Ja så har det gått ytterligare en vecka och det betyder ju att jag bara har så där cirka två veckor kvar med juvelerna. Jag vet ju att det finns dem som tycker att det är alldeles för lång tid kvar ännu eller att tiden går alldeles för långsamt, men det tycker alltså inte jag.

De är riktigt ljuvliga nu. Vi har haft mycket växlande väder den senaste tiden. I helgen som gick var det visserligen uppehåll, men det blåste SÅ kallt emellanåt. Det var tur att solen i alla fall tittade fram emellanåt, men trots det var det inte någon större värme. Eftersom det var uppehåll ville jag ju så klart låta valparna vara ute. Nu var dock marken ganska kall och fuktig efter regnet, så de fick debutera i hundgård istället. Hundgårdarna är grusade och de hade där också tillgång till en torr och varm koja. Jag fäste upp vippluckan och det tog inte speciellt lång tid förrän de hittat in i kojans inre rum. Där sov de riktigt gott. Jag var ute och kollade dem emellanåt och då kom de något sömndruckna ut, kissade lite och gick in igen. Senare nådde solens värmande strålar ner i gården och då såg det så här mysigt ut:



Även när de är i "gräshagen" har de numera tillgång till en koja i form av en täckt bur. Den är också mysigt att sova i och att valpar gärna ligger tätt, det syns ju här.




Valpar är precis som småbarn, nya leksaker är roligast. Att sedan leksakerna kan vara desamma, men bara varit undanlagda en tid, det har inte så stor betydelse.

Häromdagen fick de återigen en ny leksak. Den här gången var det lilla plyschankan. Som synes var intresset för den stor. Det är inte lätt att se den, eftersom det ligger en hög valpar över ankan.






  Så här vacker var vår flagga mot himlen

I helgen var det ju flaggdag och det var ju såklart för vår grand old lady och  födelsebarn det flaggades för först och främst. Vårt födelsebarn var självklart mamma och mormor Nicky som dagen till ära fyllde 12 år. Vi passar också på att i efterhand gratulera hennes senaste pojkvän Pasties som samma dag fyllde 10 år.

  Nicky - still going strong!

Ett litet hörn av flaggan ärades husfolket som dagen till ära firade förlovningsdag (3-årig).
.
Så fort tiden går, nu är det ju mindre än halva tiden kvar - tills valparna flyttar till sina nya hem alltså.

Nu är de ute nästan hela dagarna. Det är oftast lite vått i gräset på morgonen, så då får de vänta av lite tills solen kommit fram och torkar upp. De små blir ju annars så lätt kalla av att ligga på fuktiga marken, även om de självklart har fällar att vila på.

Idag var tanken att jag skulle gå på första promenaden. De blev som yra höns när de först fick kravla sig ur lådan på egen hand och därefter komma ut fritt.

                

Jag kan ju säga att vi kom inte längre än en bit i trädgården. Det var alldeles för ystert för att vi skulle komma utanför gården. Min tanke hade ju inte varit att gå någon längre sväng, men en bit nedåt åkerkanten hade ju passat fint. Det betyder att vi har ännu det kvar alltså.

För övrigt så kan meddelas att Atle är klart på bättringsvägen, även om han ännu går med tratt och har stygnen kvar. Vi håller tummarna att allt har gått bra, men det verkar i alla fall vara så.
.
Nu är det en riktigt härlig tid. Det blommar och blommar - överallt. I vår trädgård kommer det ut nya blommor nästan varje dag. Tidigt är det också. Ginsten blommar för fullt, hela busken är knallgul! Även kaprifolen blommar och det är verkligen tidigt. Det som nog är mäktigast just nu är alla syrener. Det är riktigt häftigt och det doftar ju så ljuvligt gott.

I skogen blommar det också. Gullvivan är i stort sett helt överblommad och har nu blivit avlöst av liljekonvaljen. Då kan vi ju också prata om dofter - ljuvliga sådana.

Blommorna jag skrivit om nu finns ju lite överallt i vårt avlånga land. Något som vi är mera ensamma om är ju alla vilda orkidéer. S:t Pers nycklar blommar mer eller mindre överallt. Vi har numera ett ganska stort bestånd precis utanför trädgården. Där står de så stolta och fina.

  S:t Persnycklar, den vanliga lila

Jag och några arbetskamrater var igår på orkidévandring. Vårt mål var att få se den vackra originella Guckoskon. Vi tyckte vi gått så långt och blev ett tag oroliga för att vi kanske tagit fel väg. Det var bara en av oss som tidigare varit på platsen och det var ett tag sedan. Vi blev dock rikt belönade, eller vad sägs om detta:

             

Visst är de väl gudomligt vackra!

Vi fick också några andra orkidéer som "bonus" på vår promenad.

  Troligen också en S:t Pers nycklar, men kan vara en hybrid

  Sumpnyckel

  Nattviol

 och så en tvåblad

Vi såg dessutom en hel del andra mer eller mindre vanliga växter. Varför gör man inte en sån här tur oftare??