Kennel Eirams bloggsida

Ja så kom då äntligen uppgifterna ut om antalet hundar till helgens prov i Danmark. Det var otroligt många anmälningar tycker jag. Eller vad sägs om 132 starter av ca 82 individer varav 78 är bretoner (med risk för att jag räknat fel).

Av dessa är då två våra, Raska och Tindra. Det ska återigen bli en härlig upplevelse att få komma ner och se en massa härliga hundar flyta fram över de danska fälten. Vi hoppas så klart på många rapphöns och fasaner. Vi hoppas också på att hararna har tagit sin tillflykt till andra marker så vi slipper se dem. Dit hoppas vi även att rådjuren begivit sig.

Lilla Raska ska alltså göra sin debut på jaktprov knappt 13 månader gammal. Hon sköter fågel mycket bra, rapphönsen bättre än fasan ännu så länge. Hon har inte varit i kontakt med vare sig hare (ja en gång tillsammans med mamma, men det räknas knapp för det var så länge sedan) eller rådjur, så jag har inte en aning om hur hon kommer att agera. Risken är väl ATT hon agerar - på fel sätt alltså.

Annars har vi ju bara positiva minnen från när Tindra gjorde sin debut i Danmark. Det gick ju så bra som det bara kan gå - ett förstapris i unghundsklass och i den avslutande matchningen så utsågs hon slutligen till provets bästa unghund. Det var en otroligt härlig känsla, som jag inte har något emot att få uppleva igen.

 Tindra och Gunnar 2007


Hur som helst - färjan avgår till Oskarshamn i morgonkväll onsdag för vidare färd söderöver. Nu är det alltså hög tid att börja packa.

Se nu till att hålla både tummar, tår och tassar för oss!
.

Maken har ett intresse för orkidéer och jag måste ju säga att jag gillar dem också. Det betyder att det står ett antal runt om i vårt hus. En del är vackra och en del har varit vackra. Just nu är det i alla fall minst 4 som blommar, men en är på tillbakagång.

Riktigt förväxt är den som står i vårt köksfönster. Den måste ha stöd och bladen hänger med stor tyngd ut över kanten på krukans ena sida. Men vad gör man - den blommar med tre härliga stänglar!

 "Köksorkidén"

På TV:n står det också en som blommar tacksamt. Även denna har förvuxit sig lite, men som sagt - blommorna är ju så vackra. Den är lite ljusare än köksorkidén.

  "TV-orkidén"

Den vackraste har jag så klart sparat till sist. Det är en annorlunda orkidé iförhållande till de tidigare. Den kallas bläckfiskorkidé, men heter säkert något mycket vackrare. Den gör dock skäl för sitt namn, för visst är den väl lik en bläckfisk?



Bläckfiskorkidé x 2 

Jag tycker i alla fall
att den är otroligt
läcker. Blommar
tacksamt gör den
också hela sommaren
och återkommer snällt
med nya blommor varje
vår.













.

Ja, det var precis vad vi har idag - och det är ingen dålig en heller. Kaos för både flyget och vägtrafikanterna.

För de som inte kan gutamål så behövs det kanske en liten förklaring. Ja ,vi här på ön brukar säga att våren är inte kommen förrän vi haft 7 staräurar. Staräurar börjar man räkna efter att staren kommit åter till ön och en äur är alltså yrsnö. Det ska därtill vara barmark mellan varje äur för att den ska få räknas. De välunderrättade (pratades om det på lokalradion igår morse så det var säkert sant, eller?) säger att det då hade kommit den fjärde staräuren natten som gick (eller i nettres som vi säger på gotländska).

Alltså ska vi har ytterligare 2 innan vi kan vara säkra på att våren är här. Men eftersom den här är så ordentlig, mer en snöstorm än en äur, så tycker jag nog inte att vi behöver ha flera. Jag utropar härmed VÅÅÅÅR. Men om det nu inte skulle vara så, så hav förtröstan - det har blivit vår varje år i alla fall, oavsett hur många staräurar vi får och det är inte varje år de är 7.

 
















Små ljuvliga tussilago som nog fryser nu, hittade dem i lördags


Hur som helst var det lite smått chockartat att det var helt vitt igår morse. Jag hade ju varit ute och tränat på rapphönsen både lördag och söndag. I söndags var det även lite tid över för årets första trädgårdsarbete, som mest bestod i att plocka nedfallna smågrenar och rensa bort lite vissna perenndelar. En brasa blev det också och faktiskt så började jag också att räfsa lite löv. Jag konstaterade dock att det behöver bli lite torrare i gräset för att räfsa, för det var ganska trögt.

Raska var duktig både i lördags och i söndags. Hon hittade fågel båda dagarna och skötte dem därtill fint. Peppar, peppar ta i trä - hon har faktiskt inte misskött fågel någon gång ännu, men det är ju bara en tidsfråga antar jag. Vi passade också på att släppa några fasaner när vi var ute i söndags. Granna tuppar av olika sorter.

 En vanlig jaktfasan  

 och två engelsk grön, fast en är nog inte riktigt renrasig

Vi hade en lustig situation på söndagen. Raska kom i hög fart och kastade runt i ett snyggt stånd. Antog att det var parhöns. Kort efter kom Tindra och också hon kastade runt i ett tjusigt stånd, en bit framför Raska. Jag tror inte att hon såg att Raska stod, så jag vill inte beskylla henne för att ha stulit ståndet. Jag ropade till Gunnar att Raska stod först, vilket han dock inte hörde. Innan han kom fram till Tindra flyttade hon sig lite och kom att stå mot Raska. Troligen upptäckte Tindra att Raska faktiskt stod snett bakom henne och övergick i en snygg sekundering istället. Jag lyckades få det på bild också.

 Så här såg det ut

Rapphönsparet låg en bit vid sidan om där Tindra stod och lättade när Gunnar nästan var framme vid Tindra.

Raska den lilla pärlan visade också upp en spontan sekundering. Det var första gången och matte var SÅÅÅ nöjd. Tyvärr var det bara småfågel framför Tindra då, men eftersom hon stod kort för dessa var det mycket bra att Raska sekunderade så tjusigt. Jag ser med spänning fram mot vad hon kan åstadkomma på provet i Danmark om knappt två veckor. Risken är förståss att det kommer en hare eller något ivägen, för det har vi hittills inte stött på någon och därmed inte heller kunnat tala om vad man gör eller rättare sagt INTE gör med dem.

Ja visst känns det som om våren är i luften. Solen skiner från en klarblå himmel med endast några små vita tussar till moln. Det ser så ljuvligt inbjudande ut när man sitter inomhus, men så man kan bedra sig - nordanvinden är KALL i mars. Eller som vi säger på gotländska - massgaisten ha bitar hart i kinnar.

Vårtecken finns det dock gott om ändå. Igårkväll när jag gick promenad med hundarna så tittade jag extra efter om det fanns några blåsippor. Jag kom ut lite sent så jag hade inte så stor förhoppning om att hitta något. Döm om min förvåning när jag hittade flera stycken utan att egentligen behöva leta. Jag hade tyvärr inte någon kamera med mej så jag kunde inte föreviga dem. Lånade en bild på nätet istället. Det känns verkligen som vår när de första tittar fram.


Ett annat vårtecken såg jag i morse när jag var på väg till jobbet. En kille på cykel iklädd jeans med längd endast till knäna! Det var i tidigaste laget tycker jag, för det kan INTE ha varit speciellt skönt. Han såg dock oberörd ut, så det var kanske nån som också är vinterbadare eller så. Skulle inte kunna tänka mej att varken bada nu eller gå med bara ben.

Ytterligare något ljuvligt är just att det är så ljust sent på dagen. Klockan är nu halv sex på kvällen och solen skiner ännu. Visst är väl det härligt.
.

R-juvelerna blev ju ett år för en vecka sedan. I helgen som gick gjorde två av dem sin debut på jaktprov. Det var på ett särskilt fjällprov i Tossåsen. Det var Ramsa och Rissla som efter några dagars träning med Bretonklubben testade på allvaret. Ingen av dem lyckades att knipa något pris, men hundarna skötte sig väl. Bättre lycka nästa gång!

Vem vet - det kanske blir under kennelveckan på Gotland. Tanken har väckts så får vi se hur det faller ut. Jag ska förbereda det lite i alla fall.

Den som gjort debut på utställning är Rosso i Finland. Han firade ettårsdagen genom att få sitt andra reserv-Cert. Det är riktigt lovande. Grattis till Rudi (som han kallas) och Katja.

Raska fick följa med med när jag åkte på en konferens i Bergslagen under helgen som gick. Vi fick lite tid över på hemvägen, så vi passade på att hälsa på broder Ricky. Det blev full fart på syskonen när de släpptes lösa.



 

Puss på dej brorsan!

 

Eirams Ricky Rödräv

---

Stövarynglingen och husse skulle ju på jaktprov i fredags och det var de också, trots att det var skare på morgonen. Förhållandena var inte de lättaste, men till slut så reste han i alla fall en räv och drev blev det så det räckte till ett fint 2.a pris. Det var en stolt husse som kom hem precis när jag skulle åka till färjan för helgens fastlandskonferens. Atle har nu gjort två jaktprovsstarter och det har blivit pris båda gångerna. Dessutom har han genomfört ett godkänt RR-prov. Han blir ju två år först till midsommar, så vi är mycket nöjda med hans prestationer. Ska bli en spännande säsong nästa år - det är då allvaret börjar!

Stövarynglingen RR J Ekmarkens Atle

Jag hade verkligen förhoppningen om att det nu skulle bli vår. Det kommer det ju att bli, det blir det ju varje år, men nu känns det trögt. I går morse var det återigen helt vitt och det är det fortfarande, åtminstone hemma hos oss. Nu ikväll blev det därtill kallt med risk för skarsnö också. Det är något som definitivt inte uppskattas av maken, för han och stövarynglingen ska nämligen på jaktprov/rävprov i morgon och då är det INTE välkommet med skare. Det flög lite vitt i luften när vi kom hem ikväll, så just nu hoppas jag faktiskt att det fortsätter snöa lite så det blir lite mjukare för ynglingen i morgon. Det är risk för trampdynorna om det förblir skare.

De små vårblommorna är annars helt fantastiska. De börjar så snäll blomma - ibland redan under snön tror jag - och sedan kommer Kung Bore igen med sitt vita täcke och gör det besvärligt för dem.




I morse när jag kom ut var det ett så ljuvligt väder redan och det kändes som att det skulle bli en toppendag, vilket det också blev med strålande solsken. Det borde egentligen vara förbjudet att behöva gå till jobbet såna dagar. När jag hämtade tidningen upptäckte jag att kölddimman låg så vackert ner mot grannen, så jag var snabbt in och hämtade kameran.

 

Morgondimman ligger vackert

Ett annat vårtecken är att rapphönsen nu börjat para ut. I söndags fyllde Raska 1 år och mattes present till henne då blev att vi gick en sväng på fält i förhoppning att finna några parhöns. Mycket riktigt - Raska kände första paret redan innan jag kopplat loss henne. Ett kort slag och sedan ett fast stiligt stånd.

Raska i stiligt stånd direkt efter att hon kopplats loss
(Att hon är smutsig beror på rastningsrondan lite tidigare på morgonen)

Vi fortsatte i förhoppning om att finna fler, vilket hon också gjorde. Tre fina par på knappt en timme. Det bådar gott inför kennelträffen i påsk!

I morse när vi promenerade i det härliga vintervädret (ja jag vet att jag vill ha vår nu, men det var i alla fall en ljuvlig morgon) så tänkte jag så klart på rapphönsen, om de nu skulle gå samman i kull igen eller inte. Såg en liten mörk hög längre fram på åkervägen - mycket riktigt så var det en rapphöna och paret lättade när vi kom närmare. Alla hundarna var kopplade så det var inte de som störde. Jag hade så klart inte kameran med mej nu, men om jag haft det skulle jag kunnat få en fin bild på rapphönsparet där de landat i åkerkanten. De tog dock snabbt till vingarna igen under härligt kackel.

Alltså har inte den här snön stört dem ännu. Även fasantupparna har börjat ta sina revir, så det är ett riktigt kackel i marken nu.
.

Så har jag då lyckats fixa lite med en bild jag tog på Wimsa och Camus tillsammans. Man kan ju göra en hel del i Photoshop men jag är inte så haj på det ännu. Får se vad jag lyckas klara ut framöver.

Jag hittade en länk i någon blogg jag gluttade i om en websida där man gratis kan fixa med sina bilder och jag var så klart tvungen att testa. Det var ganska enkelt så prova på www.picnik.com. Så här blev en bild jag lekte med:

Sidan är på engelska så det är väl därför som ringarna över a:na inte finns med. Wimsa är alltså på språng under jakt i Västerbottensskogarna i höstas.
.

Nu är jag sedan nån dag åter hemma igen.

Wimsa och jag har varit på en tripp söder över, närmare bestämt till vårt södra grannland Danmark och i trakterna kring Horsens på Jylland. Där har hon hittat en ny kärlek och om så där knappt 9 veckor så vet vi om kärleken burit frukt.

Det blev så där lite drygt 200 mils körning och det är kännbart när man är ende bilföraren i bilen. Wimsa kör ju inte och någon annan var det inte heller med. Nu var det ju inte körning i ett svep, utan vi gjorde (som vanligt) ett strandhugg med övernattning hos kära vännen Lena i Svalöv på vägen ner.

Återresan blev dock lite tuffare för då skulle jag till Stockholm. Jag var sedan tidigare anmäld till SKKs Avelskonferens, alltså långt innan jag visste att Wimsa skulle löpa. Nu löste det sig ju och jag hann med båda sakerna, men visst känns det i kroppen nu.

Jag återkommer inom kort med bilder på de tu.
,