Våren som kom av sej

0kommentarer

Jag hade verkligen förhoppningen om att det nu skulle bli vår. Det kommer det ju att bli, det blir det ju varje år, men nu känns det trögt. I går morse var det återigen helt vitt och det är det fortfarande, åtminstone hemma hos oss. Nu ikväll blev det därtill kallt med risk för skarsnö också. Det är något som definitivt inte uppskattas av maken, för han och stövarynglingen ska nämligen på jaktprov/rävprov i morgon och då är det INTE välkommet med skare. Det flög lite vitt i luften när vi kom hem ikväll, så just nu hoppas jag faktiskt att det fortsätter snöa lite så det blir lite mjukare för ynglingen i morgon. Det är risk för trampdynorna om det förblir skare.

De små vårblommorna är annars helt fantastiska. De börjar så snäll blomma - ibland redan under snön tror jag - och sedan kommer Kung Bore igen med sitt vita täcke och gör det besvärligt för dem.


Vintergäcken kämpar på i snön


I morse när jag kom ut var det ett så ljuvligt väder redan och det kändes som att det skulle bli en toppendag, vilket det också blev med strålande solsken. Det borde egentligen vara förbjudet att behöva gå till jobbet såna dagar. När jag hämtade tidningen upptäckte jag att kölddimman låg så vackert ner mot grannen, så jag var snabbt in och hämtade kameran.

 
Morgondimman ligger vackert


Ett annat vårtecken är att rapphönsen nu börjat para ut. I söndags fyllde Raska 1 år och mattes present till henne då blev att vi gick en sväng på fält i förhoppning att finna några parhöns. Mycket riktigt - Raska kände första paret redan innan jag kopplat loss henne. Ett kort slag och sedan ett fast stiligt stånd.


Raska i stiligt stånd direkt efter att hon kopplats loss
(Att hon är smutsig beror på rastningsrondan lite tidigare på morgonen)


Vi fortsatte i förhoppning om att finna fler, vilket hon också gjorde. Tre fina par på knappt en timme. Det bådar gott inför kennelträffen i påsk!

I morse när vi promenerade i det härliga vintervädret (ja jag vet att jag vill ha vår nu, men det var i alla fall en ljuvlig morgon) så tänkte jag så klart på rapphönsen, om de nu skulle gå samman i kull igen eller inte. Såg en liten mörk hög längre fram på åkervägen - mycket riktigt så var det en rapphöna och paret lättade när vi kom närmare. Alla hundarna var kopplade så det var inte de som störde. Jag hade så klart inte kameran med mej nu, men om jag haft det skulle jag kunnat få en fin bild på rapphönsparet där de landat i åkerkanten. De tog dock snabbt till vingarna igen under härligt kackel.

Alltså har inte den här snön stört dem ännu. Även fasantupparna har börjat ta sina revir, så det är ett riktigt kackel i marken nu.
.

Kommentera

Publiceras ej