Kennel Eirams bloggsida

Ja nu börjar det gå åt rätt håll med mitt tillfälliga (som jag hoppas i alla fall) sjukdomstillstånd. Jag var idag på VC och tog nytt prov för att se om min sänka kommit i bättre läge än förra veckan, då den låg på 136. Idag har den återgått till normalläge 8, så då är det väl bara att vänta och se att även orken kommer åter. Det har blivit lite bättre, men långt ifrån bra ännu. Efter en sväng med ett gäng hundar så är jag ganska mör faktiskt och då handlar det inte om några långpromenader ännu. Jag är sjukskriven veckan ut och det kan nog behövas tror jag.

Sömnen är det i alla fall inte några problem med. Nu försöker jag hålla det till att sova lite längre än mina normala jobbmorgnar och därefter i viloläge framför tv:n mestadels.

Jag har blivit lite Dallas-freak nu under sjukskrivningen. Upptäckte att TV4 Guld kör Dallas från 1200 till 1920 dagligen och det är program som jag aldrig såg när Dallas var på modet på 80-talet. Vi är nu framme vid så där 230:e avsnittet av 280 och så länge orkade jag aldrig se "när det begav sig". Det var ju lite passande att det är nu när jag i alla fall inte orkar göra så mycket annat.

Nu har jag dock tagit en paus i Dallas-tittandet varje dag för att gå en eftermiddagstur med hundarna, vilket uppskattas kan jag lova, promenaderna alltså!

Det är aldrig trevligt att vara sjuk, men ibland kan det vara bra att bli lite sjuk - så man uppskattar att vara frisk!! Det är ju bra mycket skönare.

...än förkylning är det jag drabbats av faktiskt. Jag har tydligen "snudd på lunginflammation", vad det nu är för något. Trött är jag i alla fall. Orkar ingenting. Tyvärr blir mina hundar lidande av detta. De har svårt att förstå varför matte är hemma och inte går ut på långpromenader med dem - och jag förstår dem! Å vad jag önskar jag hade lite mera ork så att det åtminstone kunde bli några småpromenader. Jag hoppas verkligen det vänder snart.

Jag har i och med detta för första gången i mitt liv blivit sjukskriven! Det var så min läkare reagerade faktiskt, för det hör nog inte till vanligheterna att kvinnor i 50-årsåldern inte varit hemma mer än de 5 dagar man själv kan sjukskriva sej. Några sådana svängar har det ju blivit genom åren, men annars har jag bara haft sjukskrivning av läkare vid två tillfällen tidigare och det var efter att jag opererat mina handleder för karpaltunnelförträngning. Då är man per automatik sjukskriven 2 veckor. Nu är jag sjukskriven månaden ut i första hand, så får vi se hur det blir sen. Jag hoppas verkligen att jag blir frisk snart. Nu kan jag lite förstå hur exempelvis vännen Ulla-Britta känner sej, även om hon såklart har det så mycket värre än jag. Hennes cancer är obotlig, min sjukdom kommer att gå över. Det är bara det här med att inte orka någonting jag syftar på.

Det är alltså främsta orsaken till att det är tyst här på bloggen. Nu tryter orken igen, så det blir en tur till soffan och TV:n istället.

Förkylningar är aldrig trevligt att få. Just nu har jag drabbats av en dundersådan. Jag brukar inte gå i däck i första taget, men nu är det ryggläge som gäller. Många säger - "så kul, grattis, det sitter säkert i så där 3-4 veckor, jag har haft sedan före jul". Det är ju precis det man vill höra när man är så där lagom täppt i näsan, febrig och med en hals som har så där ett dussin rakblad på tvären.

Har dock försökt att inte sova under eftermiddagen (var på jobbet på förmiddan), med förhoppningen om en god natt sömn. Kollade lite film istället. Nu börjar dock sängen locka, men det ska bli en kvällspromenad med hundarna först.

Promenad ja - det är ju ett kapitel för sig. Jag är SÅ glad att jag inhandlade dubbar till skorna redan för två år sedan. Det har inte varit möjligt att överhuvudtaget gå ut utan att sätta dem på skorna. Vi fick ju lite snö för någon vecka sedan och det har envist hållit sig kvar. Dock har det varit milt ett tag nu och då vet ju alla att det blir riktig "kärringdöd". På vår lilla väg kommer det ju heller inte ett korn sand, utan det är bara att gå så gott det går och med dubbar går det ju faktiskt.

Dubbar har jag på bilen också, även om det sägs att det inte är så miljövänligt. För den som inte vet så har vi saltfritt på alla vägar på ön och det har vi haft i över 20 år nu. Normalt tycker jag att det är bra, men det finns tillfällen då jag önskar de kunde salta lite grann i alla fall - när det är isgata med vatten på t ex. Det här med saltfritt har ju andra positiva effekter. T ex har vi de mest fantastiskt vackert blommande vägkanterna man kan tänka sej, när det är säsong alltså. Dessutom har vi landets äldsta bilar. De rostar ju inte när det inte är något vägsalt.

Det sägs ju om Opel att "Köp en Opel och var belåten - se Sverige genom plåten". Min förra bil var en Opel Kadett 1987 års modell. 1987 var första året utan vägsalt. Jag hade den till för så där två år sedan och den hade faktiskt avgassystem i ORIGINAL. Då kan man snack om vad vägsaltet betyder för bilens välmående. Jag hör tyvärr inte till dem som tvättar bilen i tid och otid heller. På fastlandet får man väl byta avgassystem varje eller åtminstone vartannat år. Så var det i alla fall för min bil jag hade under "salttiden".

Så även om det är besvärligt några dagar per år så tycker jag nog att fördelarna överväger - alltså fortsatt saltfritt på våra vägar!

Fick ett mail från Ramsas matte att de varit ute för att träna på ripor. Det blev en ren-träning istället. Härligt att se så fin respekt för de envisa hornklädda djuren, som kan reta hundarna så. De brukar nämligen springa en liten bit, stanna för att kolla om hunden är med och sedan fortsätta springa lite lagom fort. Riktigt lockande alltså!





Som synes respekterar Ramsa renarna jättefint. Är inte säker på att min egen Raska skulle gjort det lika fint.

.. är nu de små Q-juvelerna. Igår flög jag till Arlanda med Qelly och Qati, där de hämtades av sina nya familjer.

Hemresorna har (som väntat) gått otroligt bra. Inget illamående och ingen gråt. Jag har fått trevliga rapporter från alla, där det varit en lugn förstanatt. Det är alltså helt som det ska. Unni har inte heller haft några problem med att huset nu är tomt på valpar. Det är nog mest jag som känner tomheten tror jag. Den är övergående - det vet jag ju sedan tidigare och jag vet också att valparna kommit till bra hem.

Nu är också valphagen nermonterad in väntan på nästa gång den kommer till användning. Det bör inte ta så lång tid tills det är dags igen om det går som jag hoppas. Jag går och väntar på att Wimsa ska komma i löp och då är planerna att hon ska paras en sista gång. Färden går till Danmark även denna gång.

Sista kvällen med valparna så hade vi även besök av Spike, som ju är morbror till valparna. Det var full fart i huset. Jag försökte fånga dem på bild, men det var inte så lätt.

  Som synes är det full fart























Det syns på bilderna för de är bra suddiga. Det kan väl bero på fotografen också så klart, men livat var det. Alla tycktes gilla det i alla fall.

... med gänget är det i natt för Qurry. I morgon eftermiddag bär det av till veterinären för besiktning och därefter sätter vi oss på Gotlandsbåten till Oskarshamn - Qurry och jag. Där kommer han att stifta bekantskap med sin nya familj.

 Qelly och Qurry

Vi har haft fortsatt vinterväder, om än inte så kallt som i helgen. Nu har det stannat på några minusgrader och tyvärr för det med sig att vinden också tilltar, så kylan har känns ännu värre än när kvicksilvret gick ner under -10. Valparna har dock inte tyckt att det varit värre väder i alla fall. De fortsätter att gilla att springa omkring ute i snön. De är så ljuvliga när de tumlar omkring. Våra små promenader är dock inte så långa, främst för att de inte ska bli nedkylda. Golvvärmen är skön att ha i alla fall, för då vet jag att de blir snabbt torra och varma igen efter leken utomhus.

  Qati

Valparna har idag haft barnbesök. Det var två småtjejer som pussat på och lekt med dem en stund. Det var uppskattat. Det är alltid nyttigt att träffa människor i olika ålder och inte minst att träffa barn. Eftersom vi inte har barn själva är det välkommet med besök emellanåt, inte minst för valparnas skull alltså.

  Vårt hus i vinterskrud

Nu tror jag att jag packat allt som Qurry ska ha med sej på vår resa imorgon. Tjejerna stannar till lördag morgon, då vi flyger till Arlanda för leverans.

God fortsättning på nya året!

Nyårsaftonen gick lugnt av. Det var lite fyrverkerier mest på långt håll som vi brukar stå ute och njuta av. I år var det lite kraftigare fyrverkeri hos en granne ganska nära och husse blev lite förgrymmad för vi hade inte blivit förvarandade om detta. Det flög in över våra hundgårdar och då är det ändå ett hus emellan och våra hus ligger inte så tätt faktiskt. Det blev i alla fall inte några negativa efterföljder hos våra hundar, det var värre för en av hästarna där fyrverkeriet avfyrades. Den hade blivit ganska upprörd.

Igår fick vi årets första snö och det var även första riktiga snön för valparna. Som de älskade det. Det var inte fullt så mycket snö när de var ute, men de fort omkring som vanligt och var inte ett dugg besvärade av det kalla vita.



Som synes var det full fart. Det är inte så lätt att fånga dem på bild alla gånger. Några bilder blev det dock.






















Senare på eftermiddagen hade det kommit ännu mera snö.



Och när det var dags att gå till sängs såg det ut så här sett inifrån ytterdörren.






















Det är en otroligt strålande vacker vinterdag idag och valparna ska få komma ut i snön idag också. Det är dock risk för att de blir kalla fort, så vi får se hur länge det blir.

I morse vid 09-tiden var det så här vackert sett från vårt sovrumsfönster. Minus 10 och strålande sol, även om himlen har en del mörka moln. Det blir säkert mera snö.



Nej nu har jag inte tid att sitta här längre, måste njuta av det härliga vintervädret tillsammans med valparna. De övriga ska också få en ordentlig långpromenad i snön.
.