Allhelgona
0kommentarer
Nu stundar en vacker högtid, då vi tänder ljus för våra nära och kära som inte längre finns bland oss. Det blir för min del första gången jag tänder ljus på min mammas grav. Min mamma, som så hastigt gick bort för 4 månader sedan, vid alldeles för ung ålder. Jag har ännu inte riktigt förstått och tagit det till mej att min mamma inte längre finns med bland oss. Jag sörjer självklart, men har ändå inte riktigt påbörjat mitt egentliga sorgearbete.
Det är en mycket vacker syn som möter oss nu några kvällar framöver, när alla ljus lyser på våra kyrkogårdar. Vi har i Visby tre kyrkogårdar och jag kommer att besöka dem alla för att tända ett ljus för min mormor, min mamma och min bästa kompis.
Det finns även ytterligare en begravningsplats strax utanför Visby och det är där vi begraver våra älskade husdjur. Jag har själv en plats där mina gamla trotjänare vilar. Det är bretonerna Bessy, Shiva, Fanta och Yrsa. Den sistnämnda är inte begravd där, men jag räknar det ändå som hennes viloplats. Yrsa försvann nämligen i Västerbottensfjällen under jakt för 5 år sedan och hittades aldrig. Jag hoppas att hon har en vacker viloplats, för det är otroligt vackert i fjällen.
Den begravningsplats som nog lyser mest är just den där djuren är begravda. Djurskyddet Gotland brukar alltid stå med ett tält och bjuda besökarna på glögg och pepparkakor. Det är beundransvärt att de står där i råkylan, men det är också mycket uppskattat.
Annars skall jag och maken fira lite extra den här helgen. Förra helgen fick vi nämligen en ny JAKTCHAMPION, då lilla Tindra gick till ytterligare ett förstapris i elitklass vid prov i Skåne. Hemma har vi sedan tidigare två genom Marco och Wimsa, som dessutom även är utställningschampions. Tindra saknar ett cert för att även hon skall bli dubbelchampion, men hon har tiden framför sig ännu. Hon är ju inte tre år fyllda än. Tindras firande blir nog med en fasanjakt på söndag tillsammans med några av våra övriga hundar. Det tror jag hon uppskattar mera än god mat!
Det är en mycket vacker syn som möter oss nu några kvällar framöver, när alla ljus lyser på våra kyrkogårdar. Vi har i Visby tre kyrkogårdar och jag kommer att besöka dem alla för att tända ett ljus för min mormor, min mamma och min bästa kompis.
Det finns även ytterligare en begravningsplats strax utanför Visby och det är där vi begraver våra älskade husdjur. Jag har själv en plats där mina gamla trotjänare vilar. Det är bretonerna Bessy, Shiva, Fanta och Yrsa. Den sistnämnda är inte begravd där, men jag räknar det ändå som hennes viloplats. Yrsa försvann nämligen i Västerbottensfjällen under jakt för 5 år sedan och hittades aldrig. Jag hoppas att hon har en vacker viloplats, för det är otroligt vackert i fjällen.
Den begravningsplats som nog lyser mest är just den där djuren är begravda. Djurskyddet Gotland brukar alltid stå med ett tält och bjuda besökarna på glögg och pepparkakor. Det är beundransvärt att de står där i råkylan, men det är också mycket uppskattat.
Annars skall jag och maken fira lite extra den här helgen. Förra helgen fick vi nämligen en ny JAKTCHAMPION, då lilla Tindra gick till ytterligare ett förstapris i elitklass vid prov i Skåne. Hemma har vi sedan tidigare två genom Marco och Wimsa, som dessutom även är utställningschampions. Tindra saknar ett cert för att även hon skall bli dubbelchampion, men hon har tiden framför sig ännu. Hon är ju inte tre år fyllda än. Tindras firande blir nog med en fasanjakt på söndag tillsammans med några av våra övriga hundar. Det tror jag hon uppskattar mera än god mat!
Kommentera