Kennel Eirams bloggsida

Äntligen hemma igen! Det blev verkligen en strapatsrik resa den här gången.

 

Resan ner till Skåne var seg i fredagskväll, men till slut så landade jag i Svalöv vid 02-tiden. Efter att ha varit ute i dagsregnet på fågelträning (utan en endaste fältfågel, men otroligt många änder och gäss + harar!) under lördagen var det skönt att ta en liten tupplur innan det var dags för en härlig middag hos Lena.

Söndagen var vikt för utställningen i Malmö. Lilla Svärta debuterade i juniorklass och fick 1 hp och det var jag jättenöjd med. Sen var det dags för "lilla loppan lus" Raska i jaktklassen. Hon stod nu för championat endast 2 år och 13 dagar gammal. Och se det gick vägen - hon fick sitt cert (det fjärde), cacib och BIR och med det också SVENSK UTSTÄLLNINGSCHAMPION. Att hon dessutom blev BIG-reserv var som grädde på toppen av allt det goda den dagen. Raska är därmed den yngsta breton som erhållit SUCh.

Måndagen var jag en tur över till Danmark, en nätt tur på 70 mil t o r. Jag sammanstrålade med Allan och Thomas på Fyn för en markträning. Det var förvarnat om att det skulle vara en mark med mycket gott om rapphöns. Tyvärr stämde det inte riktigt. Vi fann totalt 6 höns, men det fanns även en del fasaner som tur var. Vi ska inte glömma hararna heller, de var minst lika många som fasanerna – så där ett 10-tal.

 

Målet med resan var annars att överlämna Unni till Thomas för hon ska paras med hans hanne Sako. Vi får hålla tummarna att allt går bra och att det blir många fina valpar om så där drygt 2 månader.

 

Igår tisdag var det så dags att styra kosan hemåt. Jag lämnade Lena med 6 timmar tillgodo innan färjan skulle avgå från Oskarshamn. Jag tyckte alltså att jag hade gott om tid och det är ju bättre att få vänta en stund i hamnen än att få stressa. Så var det alltså tänkt. När jag kört ca 1 timme hände det som inte ska hända – ett däck exploderade! Som tur var så var det ett bakdäck, men hastigheten låg ju strax över 100 km/h. Allt gick i alla fall bra och jag höll bilen kvar på vägen.

 

Glöm allt om ”vägens riddare”. De finns definitivt inte längs E4:an i alla fall. Jag tror det säkert passerade 500 bilar under tiden jag stod där med mitt punkterade bakdäck. Jag började ju att plocka fram grejerna för att försöka byta däck själv, men alla skruvarna satt ju som berg. Jag lyckades alltså inte att byta däck, utan det blev att ta till telefonen för att få hjälp. Till slut så kom en trevlig kille från Falck i Örkelljunga och fixade bytet. Gratis var det inte, men jag kom i alla fall iväg. Eftersom reservdäcket är ett sommardäck och de andra dubbdäck så gällde det att köra lite mera varsamt. Dessutom såg även det andra bakdäcket dåligt ut, så jag fick rådet av bärgarkillen att köra försiktigt.

 

Snacka om att det blev tidspress. Jag var nog sista fordonet som körde in genom grindarna på hamnen i Oskarshamn. Jag fick be snällt att få snabbrasta hundarna innan jag körde på och det var med tvekan de gav sin tillåtelse.

 

Jag sov ganska gott efter att ha fått lite mat i magen, både på båten och sedan när jag kom hem i den egna sängen.

 

Borta bra men hemma bäst – det är en sak som är säkert!