nog inte förrän precis innan valpbesiktningen, då ju ID-märkningen också sker.

Det kommer lite mera bilder senare, men nu vill jag presentera dem en och en. Bilderna är tagna när de är 6,5 veckor gamla.

Först en bild på pappa Vulcain och mamma Tindra tillsammans:



Pappa Vulcain de Saint Lubin är troligen den idag levande högst meriterade hanhunden i Frankrike. Vad sägs om Fransk Jaktchampion, Internationell Jaktchampion, Fransk Utställningschampion, Internationell Utställningschampion C.I.B., Internationell Utställningschampion C.I.E., Belgisk Utställningschampion, Svensk Utställningschampion och Dansk Utställningschampion. Till det kommer ytterligare ett antal franska championattitlar som inte riktigt har svensk översättning och det gäller både jaktchampionattitlar som utställningstitlar.

Mamma Tindra har inte riktigt lika många titlar, men de hon har är inte fy skam. Tindra är Svensk Jaktchampion (före 3 års ålder) och Svensk Utställningschampion. Hon är dessutom vinnare av Dansk Bretonklubbs vårprov 2007 i unghundsklass och fick därmed inteckning i "Rypen", vilket är mycket hedersamt.

Vi hoppas därför att deras gener kommer att visa sig i deras härliga små avkommor, som härmed presenteras.


Samtliga små bilder blir större om du dubbelklickar på dem.


Först ut kommer stora killen Blå:
  i stående       och huvudet i närbild

Kille Svart:
  i stående     och huvudet i närbild


Och så tikarna. Vi börjar med fröken Lila:

 i stående     och huvudet i närbild


Och fröken Gul:

 i stående     och huvudet i närbild


Och fröken Röd:

  i stående     och huvudet i närbild


Och sist och faktiskt också minst, fröken Aprikos:


som var lite svår att få en bra bild på stående, så därför börjar vi med en underbart härlig bild av henne

  Söt va?     i stående    och en närbild på huvudet till slut.

Hoppas detta varit njutbart!
.

Ja i helgen var det verkligen vackert väder hos oss. Riktigt kallt på natten (-13 grader är kallt hos oss!) och sol från klarblå himmel på dagen. Tempen steg ju därmed också och det blev en fin dagsmeja både lördag och söndag.

Eftersom vi hade riktigt töväder förra helgen och det därefter varit kallt varje natt under veckan som gått så har vi nu en kraftig skarsnö - på både gott och ont. Gott såtillvida att den bär att gå på för både folk och fä. Ont för att viltet har det riktigt besvärligt. Det är ju inte lätt att komma genom skaren för fåglarna t ex och rådjuren har det också mycket besvärligt. De smala små benen går ju lätt genom skaren och de har också riktigt svårt att finna föda.

Vi fick ju också en del nysnö under veckan, så det ligger drivor både här och där, det är ju tyvärr blåsigt på vår kära ö.

Småkillarna gillar i alla fall snön och det är ju tur. Konstaterade att de nog inte vet hur det ser ut utan snö, för när de började få komma ut (hela kullen alltså) så var det ju redan helt snötäckt. Undrar hur de kommer att ta det med barmark.

Skaren gör ju att de nu börjar få upp riktigt bra fart och de tar sina små vändor iväg. Nyfikna är de ju så att kolla buskarna hör ju till vanligheterna. Att de därtill hittat några fasaner gör ju inte intresset mindre!

 Ozzy i aktion


 Okki kollar

 Söte Opus

Ja alla hundarna gillar ju snön och då inte minst Svärta. Hon rör sig med fin aktion på skaren, men har inte funnit någon fågel sen snön kom och det är inte så konstigt, för jag har inte aktivt försökt att finna någon fågel för någon av hundarna, då jag tycker fåglarna har det nog besvärligt ändå.

Ja vi behöver komma igång med träningen, för det är inte så mycket lydnad befäst på den här damen inte.

 
För en gång skull stående still - Svärta

Hur vackert det än varit i helgen - jag vill fortfarande ha VÅÅÅÅR!!!!

Ja det är det ju idag och då måste jag ju så klart presentera ett av våra "hjärtan". En av valparna har en vit fläck i pannan som nästan har formen av ett hjärtan, så det får bli vår "hjärtebild" idag.

 Hjärtegrynet Ozzy

Vi fick en förfrågan på Ozzy i fredags, men tyvärr valde de att vänta på en ofödd kull istället. Vi njuter ju av de små liven, men helt klart är att det bästa är så klart om de kan komma till egna familjer inom kort. Det har varit några förfrågningar på de små liven, men ingen som till slut bestämt sig.

De älskar snön och har också fått börja vara ute några timmar varje dag i en egen hundgård. De har där tillgång till uppvärmd koja och när de blir trötta går de in i kojan och tar sig en liten tupplur. Det är ju ännu ganska tätt mellan dessa tupplurar. Det märks att de gillar att få vara ute för de pockar faktiskt på att få komma ut. Det blir också små korta promenader några gånger per dag, men eftersom det fortfarande är mycket snö så blir det samma sväng varje gång. Snön bär i och för sig valparna, men vi tvåbenta ska ju också kunna ta oss fram och snön bär i alla fall inte mej annat än något steg då och då. Det är tungt att gå i knähög snö!

 Finns det nån fasan här?

Nyfikna är de och de är inte heller rädda för att undersöka det de är intresserade av, som här vad som kan finnas inne i busken.

 Full fart i snön

Här konkurrerar Opus och Ozzy om vem som ska komma fram först.

... har min website åter kommit ut i cyberspace. www.eirams.com finns alltså åter i etern igen. Dessutom så är den i helt ny layout, vilken jag har Mita att tacka så mycket för. Den saknar väl en del uppdateringar, men jag jobbar just nu med att lägga upp nya länkar för Svärta och O-kullen.

Gör ett besök och lämna gärna synpunkter! 

Ja nu är det nästan tomt i valphagen. Två tredjedelar har flyttat och kvar har vi de tre musketörerna Okki, Opus och Ozzi.

Vi har nu kunnat ta våra små promenader ut på åkern, det är ju liksom lite lättare när de inte är så många.


Vinterpromenad


Promenaderna blir dock inte så långa ändå, det är ju kallt i snön och de måste hållas i rörelse hela tiden. Den lilla snoppen har ju inte så mycket skydd, för det finns ingen päls där ännu och snön når ju upp till magen på dem.

Som tur är så har grannen kört med traktorn en del över åkern, så vi har några spår att gå i.


Opus, Ozzy och Okki


De har det bra tillsammans, men jag tror nog att de längtar efter var sin egen familj.

Igår fick vi återigen ett trevligt valptittarbesök. Att valparna får träffa olika människor tycker vi är utmärkt, att det dessutom är barn är faktiskt ännu bättre.

Sabine hade som vanligt kameran med, så det blev lite bilder som hon lagt på sin blogg. Kika in här.

I eftermiddag är det dags för veterinärbesiktning. Tack Peter för att du kommer till oss. Det är lite enklare än att ta alla 9 till kliniken.

Ev får vi ytterligare besök ikväll, vi får se.

Ja nu närmar det sig med stormsteg - avskeden för min del och härliga välkomnanden för så många väntande familjer. På tisdag den 19 januari kommer 4 valpar att levereras och på torsdag den 21:e åker ytterligare två. Sen är det tre småkillar kvar hemma och vi får väl se hur länge det blir. Förhoppningsvis kommer de inom kort också att flytta till nya hem.

Jag fick i söndags återigen hjälp av min kära svägerska med fotograferingen. Stort tack, Annelie. Det var inte lätt när de var 5 veckor, men jag vill nog inte påstå att det var enklare nu två veckor senare.

Här kommer i alla fall en liten kavalkad.

    
Hane 1 heter nu Eirams Othello Ostanvind och flyttar till Piteå

   
Hane 2 heter nu Eirams Odin Oxenstierna och flyttar till Ljungby först för att sedan tillsammans med husse flytta  till Boden i sommar

   
Hane 3 heter nu Eirams Otrolige Origo och kommer att flytta till Boden.


   
Hane 4 är inte tingad heter Orange Okki.

   
Hane 5 är inte heller tingad och heter Opus Orkan

    
Ja sist men inte minst Hane 6 och inte heller han är tingad. Hans namn är Ozzy Osbourne.

Tre hannar är alltså fortfarande till salu.

Det var grabbarna det, nu över till tikarna.

   
Tik 1 heter nu Oväntade Oya och kommer att flytta till Borlänge

   
Tik 2 heter nu Otira Orakel och kommer att flytta till Norge

   
Tik 3 heter nu Ozma Oz och kommer att flytta till Öland.

Ja det var de alla. Nu väntar valpbesiktning, vaccinering och ID-märkning av de små och sedan styrs färden mot de nya hemmen. Jag önskar dem all lycka och välgång tillsammans med sina nya ägare.
.

Jag fick ett trevligt besök igårkväll, då Mita kom på besök för att titta på gullegrynen. Det betyder att det blev lite sent att sätta sig för att lägga ut de individuella bilderna, men de kommer.

Tills dess kan du kolla på Mitas blogg, där hon lagt ut några fina bilder på de små.

Vi har haft ganska bra väder den här helgen. Vi är ju förskonade från den värsta kylan här ute i Östersjön. Visserligen var det drygt -10 på lördagmorgonen, men under dagen steg det till -5 och solen var så härlig under nästan hela dagen. När det blir så pass kallt så brukar vi också slippa blåsten och det gjorde vi i lördags.

 Raska njuter

Idag har det varit lite mildare ändå och då kom också blåsten! Det betyder att det var inte alls så skönt ute idag. Solen visade sig dessutom bara en pytteliten stund. Hundarna bryr sig dock inte om vädret speciellt, huvudsaken är att de får komma ut och springa. Jag försöker undvika att störa viltet den här tiden, eftersom jag tycker de har det nog besvärligt ändå. Vi hade dock kontakt med några fasantuppar. Det var främst lilla Svärta som fann två stycken. Det blev inget stånd utan jag hörde bara att de gick upp i det område där hon befann sig. Oklara omständigheter brukar man kalla det på jaktproven!

 Full fart

De små har fått vara ute korta stunder också. Idag fick de dessutom åka bil för första gången. Det gick alldeles lysande. Det var lite lätt pip just när jag körde iväg, men innan jag kommit upp på stora vägen (ca 500 m) så var det tyst där bak. Ingen mådde heller illa, så det var precis som det brukar vara med mina valpar. Det är ytterst ovanligt att någon varit bilsjuk faktiskt och det är otroligt skönt.

 Bilen full

Ikväll har vi även tagit nya individuella foton, men eftersom det tar sin lilla tid att lägga upp dessa, så får det anstå till imorgonkväll (eller ikväll blir det ju eftersom det redan blivit måndag!)

Svärta är en underbar hund på många sätt. Just nu är hon en helt underbar dagisfröken till Tindras valpar. Hon är flera gånger om dagen inne i valphagen hos valparna och lär dem leka med de olika leksaker jag försett dem med. Jag hoppas hon blir lika duktig med sina egna valpar den dagen hon eventuellt kommer att få några. Det ligger ännu i den okända framtiden - om något år eller så vet vi!

De andra vuxna hundarna går en sväng inom emellanåt, men blir sällan kvar och leker med de små som Svärta gör.

Här några nya bilder på de små.

  Lekfröken Svärta

 

     

     

   
Klicka på de små bilderna så blir de raskt lite större



 
Små korta stunder kan de få vara ute, men det blir fort kallt!

Imorgon tisdag blir de 6 veckor!
.

Nu är valparna knappt 5 veckor och idag har de små fått komma ut för första gången. Vi har fortfarande snö, men inte alls så mycket som tidigare. Vi har nämligen haft mildväder ett par dagar och då sjunker ju snön ihop snabbt. Vi fick ett litet tunnt snötäcke i natt och det har varit några grader kallt. Det är dock milt nu igen, så vi får väl se hur länge det ligger kvar. Vit jul fick vi i alla fall.

 Det var lite kallt!

Jag har idag också fått hjälp att ta enskilda bilder på de små. Jag vet ju att många längtar efter detta så titta och njut! Om du klickar på bilden så blir den lite större.


        Hane 1


        Hane 2


        Hane 3


        Hane 4


        Hane 5


        Hane 6



Ja det var grabbarna det. Här kommer så tjejerna.


        Tik 1


        Tik 2


        Tik 3

Puh, det här tog sin lilla tid att få in alla bilderna, hoppas att de är till belåtenhet.

Jag känner mej nästan så här som valparna var efter fotografering och frisk luft:

Ja nu är vi framme vid halvtid, valparna är alltså 4 veckor idag. De utvecklas fint och blir mer och mer "hundar". De är vakna för vad som händer omkring dem och blir aktiva när man kommer i närheten av valphagen. Ännu så är det bara Svärta som har fått komma in till dem, men efterhand så kommer de också att få stifta bekantskap med de andra hundarna, en efter en. Det blir en nyttig erfarenhet till de kommande äventyr de kommer att få uppleva.

Upplevelserna kommer ju nu också efterhand. I helgen som gick så fick de flytta ner en våning. Det betyder att de lämnade vårt sovrum och flyttade till ett rum på nedervåningen. Det rummet ligger intill vår tvättstuga, så de kommer naturligt att komma i kontakt med vardagsljuden. De har inte reagerat på varken dammsugare, tvättmaskin eller torktumlare.

      Man blir trött av att flytta!

    .. men det går bra att busa också.


Flytten gick mycket bra och de har nu fått lite mera utrymme. Det lär ju behövas, men ännu så finns det en del av valphagen som inte är tillgänglig. Det blir den efterhand.

Samma dag så hade husse födelsedag och det betyder ju lite besök i huset. De som blev sittande mesta tiden i valplådan var barnbarnen och det är ju otroligt nyttigt att de små liven får träffa barn.

     Härligt med barn och hundvalpar!

Valparna har också kommit igång med att äta annat än den mat Tindra bjuder på. De äter med god aptit och ännu får de plats kring matbaren, men det är bara en tidsfråga innan vi måste ha två.

 MAAT!!! det är gott

Annars så har vi fått riktig vinter på Gotland. Vi har väl ca 30 cm snö och det har hittills varit kallt hela tiden. I morse var det -13,5 grader när jag gick morgonpromenaderna. Hundarna älskar snön. Nu har de förvarnat om mildare väder till imorgon, då det kommer att bli plusgrader och ev lite regn. Trots det tror jag att det kommer att bli en vit jul iår. Det är otroligt vackert ute nu, med mycket snö på träden.

 Härligt med snö tycker Raska


Valparna har dock inte fått komma ut ännu, men det kommer.

Så här såg det ut längs vägen till jobbet imorse. Jag kunde inte låta bli att stanna och ta en bild.



Vi har ju inte haft något vägsalt på våra gotländska vägar sedan 1987, så det är vinterväglag som gäller. Det betyder också dubbdäck på för att vara säker på att komma fram.



Så här såg det ut i vår trädgård imorse
.

Nu har vi fått ögon, så nu blir det en ny värld som öppnas för de små.

             

Aptiten är god som synes.
.

Ja nu växer de duktigt varje dag. De har mer än väl fördubblat sin födelsevikt och det finns ett litet, litet glimmande hål i ögonen. Imorgon har de kanske öppnat ögonen. Det betyder att de så smått börjar bli medvetna om omgivningen.

Jag har ju fotat dem liggande i min korg. Nu ryms INTE alla i korgen, om man inte lägger dem ovanpå varandra förståss. Det har varit så bekvämt att lägga dem i korgen när jag fixar till i valplådan.


Ett gäng grabbar är allt som ryms i korgen nu

Jag tog nu och la de 6 grabbarna i korgen och tikarna fick ligga bredvid mamma och snutta lite själva.


De tre tikarna




Å här är hela trötta gänget!

De har varit lite, lite lösa i magen, för mamma har nog varit ute och hittat något smaskigt på egen hand, vilket jag alltså inte uppskattar så mycket, för det visar sig ofta på valparna.