Kennel Eirams bloggsida

Glädje kan snabbt förändras till sorg. Nu ska vi dock hoppas att vi får fortsätta vara glada.

Tindra, den lilla pärlan, fick inte bara sitt utställningschampionat i lördags. I samband med SKFs årsmöte så fick jag (å husses vägnar) ta emot diplom och pris för Årets Breton 2008 för Tindras lysande prestationer på jaktproven i höstas. Hon gick ju då till tre förstapris i elitklass och blev ju med det också jaktchampion.

Det var lite synd att inte husse själv fick ta emot priset, men han var ju på utställning i Eksjö med stövarynglingen. Det gick lysande även där, för Atle fick sitt andra cert och blev sedan BIM. Det är alltså knappt en vecka sedan detta hände. Det är svårt att smälta att vi nästan miste honom idag.

I söndags morse när vi lämnade Eksjö för att bege oss mot Oskarshamn och Gotland så upptäckte vi en liten knöl på sidan av midjan mot höger bakben. Knölen/svulsten var hård. Vi har ju haft den under uppsikt därefter och i går eftermiddag hade den plötsligt blivit knytnävsstor. Det blev att ringa veterinären och vi fick tid i morse kl 09. När jag pratade med husse vid 1130 var Atle nyopererad och det var återigen den s k stövarsjukan som blossat upp och nu varit på väg att "äta sig ut" ur kroppen. Atle var behandlad för detta för någon månad sedan och vi trodde då att allt var borta. Det var det alltså inte.

Den stora svulsten var alltså en stor varböld kring ett förmodat litet gräsax som på okänt sätt (troligen via luftvägarna) kommit in i Atles kropp. Det satt så djupt invärtes så veterinären fick rensa nästan in till bukhinnan. Hon vågade inte hoppas för mycket till en början men veterinär Lotta är en STOR pärla och otroligt skicklig. Så här långt verkar allt gått bra. Atle har inte visat något speciellt att han skulle vara sjuk annat än att han ätit dåligt sista ca två veckorna, annars har han varit sitt vanliga glada jag.

Det är ju gott gry i den lille gynnaren, så nu håller vi tummar och tår att allt ska bli bra igen. Han är ju så lovande, så det vore verkligen en stor förlust om det inte skulle gå bra med tillfrisknandet.

Ett jättestort tack till vet Lotta, som f ö även var den som förlöste Wimsa med snitt för 4 veckor sedan. Vad gjorde vi väl utan duktiga veterinärer.

Nu så ska jag slutföra min packning inför morgondagens resa till Stockholm och Kennelfullmäktige. Det kommer rapport därifrån senare.
.

Gjorde nyss en koll av den engelska versionen av denna blogg, som ju är en översättning som inte jag är ansvarig för. Det blir ganska roliga namn när de ibland blir helt eller delvis översatta, fast man egentligen inte vill det. Jag har ingen aning om ifall man kan spärra just namn från översättning.

Kolla gärna på den sidan, som du hittar under Länkar.

PS. Du läsare får gärna lämna en kommentar. Det är alltid trevligt att få se vem det är som tittar in på just min lilla blogg.
.

Ja, i helgen var det årets huvudutställning inom SKF (=Specialklubb för Kontinentala Fågelhundar). Den var i år förlagd till Jönköping och genomfördes samtidigt som Elmia Game Fair. Anmälningssiffran för breton var tyvärr inte något att hurra över, men 5 st kom i alla fall. Det blev släktträff i dubbel bemärkelse. Från Eirams kom 4 st och därtill så var 4 st efter samma hanhund, nämligen danske Malthe.

  Så här glad blev Monika när Ricky fick sitt första CK!

Det var hela 4 juniorer. Förutom ovannämnda Eirams Ricky Rödräv så var det ytterligare en juniorhane. Red Garlic's Klimp fick 1 juniorklass. Det var inga ytterligare hanhundar anmälda.

  Red Garlic's Klimp

Tre tikar således. I juniorklass systrarna E Raska Rivjärn och E Rita Racer. Raska fick 1 med HP och Rita fick för dagen ett 2:a pris. Domaren tyckte hon behöver växa till sig lite till, men att hon har utvecklingsmöjligheter.

  Raska Rivjärn



  och Rita Racer

Sist men inte minst så var det då vår jaktchampion Tindra som gick i jaktklass. Tindra hade två cert sedan tidigare så det var med spänning vi såg fram emot om det skulle lyckas - att få det tredje och sista certet som därmed skulle göra Tindra till vår tredje dubbelchampion. Javisst - domaren Eva Jönsson var mycket förtjust i Tindra och visst fick hon cert.

  Tindra Trassel


Och så här glad blev jag (och Tindra) när vi fått både cert och championat.



Mattes hjärta klappade hårt, det kan jag lova, men det var av äkta glädje och stolthet. Man kan inte vara annat än stolt när vi nu gjort en "hat trick". Rasen har i Sverige genom tiderna fått fram 5 dubbelchampions, av dem är 4 i livet idag, 3 av dem bor vid Smiss i Vall och 2 av dem HAR JAG FÖTT UPP. Då får man väl vara stolt och glad.

Till slut så var det så dags för tävlan om vem som skulle bli dagens BIR. Det stod då alltså mellan unge Ricky Rödräv och den lite mera erfarna (men utställningsogillande) Tindra. Domarens val blev slutligen Tindra. Jag hade gärna låtit Monika och Ricky stå som slutliga segrare, men som domaren sa "idag får han se sig slagen, men om ett par år så får tiken garanterat stå som tvåa - han är riktigt lovande!"

  BIM och BIR

Vi hade också en uppfödargrupp som belönades med 1:a med HP. I finalen blev vår grupp slutligen fyra av fyra.

Tindra blev slutligen BIS-Reserv, alltså femma. Det var totalt 8 olika raser i finalen. Ett stort grattis till den vinnande spinonen - Sveriges enda dubbelchampion i den rasen.

Senare under eftermiddagen hade SKF sitt årsmöte, där jag blev omvald på 2 år som ledamot och troligen även i fortsättningen sekreterare. Det vet vi efter styrelsens konstituering.
.

Nu antar jag att det finns några som längtar efter nya bilder på P-juvelerna. Det har varit ett par dagar med riktigt härligt väder, så trots att de är så små så har de faktiskt fått vara ute en del under dessa dagar.

I torsdags den 21 maj var det debut - 3 veckor och 1 dag gamla. De sprang ju inte riktigt omkring, men de tyckte inte att det var speciellt konstigt att vara ute. De kunde både äta och sova utomhus också.

Som vanligt har jag gjort bilderna små, men om du klickar på bilden så blir den större.

                  

Visst ser det väl härligt ut!

Det blev mycket nytt den dagen, för först så fick de köttfärs i samband med avmaskningen och när de sedan kom in efter ca en timme utomhus så fick de sitt första vällingmål. De lät sig väl smaka allihopa. Att de inte har något bordsskick det kan väl vem som helst förstå - första gången, men att de behöver kladda ner varandra så mycket, det förstår jag mindre. De såg ut som dränkta kattungar efter de ätit sin välling klart.

  Matdebut!

Och så här trött blev man därefter


.

Jag vet att jag har besökare som inte är direkt svensktalande. Jag blev så glad när jag hittade en möjlighet att direkt översätta det jag skrivit, istället för att jag ska översätta själv. Jag hade ju den intentionen i början.

Nu finns alltså möjlighet att läsa detta på engelska istället och om du kollar bland "Länkar" så finns det en länk som heter "My blog in english". Jag vill dock frånsäga mej eventuella felaktigheter i engelskan, då jag inte kontrollerat översättningen som föreslagits av alla inlägg.

Ta det med en nypa salt alltså!

PS! det kommer mera valpbilder och andra nyheter senare ikväll.
.

Ja jag tycker att det händer saker i lådan i alla fall. Jag var bortrest över helgen och visst hade de väl växt en del när jag kom hem, det tycker jag nog. De rymmer i alla fall så fort de är vakna. Det betyder att det nu fått bli ytterligare en nivå på valplådekanten, så nu kan de bara inte komma över. Gunnar hade mött en valp på väg mot hallen och trappan ner häromdagen och det är ju inte så bra. Även om de är försigkomna så kan de inte gå i trappor än i alla fall. De ska inom kort få flytta ner i den större valphagen, även om den begränsas en del till att börja med. Världen får inte bli alltför stor på en gång!

Jag var en tur till Skåne i helgen och gick domaraspirant. På lördagen hade SVK-Södra sin årliga vårutställning och där hade jag nöjet att få gå aspirant på 17 KLM och 9 korthåriga vorsteh. Det är oerhört nyttigt att få se många hundar i rasen vid samma tillfälle för då får man verkligen se de olika kvalitéerna som finns i rasen. 17 KLM var en riktigt bra anmälningssiffra och det fanns därtill några riktigt bra individer också.

På söndagen var det så dags för SKK-utställning i Hässleholm, där jag gick aspirant på 5 gordonsetter, 2 spinone och en pointer. Lite färre hundar alltså. Var nog mest besviken på att det inte var fler pointer. Jag gick även aspirant i Visby förra helgen och inte heller då var det någon pointer anmäld, så det blir att leta fler utställningar där den svåra ekvationen går ihop - tillräckligt antal anmälda hundar för en domare som är aspirantdomare på rasen. Den ekvationen är inte alltid så lätt att få ihop ska jag säga, för det är mest utländska domare inbjudna på SKK-utställningarna i år verkar det som.

Vill det sig väl nu så har jag på två helger fått utökad auktorisation på ytterligare 5 raser. Det känns jättebra.

Några bilder på de små får vi väl ta att lägga ut också. Jag lägger dem som småbilder, men om du klickar på bilden så blir den större.

                   

Ja då blev det en liten bukett.

Ja nu ska det äntligen bli lite bilder på de små sötnosarna, med betoning på "nosarna" för det blir lätt mycket nos när det är så små valpar. Det är inte det lättaste att ta på dem när de är så små, för det är mycket hastiga rörelser och hala som ålar är de också.

Herrarna först brukar man ju säga och eftersom den förstfödde var just en hanhund så börjar vi väl med honom:

  Lillkillen

och

  storkillen (störst vid födseln)

Så har vi då damerna därefter:

  med vita kragen


  lilla prickan

  först ur lådan

  ljusaste tiken

och sist men inte minst

  lilla jag.


Som vi kan se så är det välpigmenterade valpar och de kommer med största sannolikhet att bli skimlade allihopa. Aktiviteten ökar efterhand och den trefärgade tiken har redan rymt ur lådan två gånger. Det är till att vara framåt må jag säga. Det är dock ännu mera sömn än aktiv tid.

Idag är valparna två veckor och de har fått ögon. Aktiviteten ökar allt mer i lådan och nu är de till och med uppe och går, även om det är på stapplande ben. De trillar omkull allt som oftast, men de försöker i alla fall. Det börjar också komma lite små skall från dem eller ska jag säga - de tränar på det som så småningom ska bli ett skall. Otroligt ljuvliga är de i alla fall.

Jag har börjat videofilma dem och en dvd från detta följer sedan med varje valp. Jag har filmat alla mina kullar och filmen har alltid följt med till nya ägarna. Det har varit uppskattat både då och att ha att titta tillbaka på senare. Någon Ingmar Bergman är jag ju dock inte och ingen Sven Nykvist heller, men det brukar duga i alla fall.

Timmen börjar bli sen nu, men jag ska försöka lägga ut lite bilder imorgon. Vi tog bilder på var och en tidigare ikväll och jag hoppas de kommer ut här imorgon. Hav tålamod!

Nu exploderar det ju i moder natur. Det finns så många vackra blommor som kommer efterhand. Visst är det väl helt fantastiskt vackert med alla blommor som kommer på bar kvist, alltså trädet/busken har ännu inga blad, utan det är bara blomman som finns - och så vacker den då är.

Eller vad sägs om den ganska vanliga gula fina

  forsytian.


Eller varför inte ljuvligt vackra

  körsbärsblom?


Eller det som är hemskt 51 veckor om året, men desto vackrare just nu i ungefär en veckas tid

  "tynnet" som vi säger på Gotland, alltså slånbärssnår i full blom.


Det vackraste bland vackert är dock ändå magnolian. Jag är lyckligt lottad att ha en egen buske i trädgården och den är just nu på god väg att slå ut.



I år är busken så överfylld med blommor så jag har inte ens försökt att räkna dem alla. Det är nog en kompensation mot i fjol, då de 30-talet blommorna frös sönder, så jag fick inte mer än en eller två som slog ut. Så här ser busken ut i år

 I sin helhet

 och lite mera närgånget.


Längs med en gata i stan (Visby alltså) har bostadsbolaget planterat en lång rad med magnoliaträd. De stod i sin vackraste prakt förra veckan och jag passade då på att stanna och njuta på plats och även ta några bilder. Dessa magnolior är helt vita och träden ser ut som om någon satt fullt av bomullstussar på kvistarna. Så här vackra är dessa

  i sin helhet

och så här lite mera närgånget

      


Min egen magnolia hade inte kommit längre än så här vid samma tidpunkt 

har valparna blivit nu och de växer duktigt allihopa. De har nästan fördubblat vikten. Här är några bilder från imorse.



    

Det är ju ännu mest sova och äta som gäller.

De äter duktigt och har vuxit en hel del. De väger nu mellan 450 - 580 gram. Jag har nog inte haft så stora valpar någon gång tidigare. Även om det skiljer en del mellan dem så ökar de jämnt allihopa.



Det är såklart mycket sömn också och så här trötta var de när jag städade i lådan idag. Att ligga utanför den var alltså inget problem.



Mamma Wimsa pysslar med dem. Hon är en riktig "praktmorsa", även om hon kostar på sej att komma ner till oss och umgås också. Just nu ligger hon vid mina fötter.

Nej nu ska jag åter ut och njuta av det vackra vårvädret. Man måste ta tillfället i akt när solen skiner så skönt.

Ja nu har jag fått njuta av de små liven i snart två dagar och hållit er andra på sträckbänken!

Här får vi då presentera Eirams P-kull född 090429:
























Den stolta modern är alltså Wimsa och fader är danske Midtvejs Camus. Det blev till slut tvunget med ett kejsarsnitt, men allt har gått bra. Vi har nu 7 valpar i lådan, två hannar och fem tikar. En perfekt fördelning alltså, eftersom efterfrågan på tikar har varit klart störst den här gången. Det var ytterligare en valp, men hon var så liten och inte helt utvecklad så hon fick faktiskt somna in.

     Hannarna     

och tikarna

     

och till sist denna, som hade så svårt att vara still i vågskålen. Trots många försök blev ALLA bilder suddiga.



Det blev alltså två orange/vita och två svart/vita samt en svart trefärgad tik. De vägde mellan 396 - 485 gram, så det var riktigt stora valpar. Den lilla pluttan som fick somna vägde bara 183 gram, så hon var verkligen liten. Det var alltså inte så konstigt att Wimsa var riktigt rund om magen.

Nu ska jag bara njuta av de små liven några dagar och sedan försöka bestämma vart de ska hamna någonstans. Alla valparna är således tingade.