Tänk vad tiden går - idag är det 9 år sedan W-kullen föddes, så vi säger stort grattis till Wackra Wera, Wilma Wirwelwind, Winnie Wessla, Wakna Wimsa, Wikki Winter, Waja Warpa "Vilma", Wanted Willy, Willow Woop "Conny" och Wino Wärsting och sänder en tanke till Wild William "Ville" som inte längre finns med oss.

Mamma Nicky sänder sina varma gratulationer (tror jag i alla fall). Hon blir 13 år i juni och hänger fortfarande med bra på turerna. Hon hör ingenting men det verkar hon inte heller ha något större bekymmer med. Det är nog vi som har största problemet med det. 
Ja det är det ju idag och då måste jag ju så klart presentera ett av våra "hjärtan". En av valparna har en vit fläck i pannan som nästan har formen av ett hjärtan, så det får bli vår "hjärtebild" idag.

 Hjärtegrynet Ozzy

Vi fick en förfrågan på Ozzy i fredags, men tyvärr valde de att vänta på en ofödd kull istället. Vi njuter ju av de små liven, men helt klart är att det bästa är så klart om de kan komma till egna familjer inom kort. Det har varit några förfrågningar på de små liven, men ingen som till slut bestämt sig.

De älskar snön och har också fått börja vara ute några timmar varje dag i en egen hundgård. De har där tillgång till uppvärmd koja och när de blir trötta går de in i kojan och tar sig en liten tupplur. Det är ju ännu ganska tätt mellan dessa tupplurar. Det märks att de gillar att få vara ute för de pockar faktiskt på att få komma ut. Det blir också små korta promenader några gånger per dag, men eftersom det fortfarande är mycket snö så blir det samma sväng varje gång. Snön bär i och för sig valparna, men vi tvåbenta ska ju också kunna ta oss fram och snön bär i alla fall inte mej annat än något steg då och då. Det är tungt att gå i knähög snö!

 Finns det nån fasan här?

Nyfikna är de och de är inte heller rädda för att undersöka det de är intresserade av, som här vad som kan finnas inne i busken.

 Full fart i snön

Här konkurrerar Opus och Ozzy om vem som ska komma fram först.
... har min website åter kommit ut i cyberspace. www.eirams.com finns alltså åter i etern igen. Dessutom så är den i helt ny layout, vilken jag har Mita att tacka så mycket för. Den saknar väl en del uppdateringar, men jag jobbar just nu med att lägga upp nya länkar för Svärta och O-kullen.

Gör ett besök och lämna gärna synpunkter! 
Vi har ju en vinter som vi inte haft på åratal. Det finns de som säger att det är värsta vintern sedan 1986-87, men den vintern var betydligt mera snörik än den vi har nu. Då fick de åka ut med militära bandvagnar till en del utsatta ställen, allt för att de boende skulle kunna få mat och andra förnödenheter. Något liknande har det inte varit behov av den här vintern och tur är väl det, för det finns väl inga militära bandfordon kvar här på ön!

I morse när jag gick med hundarna (kopplade i mörkret) fick jag plötsligt se en ensam rapphöna och den satt i en liten snöhög intill där det är plogad väg. Ingen av hundarna fick möjlighet att störa rapphönan, även om det var ett stort intresse bland dem allihopa. Vi fortsatte promenaden och när vi kom tillbaka samma väg efter en liten stund hade rapphönan bara flyttat sig en liten bit. Den sprang dock undan och lyfte strax efter.

Jag tyckte såklart att det var lite konstigt med bara en ensam rapphöna, men kort efter den tog till vingarna så började det ropa rapphöns runt omkring oss. Troligen hade kullen blivit skrämd av något och därmed blivit separerade. Det var så härligt att höra deras rop och förhoppningsvis hittade de varandra igen. De har det besvärligt nu, för det är ju ett tjockt snölager på åkrarna. Vi har med hjälp av en granne och hans traktor fått skottat på åkern intill oss, allt för att hjälpa de små liven. Det går ju inte heller att fodra dem på samma sätt som fasanerna. Fasanerna de kommer gärna till foderplatsen, men rapphönsen är svårare. Hoppas nu bara att den lilla rapphönskullen kan klara sig till det blir barmark.