Värmebölja
Det lär dock vara ett övergående problem för mej. På torsdag morgon ställer vi nämligen färden norrut i Sverige med destination STORUMAN. Där är det inte i närheten av 30-gradig värme i alla fall, även om det självklart är sommar där också.
Varför åker man till STORUMAN mitt i sommarfagra juli, då Gotland har sin riktiga högsommar med mängder av turister och varma bad i Östersjön? Ja det är så när man är en rasfantast - då åker man 80 mil enkel resa för att delta i Svensk Bretonklubbs 35-årsjubileum. Nu har jag dessutom fått förmånen att få döma jubileumsutställningen och det ser jag fram emot med glädje. Att det dessutom anmälts 40-talet hundar gör ju inte glädjen mindre!
Jag har faktiskt varit på näst intill alla jubileum som Svenska Bretonklubben genomfört. Faktiskt alla utom det senaste för 5 år sedan, vilket vi dock skulle ha varit på, men en slutlig bukoperation för maken efter tre inläggningar på sjukhus satte P för den norrlandstrippen. Det blev att vackert stanna hemma, fast vi hade gärna varit där.
Nu kommer vi i alla fall och då hoppas jag att det blir tillräckligt svalt så att man kan få sova på natten! Skämt åsido - det ska bli jättetrevligt att träffa kända och okända bretonägare och få se en stor mängd bretoner live.
Vi ses i STORUMAN!!!!
Bröllopsdag
En härlig sommarkväll har det varit med ljuvligt väder. Det var lite annat än den dagen då vi gifte oss. Det var nog den enda dagen den sommaren som regnet fullkomligen hällde ner. Alla övriga dagar var det ljuvligt sommarväder, men inte den dagen vi gifte oss. Vi hade ordnat med ett lånat bra stort tält i trädgården hemma för den efterföljande festen, men det regnade in även i det. Vad gör man då?
Vi hade valt en av de vi tycker vackraste platserna på Gotland - Ekstakusten. Vi gifte oss vid Kronvalds fiskeläge och eftersom regnet föll hela tiden så blev vigseln genomförd i en gammal fiskestuga, utlånad av en av Gunnars gamla jaktkamrater. Den var av ägaren vackert dekorerad med vilda sommarblommor dagen till ära. Visst var det ett utmärkt alternativ, men vi hade ju ändå tänkt oss att vara på den vackra stranden med Karlsöarna i bakgrunden. Men - man kan inte få allt!
Vi överlevde den dagen och många dagar därefter och lever och mår väl även idag. Vi hoppas också att få många goda dagar tillsammans framöver. Det sägs ju att lite regn i brudens krona för bara mera lycka med sig.
Nu hade jag ingen brudkrona, men regn fick jag i håret och lycklig var jag då och är det fortfarande, så det var inte helt fel ändå.
.
WDS i Herning
Tänk lilla Svärta gick och blev Junior World Winner 2010. Det var mer än vad matte vågat hoppas på. En mycket stolt matte alltså och det finns också en mycket stolt uppfödare i Frankrike. Tack Joël för att jag fick möjlighet att köpa den lilla svarta läckerbiten.
Här kommer nu en bild på mej och Svärta tillsammans med domaren Bertil Lundgren.
Visst är vi väl fina?Raska fick den här gången nöja sig med en very good och placerades trea av fyra i jaktklassen. Det var ett helt knippe snygga italienska hundar som tog hem övriga vinnartitlar och det var välförtjänt. De var riktigt bra.
Ja det var inte bara jag och Svärta i vår familj som hade framgångar. Husse med schillerstövaren J RR Ekmarkens Atle fick också en excellent och därtill ett cert, CACIB och BIR. Med det så tituleras numera Atle också WW-10. Bild kommer inom kort.
Slutligen ett stort tack till Jan och Kiss för er gästfrihet. Vi hoppas kunna återgälda det.
National d'Elevage 2010 i Millau
Det blev orange-vitt i toppen i år, både på hanhund och tik, som på avels- och uppfödargrupperna.
BIR blev Cyrano de Saint Lubin från jaktklass och BIM blev Biou de Pigenettes från öppen klass. Biou har en kullsyster i Norge, Bird hos Hallgeir Bergh.
Det blev Kennel di Val Grossa från Italien som vann både bästa avelsgrupp och bästa uppfödargrupp. Den senare ser du här.
Nu ser vi fram emot nästa års NE, som kommer att ägar rum i Norra Frankrike helgen 12-14 augusti. Dessförinnan är det WDS i rasens hemland och platsen blir Paris (norr om) den 10 juli. Vem vet - jag kanske är där då också!
Dag 2-3
Gårdagen - fredag ägnades åt egen upptäckt av staden Millau och därefter en utflykt till den lilla medeltida staden Compeyre, Det finns många likheter med Visby. Trånga gränder, gamla stenhus och trångt växande växter. I Visby är det ju rosorna som verkar växa rakt upp ur gatan, här var det vinstockarna.
Den liten stad med om möjligt trängre gränder än Visby. Tyvärr har de inte lika sträng byggnadsnämnd. Det fanns en hel del riktigt skämmande renoveringar som tillåtits. Allt för moderna fönster bl a. En liten vinprovning av lokalt producerat vin avslutade det hela.
Den lunch vi därefter serverades hade tyvärr betydligt mera att önska. Det var något riktigt lokalt som knappt var ätbart och som luktade rent illa.
Det var som tur var ganska mycket sallad som förstarätt, men de friterade ankskinnsbitarna som var strödda över var också oätbara. Bröd, vatten och vin var det mesta vi försåg oss med vid den lunchen plus lite ost.
På kvällen var det en stor middag där vi fick lokala dishes till förrätt och anklår med tillbehör till varmrätt. Några olika ostar och en jättesöt äppelkaka med glass till efterrätt, Det var lite mera ätbart i alla fall och till detta fick vi ännu mera gott lokalproducerat rödvin.
Idag lördag har vi varit på bussutflykt nästan hela dagen. Först var i och tittade på den enormt stora bron över dalen där Millau ligger. Det har tagit 3 år att bygga den 2460 m långa bron. Den har 7 bropelare där den högsta är 343 meter! Det är världens högsta monument. För de som bara ska passera Millau är det otroligt tidsbesparande och även de boende i Millau uppskattar att den byggts. Den kostade 400 miljoner euro att bygga!
Efter det gick färden vidare till byn Roquefort. Ja just det, det är där den välkända osten roquefortost tillverkas. Den får bara kallas för det om den är producerad just i den byn. 7 producenter finns det och vi besökt den störste, som står för 70 % av marknaden.
Vi var nere i grottorna och källarvalven där osten lagras för att få sin speciella smak. Så klart avslutades guideturen med att vi fick provsmaka. Gott var det!
Nu börjar också en hel del människor att strömma till så vi har också fått möjlighet att se lite hundar. Dagen D är annars i morgon då den stora utställningen äger rum. Knappt 250 hundar är anmälda. Vi ser fram mot detta med spänning.
Vädret är tyvärr inte det allra bästa, men vi klarar det gott.
Nu är det snart återigen dags att bege sig till en middag. Vad vi serveras idag vet vi ännu inte.
På plats
Idag har vi varit på domarseminariet. Tyvärr var det först bara på franska, så vi hade lite svårt att följa med. Efter lunch fick vi i alla fall engelsk översättning efterhand, så då hängde vi med bra.
Det finns en del kring färgerna som kommer att ändras i standarden. När det kommer att effektueras vet jag dock inte.
Vi har inte sett så många bretoner ännu, men det räknar vi med att göra, om inte annat så på söndag då huvudutställningen äger rum.
Det är en otroligt vacker miljö där vi är. Vackra böljande kuperade vyer. Ögat njuter.
Ikväll har Maggan och jag delat på en flaska riktig champagne och till det ätit färska jordgubbar och mörk god choklad. Det är att njuta av livet!
Vi återkommer!
Resfeber?
Ja först ska jag till Stockholm och möte i SKK/CS. Sen stannar jag i Stockholm över natten och kl 1200 på onsdag går planet från Arlanda. Jag hoppas att mitt ressällskap Maggan får flyga ner från Skellefteå och att hon slipper nattbussen. Det är ju nämligen varslat om ny flygstrejk från pilotfackets sida. Varslet ligger från onsdag så jag klarar mej den här gången. Värre var det förra veckan då jag skulle till Stockholm för ett tvådagarsmöte. Pilotstrejk även då, så det var att vackert sätta sej på kvällsfärjan, övernatta i Stockholm för att kunna vara på plats när mötet började på tisdagen. Som tur var så avbröts strejken på onsdagen, så jag fick i alla fall ta flyget hem.
Vart jag ska resa på onsdag? Ja det blir en tripp till Frankrike, närmare bestämt en liten stad som heter Millau. Där går nämligen årets franska bretonhelg av stapeln, den s k National d'Elevage. I år är den extra kryddad av ett domarseminarium för breton på torsdagen och utställningen är på söndagen. Däremellan är det en hel del evenemang av olika slag. I trakten tillverkas den äkta roquefortosten, så det lär bli en del av den varan i alla fall. God mat, gott vin och fina hundar - kan det bli bättre.
Jag hoppas att kunna lämna lite rapporter efterhand under resans gång.
Nipsippor
I maj ska det ju vara soligt och varmt. Det hade vi förra helgen men den här veckan har det varit långt ifrån "sköna maj", eller vad sägs om snöslask, stormvindar och regn. Just nu stormar det friskt och den mindre gotlandsfärjan är inställd just med anledning av den kraftiga vinden. Det sägs också att ett nytt askmoln är på gång. Det betyder antagligen att vi återigen blir lite isolerade här ute på ön.
Jag har dock ingen nöd för jag har inte för avsikt att resa de närmaste dagarna, men till kommande helg ska jag ju åka båt så då hoppas jag att vinden mojnat.
Trots det nu trista vädret så händer det massor i naturen. Längs min färdväg till jobbet växer en av de riktigt underbara blommorna som nästan bara växer på Gotland. Jag menar alltså nipsippan. Jag stannade och tog några bilder på dem häromdagen och för dej som inte sett dem tidigare - se och njut. De är så otroligt vackra.
Om du klickar på bilden så får du se den i lite större format.
Visst är de väl ljuvliga. Dessutom har det blivit ungefär dubbelt så många blommor på just det stället iår. Det sägs att ungefär 90 % av hela norra Europas bestånd växer på Gotland, så de är ganska unika.
Jag hoppas verkligen det blir lite bättre väder till helgen. Då är det hundutställning i dagarna två - utomhus. Jag ska gå domarelev på lördag och jobba som ringsekreterare på söndag. I båda fallen är det trevligare om det är skönt väder!
.
Underbar helg
I lördags morse tog vi morgonfärjan till Nynäshamn (höll nästan på att missa den men vi kom med på håret) och eftersom den tar lite drygt 3 timmar så var det några avkopplande timmar med frukost, film, en liten tupplur och läsning av standarder (jag ska gå domarelev på stövare kommande helg).
När vi sedan kommit upp till Stockholm via buss så kollade vi först upp varifrån vår nästa buss skulle gå innan vi gick iväg och fick en god lunch.
Därefter var det dags att återigen sätta sig på bussen, nu för att ta sig ut till Djurgården och Cirkus. Vad händer där då? Ja det var dags för min födelsedagspresent - Björn Skifs Show. Och vilken show det var. Björn är verkligen still going strong. Till sin hjälp på scen hade han ett knippe fantastiska musiker och dessutom ett gäng verkligen duktiga dansare. Två av dansarna var dessutom akrobater, så det var verkligen en toppenföreställning. Idel kända låtar för en Skifsälskare som jag. Några hade dock fått lite nya arr.
Som sagt - en eftermiddag att minnas.
Därefter var det buss igen för att ta sig hem med färjan till Gotland igen.
Igår hade vi en så härligt solig och varm söndag. Det var nästan så att man kunde se att gräs och grödor växte i den härliga värmen. Det är alltså dags att börja fundera på att ta fram gräsklipparen!
Det blev en del rensning av rabatter så det ser faktiskt riktigt prydligt ut nu. Det var egentligen en del som skulle ha behövt göras inomhus - men vem vill vara inne när solen skiner så skönt ute?
Det betyder att den här helgen blev dessutom helt datorfri. Det var också skönt. Jag njuter faktiskt av det, för ibland blir det bara allt för mycket dator - på jobbet hela dagarna och sedan några timmar hemma också.
I morse var det dock åter till verkligheten igen - vitt av frost. Som tur är släpper frosten ganska snabbt, så det var inte halt på vägen till jobbet. Det har dock inte blivit någon skön värme idag. Det kände vi av när vi ikväll ägnade oss åt utställningsträning inför helgens jakthundsutställning.
Nej nu får nog de här timmarna vid datorn hemma vara slut för idag.
GRATTIS!
Ja det finns en hel del att säga grattis till just nu.
Först börjar vi med att gratulera P-kullen som idag blir 1 år. Tänk vad tiden går fort.
Så här såg det ut för ett år sedan, en trött mamma Wimsa med sina små nyfödda
Inte nog med detta - idag blir O-kullen dessutom 5 månader. Grattis till er alla små också!
Så här såg det ut för 5 månader sedan, en stolt mamma Tindra med sitt hela gäng
Det är inte utan att man blir lite "valpsjuk" när man tittar på de här bilderna, men tyvärr blir det inte några valpar hos oss den här våren. Unni kom troligen lite försent till Danmark, där hon skulle paras. Vi gör troligen ett nytt försök vid nästa löp i september.
Ja så vill jag återigen gratulera Jan Nielsen i Danmark som den 15 april fick sin dröm uppfylld - att stå som segrare i Danmarksmästerskapet. Det blev Malthe som efter en helt felfri dag stod som slutlig segrare.
Malthe - som är far till vår R-kull och som är yngre helbror till Syrach, som är far till vår O-kull.
Malthe in action
Vi kan inte annat än lyfta på hatten och buga djupt. Det är så härligt att Jan fått den här framgången.
Slutligen så gratulerar vi även Maggan med Ramsa (dotter till Malthe) som på fjällprovet i Vemdalen den 16 april fick ett fint 2:a pris i öppen klass. Det var debut i öppen klass och Ramsa jobbade toppenfint och gick för ett förstapris, men tyvärr så tryckte inte riporna tillräckligt, Ramsa fick inte visa resning och därmed stannade hon på ett andrapris, men det är inte illa. Ettan är alltså inte långt borta.
Släkten fortfarande värst...
Vinnare i unghundsklassen blev Stevnsåens Mirelle - Thomas Stenbæk efter matchning. Hon gick till 1 ukl både fredag och lördag. Det delades ut totalt 12 ettor i unghundsklassen varav Mirell, Pasties-sonen Kito och en gordonsetter fick dubbelettor. Mirelle är efter Nickys danskfödde son PVN's Poker. Det är även ytterligare en av förstapristagarna i ukl, nämligen Fønsvigs Djazz, äg Jimmy Kendra.
Bästa hund i öppenklass blev PVN's Cero (fjolårets bästa unghund! på vårprovet) och John Kærgaard efter matchning. Fyra öppenklassettor delades ut till tre bretoner och en pointer. Cero är efter Nickys danskfödda dotter PVN's Pia.
Tro det eller ej - men söndagens bästa hund i vinnarklass med CACIT blev återigen PVN's Cero. Trea blev R-kullens pappa DKJCh Malthe - Jan Nielsen. Jättestort grattis till John, en trevlig ung man vilken jag fick förmånen att träffa förra våren. Vi gick också i ett gemensamt släpp på jaktprovet.
STORT GRATTIS (till lykke på danska) till alla barnbarnens fina framgångar. Vi glädjer oss och sänder ett stort tack till Poul V Nielsen att vi fick möjligheten att köpa Nicky. Förutom att hon är en underbar hund och duktig jakthund, har hon lämnat många fina avkommor. De har gjort fina prestationer och därav går flera av dem vidare i aveln. Nicky fyller 13 år i juni och hänger fortfarande med på promenaderna, även om hon då mest går tillsammans med matte och inte springer som de andra yrvädren.
Keerens Nicky - lite grå om nosen, men still going strong
Vilken fin födelsedagspresent jag fick!
Mycket Finland nu...
Häromdagen fick jag trevligt mail från Teija som har Qati. Hon har varit på röntgen och resultatet kom nu. Det blev B-B och det är vi båda nöjda med.
Igår lämnade Opus Sverige för sin resa till sitt nya hemland - ja just det - Finland. Har idag fått mail om att han kommit gott fram och skött sig alldeles utmärkt under resan. De är så nöjda med honom så här långt och det hoppas jag ju ska bestå såklart och det tror jag nog det kommer att göra, för det är en toppenhärlig hund, precis som hans alla kullsyskon!
Nyss hade jag fått ytterligare ett mail från Finland med glatt besked. Det var från Katja med Rudi (Rosso Runner) som varit och röntgat om Rudi. Han har nu fått B-B och det är vi såklart jätteglada för. En stilig kille som gått bra på utställningarna och i höst också fixat jaktprovsmeriteringen. Med höfter OK så är det nu bara att köra på. Han kommer säkert att gå långt.
Tyvärr var det inte riktigt lika bra med broder Rickys höfter. Efter lång väntan fick vi till slut beskedet på hans resultat och det är tyvärr C-C. Han kommer dock att fungera ändå såklart och nu avvaktar vi hans HQ-resultat med spänning.
Nu är det bara Rivas och Risslas resultat vi väntar på. Av 6 röntgade av 8 i R-kullen har 4 B-B, 1 B-C och en C-C. 7 har startat på jaktprov, 5 har gått till pris och en av dem är SE UCh. Det är ett utfall jag är mycket nöjd med. De är ju bara precis 2 år fyllda.
På touren...
Proven på kontinenten pågår för fullt. Idag genomförs Europacupen för kontinentala hundar, där även Sverige deltar med ett lag (har inte hört att någon breton fått frågan om att delta tyvärr).
Svärtas helsyskon Aria, Alpha och Aston har blivit uttagna att delta för Frankrike i Europacoupen. Jag är dock inte helt säker på om det gäller coupen för kontinentala eller om det gäller breton-coupen. Det är första gången i historien som tre kullsyskon blivit uttagna. Oavsett till vilken coupe de blivit uttagna så håller vi tummarna så att det knakar!
Syskonen har så här långt gjort några starter och Alpha är den som nått längst hittills med ett RCAC = näst bästa hund som tilldelats excellent. Aria har också fått en excellent.
Hon har alltså en hel del att brås på den lilla svarta. Tur att hon inte vet det själv!
Borta bra men hemma bäst...
Äntligen hemma igen! Det blev verkligen en strapatsrik resa den här gången.
Resan ner till Skåne var seg i fredagskväll, men till slut så landade jag i Svalöv vid 02-tiden. Efter att ha varit ute i dagsregnet på fågelträning (utan en endaste fältfågel, men otroligt många änder och gäss + harar!) under lördagen var det skönt att ta en liten tupplur innan det var dags för en härlig middag hos Lena.
Söndagen var vikt för utställningen i Malmö. Lilla Svärta debuterade i juniorklass och fick 1 hp och det var jag jättenöjd med. Sen var det dags för "lilla loppan lus" Raska i jaktklassen. Hon stod nu för championat endast 2 år och 13 dagar gammal. Och se det gick vägen - hon fick sitt cert (det fjärde), cacib och BIR och med det också SVENSK UTSTÄLLNINGSCHAMPION. Att hon dessutom blev BIG-reserv var som grädde på toppen av allt det goda den dagen. Raska är därmed den yngsta breton som erhållit SUCh.
Måndagen var jag en tur över till Danmark, en nätt tur på 70 mil t o r. Jag sammanstrålade med Allan och Thomas på Fyn för en markträning. Det var förvarnat om att det skulle vara en mark med mycket gott om rapphöns. Tyvärr stämde det inte riktigt. Vi fann totalt 6 höns, men det fanns även en del fasaner som tur var. Vi ska inte glömma hararna heller, de var minst lika många som fasanerna – så där ett 10-tal.
Målet med resan var annars att överlämna Unni till Thomas för hon ska paras med hans hanne Sako. Vi får hålla tummarna att allt går bra och att det blir många fina valpar om så där drygt 2 månader.
Igår tisdag var det så dags att styra kosan hemåt. Jag lämnade Lena med 6 timmar tillgodo innan färjan skulle avgå från Oskarshamn. Jag tyckte alltså att jag hade gott om tid och det är ju bättre att få vänta en stund i hamnen än att få stressa. Så var det alltså tänkt. När jag kört ca 1 timme hände det som inte ska hända – ett däck exploderade! Som tur var så var det ett bakdäck, men hastigheten låg ju strax över 100 km/h. Allt gick i alla fall bra och jag höll bilen kvar på vägen.
Glöm allt om ”vägens riddare”. De finns definitivt inte längs E4:an i alla fall. Jag tror det säkert passerade 500 bilar under tiden jag stod där med mitt punkterade bakdäck. Jag började ju att plocka fram grejerna för att försöka byta däck själv, men alla skruvarna satt ju som berg. Jag lyckades alltså inte att byta däck, utan det blev att ta till telefonen för att få hjälp. Till slut så kom en trevlig kille från Falck i Örkelljunga och fixade bytet. Gratis var det inte, men jag kom i alla fall iväg. Eftersom reservdäcket är ett sommardäck och de andra dubbdäck så gällde det att köra lite mera varsamt. Dessutom såg även det andra bakdäcket dåligt ut, så jag fick rådet av bärgarkillen att köra försiktigt.
Snacka om att det blev tidspress. Jag var nog sista fordonet som körde in genom grindarna på hamnen i Oskarshamn. Jag fick be snällt att få snabbrasta hundarna innan jag körde på och det var med tvekan de gav sin tillåtelse.
Jag sov ganska gott efter att ha fått lite mat i magen, både på båten och sedan när jag kom hem i den egna sängen.
Borta bra men hemma bäst – det är en sak som är säkert!
INSTÄLLT pga snö
På grund av det rådande snöläget på ön så är vi nödgade att ställa in den planerade kennelveckan. Det är bara två veckor dit och snön ligger fortfarande tjockt överallt. Vi har en kraftig skare, oftast fin dagsmeja på dagarna, men eftersom det blir ganska kallt på nätterna så krymper inte snön nämnvärt.
Vi får bita i det sura äpplet och ta nya tag - vädret styr vi ju inte över och fågeln är inte heller ute i markerna nu. Igår morse hittade Wimsa en rapphönskull, den låg precis bakom en gammal lagård. Fågeln (och allt annat vilt också) har det riktigt besvärligt nu och håller sig mycket kring bebyggelsen, för där finns det oftast mat som snälla människor ger småfåglarna.
Dessutom vet vi inte hur utfallet blir av det strejkvarsel som en av Gotlandsfärjorna drabbats av. Påskhelgen är ju en av de riktigt stora resehelgerna till och från ön.
