Kennel Eirams bloggsida

Ja så var det återställt till mera normalt novemberväder igen - regnvått och dimma alltså. Igår kväll blev det dimma och den låg kvar i morse ännu när jag körde till jobbet. Därefter har faktiskt solen tittat fram lite lätt, men det var en kort stund.

Idag har jag varit iväg med Unni hos veterinären och kollat hur många valpar vi kan förvänta oss. Vi tog röntgen och där såg i i alla fall sex. Det sparkar på flera ställen och det känns ju när man lägger handen på runda magen. Hon börjar likna en liten köttbulle nu. Nu är det bara att vänta och se om antalet stämmer. Det är ju ännu några dagar kvar, men ikväll tänker jag börja tempa henne. Det tycks inte bli något ännu på några dagar i alla fall. Aptiten är god för det mesta och i övrigt följer hon gärna med på promenad. Valplådan är på plats i sovrummet, så vi är nog ganska beredda Unni och jag. Husse vet vi inte om han kommer att vara hemma när det sker, för han åker i alla fall en sväng till Stockholm över helgen. Han brukar inte vara så mycket att ha i samband med valpningarna i alla fall, men han skulle ju kunna koka kaffe och serva oss lite, men bra kvinna reder sig själv.

Förhoppningen är att jag skall uppdatera denna blogg allt eftersom det händer något kring valpningen och senare även valparnas utveckling. Det är betydligt enklare att göra det i en blogg än att uppdatera hemsidan. Förhoppningsvis blir det även en del bilder efterhand.

/Today has Unni and I been at the vet and we made a x-ray to se how many puppies we can hope for. We saw at least six. There is a few days until the puppies are expected. Unni is doing everyting fine, eating and feeling very good and are also going to short walkingtours.

I'm hope I can uppdate this blog with informations around the welping and later also about the puppies. Hopefully there's going to be pictures to!

Vilket otroligt härligt väder vi haft denna helg. Så ruggigt hemskt det var i fredags, med regn och storm, så vågade man ju inte hoppas på att det skulle bli så bra resten av helgen. Jag lyckades tyvärr inte tända alla ljus jag önskade på kyrkogårdarna, så det blev ett nytt besök i lördags. Då var det desto bättre väder. Vi har haft strålande solsken både lördag och söndag.

Lördagen ägnades till stor del åt trädgården för att bl a slutligen ställa in de växter som behöver vinterförvaring inomhus. Döm om min förvåning då jag ser att den fortfarande blommande Afrikas lilja satt ytterligare en knopp. Enligt "bruksanvisningen" skall den blomma juli-augusti, men har som sagt blommat även hela september och oktober. Vi får se om den sista knoppen orkar ut inne i vinterförvaringen. Det är ju inte någon större värme där.

Tur var det väl att det blev gjort i lördags, för natten till söndag fick vi vår första riktiga nattfrost. Minus 4,5 grader är nog mer än vad Afrikas lilja och änglatrumpeten tycker om.

Söndagen var vikt för fasanjakt. Den hårda frosten gjorde att det var vanskliga förhållanden. Fasanerna hörde nog oss när vi kom brakande i frosten, för de sprang duktigt undan och lurade hundarna. Vi njöt dock ändå gott i det härliga solskenet som gjorde att frosten försvann efterhand som solstrålarna nådde ner.

Vi hade kontakt med 4 olika rapphönskullar (var lovliga till 31 oktober) och cirka 15-20 fasaner samt en hare och ett rådjur. Det blev till slut en fälld fasan som resultat och detta efter snyggt samarbete mellan systrarna Wimsa och Tindra. Wimsa stod nästan helt dold djupt nere i en djup kanalkant. Det var tur hon hade ryggtäcke för annars hade jag fått leta ett bra tag efter henne. Nu stod hon dessutom på andra sidan kanalen. Det var skönt att veta att hon har en frisk avance, så en tupp kom på vingarna och kort därefter även två hönor. En fälldes och föll på andra sidan kanalens vinklade flöde. Det visade sig att där fanns Tindra, så hon tog saken i egen mun och apporterade således spontant den fällda fasanen och kom sedan glatt med bytet till sin husse.

Det blev någon träff med kameran också, så jag skall försöka lägga in någon bild också framöver.

Nu stundar en vacker högtid, då vi tänder ljus för våra nära och kära som inte längre finns bland oss. Det blir för min del första gången jag tänder ljus på min mammas grav. Min mamma, som så hastigt gick bort för 4 månader sedan, vid alldeles för ung ålder. Jag har ännu inte riktigt förstått och tagit det till mej att min mamma inte längre finns med bland oss. Jag sörjer självklart, men har ändå inte riktigt påbörjat mitt egentliga sorgearbete.

Det är en mycket vacker syn som möter oss nu några kvällar framöver, när alla ljus lyser på våra kyrkogårdar. Vi har i Visby tre kyrkogårdar och jag kommer att besöka dem alla för att tända ett ljus för min mormor, min mamma och min bästa kompis.

Det finns även ytterligare en begravningsplats strax utanför Visby och det är där vi begraver våra älskade husdjur. Jag har själv en plats där mina gamla trotjänare vilar. Det är bretonerna Bessy, Shiva, Fanta och Yrsa. Den sistnämnda är inte begravd där, men jag räknar det ändå som hennes viloplats. Yrsa försvann nämligen i Västerbottensfjällen under jakt för 5 år sedan och hittades aldrig. Jag hoppas att hon har en vacker viloplats, för det är otroligt vackert i fjällen.

Den begravningsplats som nog lyser mest är just den där djuren är begravda. Djurskyddet Gotland brukar alltid stå med ett tält och bjuda besökarna på glögg och pepparkakor. Det är beundransvärt att de står där i råkylan, men det är också mycket uppskattat.

Annars skall jag och maken fira lite extra den här helgen. Förra helgen fick vi nämligen en ny JAKTCHAMPION, då lilla Tindra gick till ytterligare ett förstapris i elitklass vid prov i Skåne. Hemma har vi sedan tidigare två genom Marco och Wimsa, som dessutom även är utställningschampions. Tindra saknar ett cert för att även hon skall bli dubbelchampion, men hon har tiden framför sig ännu. Hon är ju inte tre år fyllda än. Tindras firande blir nog med en fasanjakt på söndag tillsammans med några av våra övriga hundar. Det tror jag hon uppskattar mera än god mat!

Nu har även jag skapat mej ett bloggkonto och anledning till detta är främst att jag är så fruktansvärt dålig på att snabbt uppdatera min hemsida på www.eirams.com. Min förhoppning är alltså att det snabbare skall komma ut lite info om vad som händer hos Eirams kennel på Gotland.

Vi har inom kort en valpkull på gång och förhoppningen är också att jag snabbt skall kunna lägga ut bilder på valparna efterhand.

Det kommer kanske inte bara att handla om hundarna, det kan säkert bli om precis vad som helst - vi får väl se!