Kennel Eirams bloggsida

Ja idag tänder vi första ljuset. Jag är långt ifrån religiös, är inte ens medlem i svenska kyrkan längre, men jag tycker ändå att det hör till att tända adventsljusen. Därtill så har nu alla adventsljusstakar och adventsstjärnor kommit på plats och lyser nu så härligt. Det är det bästa - det känns inte alls så mörkt och murrigt längre när ljusen tänds i alla fönster. Speciellt när man som vi bor ute på mörka landsbygden, utan någon gatubelysning.

  Första ljuset tänt

Det har även varit lite bakning idag. Saffransbullar och även en saffranskaka har blivit resultatet. Doftar så härligt i huset och smakar dessutom ljuvligt gott.

  mmm - gott!

De små liven växer gott. I det första inlägget med bilder från Tindras kull la jag ut en bild på valparna i en korg. Jag tog en likadan bild idag. Nu är korgen mer än full!

välfylld korg

De har nu börjat pigmentera och nosarna börjar bli mörka och fina. Det tyder på att de blir mer eller mindre skimlade. Inga blekfisar här inte, men det har jag inte räknat med heller. Båda föräldrarna har ju ordentlig pigmentering och det finns det även bakåt i leden också.

        

Igår gick jag en sväng med Svärta ut över marken i ett område där vi tidigare hittat en del fasaner. Min tanke var att få se vad hon gjorde ifall vi kom i kontakt med något vilt. Vi började med att gå ner för att hämta vind. När vi sedan kommit i bra vind så fick hon gå iväg. Hon lägger redan upp ett snyggt sök och nyttjar vinden väl.

Vi hade bara kommit ner över första vallen så markerar hon. Hon nyper till kort, knappt så att jag hinner notera det faktiskt. Trodde först att hon bara stannat till, men nej - det var det första ståndet! Det blev inte så långvarigt, hon tog ett par steg fram och upp går det en kull rapphöns!. Svärta blev också ganska förvånad faktiskt, visste väl inte riktigt vad det var för vittring hon fått i näsan. Hon stannade dock kvar och kollade bara efter den flygande flocken höns. Hon gick sedan fram och undersökte legan, men fortsatte sedan gott vidare.

Vi hittade tyvärr inte några fasaner, men vinden låg så att det var svårt att känna dem ifall de nu höll till i kanalkanten, där de brukar vara så här års.

Det var extra skoj att det var just rapphöns hon hittade. Dels för att jag tycker det är så gott för unghundar att hitta rapphöns, de ligger oftare ute i marken än fasanerna och dels för att jag inte hittat några rapphöns där tidigare i år. I fjol var det minst 2-3 kullar där och i våras hittade Raska flera par, men som sagt - i höst har de hållit till någon annanstans fram till nu. Gott att veta att de inte försvunnit helt i alla fall.
.

... Tindras valpar alltså. I natt så har vi varit vakna både Tindra och jag men det var det ju värt! Nio små valpar blev det, 6 killar och 3 tjejer. Alla är orange/vita och med svans, men det visste jag ju innan förståss. Detta blir Eirams O-kull, så nu är det bara att börja fundera på namn. Ja som vanligt så är det dubbelnamn som gäller.



En korg full med valpar - härligt!

Vi fick tyvärr ta en sväng om veterinären sent igår kväll för vattnet gick och det började bli grönaktiga flytningar - och inget värkarbete kom igång, så jag var lite orolig för att det skulle vara en död valp som låg och täppte till, men så var det som tur var inte. Vi tog ett ultraljud och det visade inget avvikande. Drygt en halvtimme efter att vi kommit till veterinärstationen så kom i alla fall första valpen och därefter kom de efterhand. När fjärde valpen var född så åkte vi hem och där kom sedan de övriga efterhand. Strax före åtta i morse var alla födda och jag kunde äntligen få stänga mina ljusblå en stund.



      


Fina va??

Ja det är nu inte min egen jag skriver om, utan det är Tindras. Den ser ut som om den tillhörde en julgris, men det är alltså en mycket dräktig tiks mage.


Julgris eller?

Det verkar dock som om det skulle kunna bli valpar redan i natt, för Tindra har börjat bli orolig.

Igår fick jag härliga SMS från Katja i Finland. Hennes Rosso Runner - Rudi kallad, hade återigen varit på utställning med utmärkta resultat till följd. Han fick nu sitt andra CAC (cert) och blev BIR av 14 deltagande bretoner.

Inte nog med det - han blev sedan 4 i gruppen. Klicka på länken så kommer du till bilder över alla grupplacerade hundar på denna utställning http://www.jkldogshow.com/tulokset.html. Rudi finns som nr 4 i grupp 7.

Vi gratulerar så klart Katja och Rudi och hoppas att ni snart ska få till det i marken också. Rudi tycks dock vara lite sen i sin jaktliga utveckling - men så är det ju ofta med grabbarna. Det är bara att jobba på så trillar nog snart polletten på plats.

Ja så har jag äntligen tagit tag i det här med Raskas HD-röntgen. Igår gick det av stapeln så nu är det en veckas nervös väntan. Håll alla tummar och tår!!!

Även Tindra röntgades men här var det magen vi tittade på. Hon är duktigt rund nu och tydligen har hon en hel del vätska i sig, men vi kunde åtminstone se 7 foster, men det kan vara fler. Även här är det en veckas väntan innan vi får besked.

Idag har ynglingarna varit avskräckande exempel. Jag blev för ett tag sedan tillfrågad om jag kunde tänka mej att hålla ett föredrag om hunduppfödning för eleverna på hundgymnasiet. Idag har jag gjort det och då fick Raska och Svärta följa med. Det var inte det mest kloka beslut jag fattat, för de var i sitt essä och skulle mest leka och busa. Att få dem att ligga still och bara se söta ut, det var helt dömt att misslyckas. Inte går det att vara konsekvent alla gånger heller, så ena stunden låg de snällt för att i nästa vara igång och leka igen.

Det var intresserade elever i alla fall och hundarna fick många klappar under eftermiddagens gång.
.

Ja Raska gick ju till ett utmärkt 1:a pris i öppen klass på jaktprov i torsdags och då var det ju inte så mycket annat att välja på än att starta henne i elitklass på de två efterföljande jaktproven lördag och söndag.

I lördags gick hon riktigt gott i första släpp där hon fann en svår fasanhöna i högt myrgräs. Hon fixade den dock med bravur, allt i ordning. Eftersom det var en höna så fälldes det inte (vi undviker att skjuta bort våra blivande avelsfåglar nämligen!). Hon fortsatte gott och låg bra till för ett fint förstapris, men när det gick över till att bli ett medvindssök i stark vind så gick det inte lika bra, vi har liksom inte tränat något på det ännu. Hon gick ut bra, men fastnade tyvärr i ett intressant dike och tog inte riktigt marken med sig. Till slut så låg hon på dryga 200 meter ut i medvinden och när partnern stötte en rapphönskull så tyckte Raska att det var kul att följa med parkompisen. Det tyckte dock inte matte, men that's life ibland.

Idag söndag har vi haft en ny chans och den har den lilla pärlan nyttjat på rätt sätt. Hon har haft två fina fågeltagningar, tyvärr var den första på fasanhöna (se ovan) och den andra på rapphöns, som inte är lovliga att fälla längre. Det betydde att det inte fälldes något för henne idag, men hon har gått glimrande och matte är SÅÅÅÅ nöjd. Hon har tilldelats ett förstapris i ELITKLASS!!! Inte illa för en knappt 20 månader gammal liten bretontik. Domaren ville gärna få en fällning på henne och då hade ett HP inte varit långt borta. Nu blev det inte så, men vad gör väl det - ett förstapris i elitklass är SÅÅÅ gott!!!

Med på proven har även Raskas kullsyskon Riva och Ricky varit. I lördags så gick Riva till ett fint 3:e pris, medan Ricky inte riktigt fick till det. Idag har ingen av dem lyckats riktigt, men de har ändå gjort riktigt fina jobb och utvecklas hela tiden. Uppfödaren är STOLT över er!!!

Vi gratulerar även Ted med Leia och Marcus med Embla som båda gick till var sitt fint 2:a pris idag.
.

... gjorde sin matte så stolt och lycklig igår. Vi hade ett särskilt prov (jaktprov) där jag till slut bestämde mej för att starta Raska i öppen klass - trots att hon ännu bara är 20 månader. Hon har ju gått till både första och andrapris i unghundsklass, så det var väl kanske dags. Jag vet ju att hon har kapacitet för öppenklass om hon bara tänker på att samarbeta med sin matte och inte kör "kan själv" allt för mycket. Självklart är det hon som står för att hitta fågel, men det är ändå jag som ska få bestämma vart vi ska gå.

Nu var vi bara 4 startande på provet och eftersom jag dessutom inte kunde vara med från början p g a att jag skulle på ett viktigt möte på jobbet, så kom jag ut först vid 10.15-tiden. Döm om min förvåning när de övriga kom tillbaka precis och sa att alla var färdigbedömda! Tyvärr hade det gått fel för två av hundarna så de var "nollade", men de fick i alla fall fortsätta som sparringpartners åt Raska och mej. Det betydde då att Raska fick gå i stort sett oavbrutet i ett släpp som varade dryga timmen. Det är nämligen minimikrav på 60 minuters släpptid för att kunna gå till ett förstapris, men normalt så brukar den släpptiden vara uppdelad på 20-minutersintervaller.

Nu var det dock bara att gilla läget och det gillade Raska. Hon var inte speciellt påverkad av att få gå hela tiden. Hon älskar ju att jaga! Och som hon jagade. Javisst blev hon lite öppen i sin reviering stundtals, men hon är en fena på att hitta fågel och som hon ytterst sällan missköter. Tre utmärkta fågeltagningar blev det, varav två med fällning och två utmärkta apporter gjorde att Raska tilldelades ett välförtjänst 1:a pris i öppen klass. Sååå stolt hennes matte var.

Domaren, som även dömer prov hos vorstehklubben, sa att om det hade varit betyg även för breton (vilket det alltså inte är - domaren fastställer prisvalören) så hade hon tilldelats betyg 9 på en 10-gradig skala!

Nu har vi anmält prov även lördag och söndag, så nu blir det elitklass nästa.

Med på provet var även Raskas kullbror Ricky, men han fick inte riktigt till det. Det blir dock nya chanser lördag och söndag och då kommer även kullsystern Riva med. Vi håller tummarna för dem då.

Självklart ska vi gratulera även den andra pristagaren på gårdagens prov. Det var weimaranern Embla som med husse Marcus nu fick förstapris i elitklass och med det så blev Embla Svensk Jaktchampion. Vi lyfter på hatten och hurrar högt!
.

Nu är det helt säkert - det blir valpar i Vall igen. Tindra börjar bli riktigt rund om magen så om knappt tre veckor bör det finnas ett gäng små i valplådan.

Vi har inte tagit något ultraljud, men det är ingen tvekan längre. Vi håller nu bara tummarna om att allt ska gå bra för den lilla förstföderskan, men det gör det.

Rapporter kommer här på bloggen efterhand.

Idag gratulerar vi Q-kullen - Qurry, Qati och Qelly - på deras 1-årsdag. Tänk att det redan gått ett år sedan de små liven såg dagens ljus.

Mamma Unni hälsar så gott (tror jag!)

Det snöar!

Det är väl i och för sig inte något konstigt, men vi är ju bara i början av november ännu. Snö som sådant har jag inte så mycket emot, men idag så blåser det dessutom så otroligt hårt.

Termometern visar inte speciellt kallt, noll till plus en, men i vinden är det riktigt bitigt kallt alltså.

Det är väl då dags att byta däck snart, men jag hoppas ändå att få vänta ett tag till. Jag har dubbdäck nämligen och oftast är det ett behov av dem när man som vi bor en bit ut på landet. Gotland har ju saltfritt sedan slutet av 80-talet och då känns det ändå tryggast att köra med dubbar. Dock är det ju en något högre ljudnivå med dubbar på, speciellt när det är barmark. Därav min förhoppning om att ännu ett tag till slippa dubbdäcken.

Idag har Svärta debuterat på fält. Husse kunde inte hålla sig längre utan tog en liten sväng på stubben hemmavid med Svärta. Han var helnöjd med henne. Hon gick med hög fart och nyttjade vinden riktigt bra. Hon är ju bara 5 månader, så det lovar mycket gott.

Ja nu är det länge sedan jag skrev något om lilla Svärta. Hon blir idag 5 månader och hon utvecklas precis som jag vill. Ett härligt temperament och riktigt framåt är hon.

Jag mätte henne idag och hon är nog 42-43 cm ungefär. Det är en bit kvar att växa ännu alltså.

Det finns de som efterlyst bilder på henne, så här kommer några!









Visst är hon väl fin??

Nästan alla som träffat henne vill ta henne med sej hem, men hon är MIIIN!

Ja nu är vi hemkomna från Växjö och det var en givande tur. Jag fick återigen träffa Qurry och hans familj, där Raska och jag också övernattade. Eftersom utställningen inte började förrän 11.00 och bretonerna skulle sist in i ringen av 77 hundar, så tog vi oss en härlig sovmorgon och en lång morgonpromenad. En god lunch hann vi också med innan färden ställdes mot Växjö.

Det var tyvärr bara tre bretoner anmälda för Fredrik Norgren. Qurry var ensam herre på täppan. Han skötte sig fint i ringen till en början, men väntan hade ju varit lång så han tröttnade lite till slut. Han fick ett fint förstapris och hederspris och med det var vi nöjda. Det var ju debuten.

Raska gick i jaktklass och fick nu sitt tredje cert. Hon är ju inte två år ännu, så det här var ett "bonuscert". I öppen klass startade Ciggi som också fick ck. I konkurrensen dem emellan drog Raska längsta strået och fick CACIB och blev BIR. I gruppen blev vi inte placerade, men det var en nöjd matte som ställde färden mot Oskarshamn och färjan hem.

Vi hade lite bråttom hem nämligen, för igår var vi inbjudna till fasanjakt och det ville vi ju inte missa. Raska var först ut och skötte sig riktigt bra, även om det var lite väl mycket spring i benen emellanåt. Hon har ju inte så stor erfarenhet av fasanerna ännu, men hon hittade några i dikena i alla fall. Bäst gick det dock med en rapphönskull, som hon skötte alldeles utmärkt. Tyvärr skötte sig inte skyttarna lika bra, två präktiga bommar blev deras resultat. Matte var dock nöjd med Raska i alla fall.

Efter fikat så fick Wimsa komma ut. Vi gick då i mera täckt terräng och Wimsa skötte sig bra. Vi testade nu med jaktvärdarnas Garmin Astro och det fungerade utmärkt i denna terräng. Det är ju inte alltid så lätt att varken se eller höra hunden och eftersom vi var ganska många som gick så var det ett praktiskt hjälpmedel. Värdarna hade bestämt att inte fälla några hönor. Så klart var det mest höns som Wimsa stod för och det blev inget fällt för henne heller. Summar sumarum så blev det en tupp fälld i ett annat gäng. Vi hade en härlig dag i alla fall.