Ljusare

0kommentarer

Nu var det tyvärr allt för länge sedan jag skrev. Sist skrev jag att jag är på bättringsvägen och det stämmer. Jag har nu jobbat en vecka, men det har varit tungt. Jag har varit helt slut när jag kommit hem på kvällen och faktiskt somnat en stund på soffan varje kväll. Det tar väl sin lilla tid att komma åter. Jag försöker dock att ta det relativt lugnt och inte anstränga mej allt för mycket.

Något som i alla fall gör det lättare att känna sig friskare är att det verkligen känns att det går mot ljusare tider. Idag så sken faktiskt solen när klockan var fyra på eftermiddan. SÅ SKÖÖÖÖNT! Det betyder att det snart är ljust när jag kommer hem på kvällen (det är inte mörkt om jag ser till att åka hem när arbetsdagen schemamässigt är slut) och det betyder att det går att ta hundpromenad utan pannlampa. För läsaren som inte bor på Gotland kan berättas att vi inte har någon snö som hjälper till att göra det ljusare. Vi hade lite lätt i veckan som gick och då upplevdes det som ännu ljusare så klart.

Nu är vi annars åter till den typiska gotländska vintern - milt och skitigt. Så trist det är. Och så mycket tasstorkande det är.  Många tassar är det ju! Det var så skönt i början på veckan då det var minusgrader. Då är det inte så mycket tasstorkande och därmed heller inte fullt så mycket städande. Ibland känns det som om man skulle kunna börja så inomhus. En våt hundpäls rymmer så mycket mera än bara fukt och då hjälper inte aldrig så många handdukar.

Innan den senaste kölden kom så hade det rapporterats många "vårtecken" såsom blommande blåsippor och snödroppar. Dessa stackare fick väl en chock när det nu blev så där minus 7-10 grader, men de klarar ju det. Jag har inte hittat varken blåsippor eller snödroppar, men såg att våra gamla vackra doftnarcisser börjar komma så smått i rabatten.

Tog igår en sväng ner över myren med Raska för att se om vi kunde finna någon fältfågel. Jodå, efter så där en 3-5 minuter markerade hon, löste ut, för att efter ett slag fatta ett stiligt stramt stånd. Jag var så klart en ganska god bit från henne, men hon stod fast tills jag kom fram. Tyvärr lättade kullen samtidigt som jag skulle ge henne resorder. Det var i alla fall en stor fin kull hon hittade, så det lovar gott inför vårens häckning. Har vi tur så blir det några par som vi kan få fin träning på i vår.

Kommentera

Publiceras ej