Kennel Eirams bloggsida

Glädje kan snabbt förändras till sorg. Nu ska vi dock hoppas att vi får fortsätta vara glada.

Tindra, den lilla pärlan, fick inte bara sitt utställningschampionat i lördags. I samband med SKFs årsmöte så fick jag (å husses vägnar) ta emot diplom och pris för Årets Breton 2008 för Tindras lysande prestationer på jaktproven i höstas. Hon gick ju då till tre förstapris i elitklass och blev ju med det också jaktchampion.

Det var lite synd att inte husse själv fick ta emot priset, men han var ju på utställning i Eksjö med stövarynglingen. Det gick lysande även där, för Atle fick sitt andra cert och blev sedan BIM. Det är alltså knappt en vecka sedan detta hände. Det är svårt att smälta att vi nästan miste honom idag.

I söndags morse när vi lämnade Eksjö för att bege oss mot Oskarshamn och Gotland så upptäckte vi en liten knöl på sidan av midjan mot höger bakben. Knölen/svulsten var hård. Vi har ju haft den under uppsikt därefter och i går eftermiddag hade den plötsligt blivit knytnävsstor. Det blev att ringa veterinären och vi fick tid i morse kl 09. När jag pratade med husse vid 1130 var Atle nyopererad och det var återigen den s k stövarsjukan som blossat upp och nu varit på väg att "äta sig ut" ur kroppen. Atle var behandlad för detta för någon månad sedan och vi trodde då att allt var borta. Det var det alltså inte.

Den stora svulsten var alltså en stor varböld kring ett förmodat litet gräsax som på okänt sätt (troligen via luftvägarna) kommit in i Atles kropp. Det satt så djupt invärtes så veterinären fick rensa nästan in till bukhinnan. Hon vågade inte hoppas för mycket till en början men veterinär Lotta är en STOR pärla och otroligt skicklig. Så här långt verkar allt gått bra. Atle har inte visat något speciellt att han skulle vara sjuk annat än att han ätit dåligt sista ca två veckorna, annars har han varit sitt vanliga glada jag.

Det är ju gott gry i den lille gynnaren, så nu håller vi tummar och tår att allt ska bli bra igen. Han är ju så lovande, så det vore verkligen en stor förlust om det inte skulle gå bra med tillfrisknandet.

Ett jättestort tack till vet Lotta, som f ö även var den som förlöste Wimsa med snitt för 4 veckor sedan. Vad gjorde vi väl utan duktiga veterinärer.

Nu så ska jag slutföra min packning inför morgondagens resa till Stockholm och Kennelfullmäktige. Det kommer rapport därifrån senare.
.