Kennel Eirams bloggsida

Igår fick jag ett härligt SMS från Katja i Finland, där hon berättade att Rudi (Eirams Rosso Runner) gått till ett fint förstapris på jaktprov.

Vi lyfter på hatten, bugar, bockar och gratulerar! Rudi är den 5:e i kullen av 8 som premierats på jaktprov. Det är 7 som varit ute till start på jaktprov. Kennelmamma är MYCKET stolt över R-kullen så här långt.

Nu har vi vinter!

Det är väl länge sedan vi haft en så kall vinter i alla fall. Nu pendlar termometern mellan -8 till -15, åtminstone hemma hos oss. Pratade med en bekant ikväll och hos honom (lite längre norrut på Gotland) hade de haft -20 och han hade även hört någon som haft -22. Det är riktigt KALLT för gotländska förhållanden. Framförallt att det är så långvarigt, det är vi inte vana med.

I Vall så finns det en ung familj som satsat stort på en jättestor mjölkanläggning. Fick ikväll höra att deras vatten frusit så nu var det att handvattna alla djuren och det rör sig nog om ca 200 djur minst. Ett mardrömsläge må jag säga.

Det finns i alla fall dem som verkligen uppskattar det här med vinter och snö. Lilla Svärta upplever ju sin första vinter och igår var hon så här lycklig när vi var ute på långpromenad.



Hon är ju inte stilla speciellt länge, så det var inte så lätt att få någon bra bild i stående. Det fick bli en "springbild" istället.

Jag måste ju faktiskt säga att även jag uppskattar denna vinter. Det är ju så skönt att slippa all grus och smuts som det brukar vara våra "normala" vintrar. Jag skäms dock över att behöva erkänna att jag ännu inte fått skidorna på fötterna denna härliga vinter. Ska försöka bättra mej!
.

Ja nu är det nästan tomt i valphagen. Två tredjedelar har flyttat och kvar har vi de tre musketörerna Okki, Opus och Ozzi.

Vi har nu kunnat ta våra små promenader ut på åkern, det är ju liksom lite lättare när de inte är så många.


Vinterpromenad


Promenaderna blir dock inte så långa ändå, det är ju kallt i snön och de måste hållas i rörelse hela tiden. Den lilla snoppen har ju inte så mycket skydd, för det finns ingen päls där ännu och snön når ju upp till magen på dem.

Som tur är så har grannen kört med traktorn en del över åkern, så vi har några spår att gå i.


Opus, Ozzy och Okki


De har det bra tillsammans, men jag tror nog att de längtar efter var sin egen familj.

Igår fick vi återigen ett trevligt valptittarbesök. Att valparna får träffa olika människor tycker vi är utmärkt, att det dessutom är barn är faktiskt ännu bättre.

Sabine hade som vanligt kameran med, så det blev lite bilder som hon lagt på sin blogg. Kika in här.

I eftermiddag är det dags för veterinärbesiktning. Tack Peter för att du kommer till oss. Det är lite enklare än att ta alla 9 till kliniken.

Ev får vi ytterligare besök ikväll, vi får se.

Ja tänk vad tiden går fort. Idag aär det 46 år sedan vår första breton föddes. Rina kom till vår familj på våren under mitt 5:e levnadsår och fanns som en kompis under hela min uppväxt. Hon fick höra många hemligheter och det bästa var ju så klart att hon bevarade alla hemlisar. Rina var dessutom en riktigt duktig jakthund och det var många fasaner som fick sätta livet till efter fina fågelarbeten av henne. I mitten på 60-talet så var det otroligt gott om fasaner på Gotland. Hon var dessutom en ypperlig apportör och användes vid all typ av fågeljakt. Hon var otroligt uppmärksam ifall en fågel träffades eller inte och det var vid många tillfällen som pappa svor över att hon försvann iväg i en (som han tyckte) knallapport, men hon kom alltid åter med villebrådet. Det lär ha varit endast en sak som aldrig riktigt fungerade med henne och det var att hon inte lärde sig rapportera.

Rina är alltså orsaken till att jag är där jag är idag - en inbiten bretonfantast. Jag sa nämligen alltid att om jag skulle skaffa mej en hund så skulle det vara en "Rina-hund". Så blev också fallet när Bessy kom till oss 1979. Då var inte jag speciellt intresserad av jakt, men jag skulle ha henne som min hund och pappa skulle få låna henne till jakten. Så blev det väl också till viss del, men efterhand så ökade också mitt intresse och på den vägen är det.

Rina var en härlig kompis som sagt och jag kan än idag minnas dagen då hon inte längre fanns med oss. Det var en söndag i december då jag varit och extrajobbat. När jag kom hem såg jag att hennes plats var tom och förstod att pappa ordnat detta när jag var hemifrån. Jag grät floder, men eftersom Rina då var gammal och inte längre så pigg, så var det ju det enda att göra. Rina skulle ha blivit 14 år månaden efter, så vi fick ha henne länge.

Rina kom från en av de första bretonägarna i landet och hon var fallen efter den första tiken som kom till Sverige. Hon var född hos Arne och Anna-Greta Larsson i Värsås utanför Skövde och det blev även där jag hämtade min första breton - Bessy.

Ja nu närmar det sig med stormsteg - avskeden för min del och härliga välkomnanden för så många väntande familjer. På tisdag den 19 januari kommer 4 valpar att levereras och på torsdag den 21:e åker ytterligare två. Sen är det tre småkillar kvar hemma och vi får väl se hur länge det blir. Förhoppningsvis kommer de inom kort också att flytta till nya hem.

Jag fick i söndags återigen hjälp av min kära svägerska med fotograferingen. Stort tack, Annelie. Det var inte lätt när de var 5 veckor, men jag vill nog inte påstå att det var enklare nu två veckor senare.

Här kommer i alla fall en liten kavalkad.

    
Hane 1 heter nu Eirams Othello Ostanvind och flyttar till Piteå

   
Hane 2 heter nu Eirams Odin Oxenstierna och flyttar till Ljungby först för att sedan tillsammans med husse flytta  till Boden i sommar

   
Hane 3 heter nu Eirams Otrolige Origo och kommer att flytta till Boden.


   
Hane 4 är inte tingad heter Orange Okki.

   
Hane 5 är inte heller tingad och heter Opus Orkan

    
Ja sist men inte minst Hane 6 och inte heller han är tingad. Hans namn är Ozzy Osbourne.

Tre hannar är alltså fortfarande till salu.

Det var grabbarna det, nu över till tikarna.

   
Tik 1 heter nu Oväntade Oya och kommer att flytta till Borlänge

   
Tik 2 heter nu Otira Orakel och kommer att flytta till Norge

   
Tik 3 heter nu Ozma Oz och kommer att flytta till Öland.

Ja det var de alla. Nu väntar valpbesiktning, vaccinering och ID-märkning av de små och sedan styrs färden mot de nya hemmen. Jag önskar dem all lycka och välgång tillsammans med sina nya ägare.
.

Jag fick ett trevligt besök igårkväll, då Mita kom på besök för att titta på gullegrynen. Det betyder att det blev lite sent att sätta sig för att lägga ut de individuella bilderna, men de kommer.

Tills dess kan du kolla på Mitas blogg, där hon lagt ut några fina bilder på de små.

Vi har haft ganska bra väder den här helgen. Vi är ju förskonade från den värsta kylan här ute i Östersjön. Visserligen var det drygt -10 på lördagmorgonen, men under dagen steg det till -5 och solen var så härlig under nästan hela dagen. När det blir så pass kallt så brukar vi också slippa blåsten och det gjorde vi i lördags.

 Raska njuter

Idag har det varit lite mildare ändå och då kom också blåsten! Det betyder att det var inte alls så skönt ute idag. Solen visade sig dessutom bara en pytteliten stund. Hundarna bryr sig dock inte om vädret speciellt, huvudsaken är att de får komma ut och springa. Jag försöker undvika att störa viltet den här tiden, eftersom jag tycker de har det nog besvärligt ändå. Vi hade dock kontakt med några fasantuppar. Det var främst lilla Svärta som fann två stycken. Det blev inget stånd utan jag hörde bara att de gick upp i det område där hon befann sig. Oklara omständigheter brukar man kalla det på jaktproven!

 Full fart

De små har fått vara ute korta stunder också. Idag fick de dessutom åka bil för första gången. Det gick alldeles lysande. Det var lite lätt pip just när jag körde iväg, men innan jag kommit upp på stora vägen (ca 500 m) så var det tyst där bak. Ingen mådde heller illa, så det var precis som det brukar vara med mina valpar. Det är ytterst ovanligt att någon varit bilsjuk faktiskt och det är otroligt skönt.

 Bilen full

Ikväll har vi även tagit nya individuella foton, men eftersom det tar sin lilla tid att lägga upp dessa, så får det anstå till imorgonkväll (eller ikväll blir det ju eftersom det redan blivit måndag!)

Svärta är en underbar hund på många sätt. Just nu är hon en helt underbar dagisfröken till Tindras valpar. Hon är flera gånger om dagen inne i valphagen hos valparna och lär dem leka med de olika leksaker jag försett dem med. Jag hoppas hon blir lika duktig med sina egna valpar den dagen hon eventuellt kommer att få några. Det ligger ännu i den okända framtiden - om något år eller så vet vi!

De andra vuxna hundarna går en sväng inom emellanåt, men blir sällan kvar och leker med de små som Svärta gör.

Här några nya bilder på de små.

  Lekfröken Svärta

 

     

     

   
Klicka på de små bilderna så blir de raskt lite större



 
Små korta stunder kan de få vara ute, men det blir fort kallt!

Imorgon tisdag blir de 6 veckor!
.