Första ståndet
0kommentarer
Igår gick jag en sväng med Svärta ut över marken i ett område där vi tidigare hittat en del fasaner. Min tanke var att få se vad hon gjorde ifall vi kom i kontakt med något vilt. Vi började med att gå ner för att hämta vind. När vi sedan kommit i bra vind så fick hon gå iväg. Hon lägger redan upp ett snyggt sök och nyttjar vinden väl.
Vi hade bara kommit ner över första vallen så markerar hon. Hon nyper till kort, knappt så att jag hinner notera det faktiskt. Trodde först att hon bara stannat till, men nej - det var det första ståndet! Det blev inte så långvarigt, hon tog ett par steg fram och upp går det en kull rapphöns!. Svärta blev också ganska förvånad faktiskt, visste väl inte riktigt vad det var för vittring hon fått i näsan. Hon stannade dock kvar och kollade bara efter den flygande flocken höns. Hon gick sedan fram och undersökte legan, men fortsatte sedan gott vidare.
Vi hittade tyvärr inte några fasaner, men vinden låg så att det var svårt att känna dem ifall de nu höll till i kanalkanten, där de brukar vara så här års.
Det var extra skoj att det var just rapphöns hon hittade. Dels för att jag tycker det är så gott för unghundar att hitta rapphöns, de ligger oftare ute i marken än fasanerna och dels för att jag inte hittat några rapphöns där tidigare i år. I fjol var det minst 2-3 kullar där och i våras hittade Raska flera par, men som sagt - i höst har de hållit till någon annanstans fram till nu. Gott att veta att de inte försvunnit helt i alla fall.
.
Vi hade bara kommit ner över första vallen så markerar hon. Hon nyper till kort, knappt så att jag hinner notera det faktiskt. Trodde först att hon bara stannat till, men nej - det var det första ståndet! Det blev inte så långvarigt, hon tog ett par steg fram och upp går det en kull rapphöns!. Svärta blev också ganska förvånad faktiskt, visste väl inte riktigt vad det var för vittring hon fått i näsan. Hon stannade dock kvar och kollade bara efter den flygande flocken höns. Hon gick sedan fram och undersökte legan, men fortsatte sedan gott vidare.
Vi hittade tyvärr inte några fasaner, men vinden låg så att det var svårt att känna dem ifall de nu höll till i kanalkanten, där de brukar vara så här års.
Det var extra skoj att det var just rapphöns hon hittade. Dels för att jag tycker det är så gott för unghundar att hitta rapphöns, de ligger oftare ute i marken än fasanerna och dels för att jag inte hittat några rapphöns där tidigare i år. I fjol var det minst 2-3 kullar där och i våras hittade Raska flera par, men som sagt - i höst har de hållit till någon annanstans fram till nu. Gott att veta att de inte försvunnit helt i alla fall.
.
Kommentera