Att jaga fasan
0kommentarer
Wimsa och jag har nu varit på fasanjakt tre helger. Det är inte alltid så lätt att få till det minsann. Fasaner är inte alltid så lätta att överlista nämligen. Tupparna är speciellt besvärliga och eftersom man undviker att skjuta hönorna så långt möjligt är (de står ju för tillväxten och är lätta att skilja ut) så är det inte alltid det blir utfall i form av fällda fåglar.
Första helgen hade vi riktigt dåligt väder. Det regnade mest hela dagen och blåste otroligt friskt. Det gjorde att det inte fanns några fåglar ute i de öppna markerna, utan det var att gå i busk- och snårterräng, där det dessutom fanns en hel del vildkanin. Då det också är ganska tätt så är skottillfällena svåra. Vi hade gott om fågel, men - kanske främst beroende på vädret - de löpte oftast iväg och lyfte utan hundarnas förskyllan. Det blev inte någon fågel fälld.
Andra helgen var precis tvärt om. Den första riktiga nattfrosten hade kommit under natten före, så vi hade ordentlig frost på morgonen och strålande solsken. I de skuggiga partierna låg frosten kvar långt fram på dagen. Ja hemma i trädgården låg det t o m frost kvar hela dagen på några ställen.
Frost betyder ju också att det är svårt att ta sej fram ljudlöst i marken. Varje steg hörs och fasaner hör nog riktigt bra. Eftersom jakttiden precis gått ut för rapphönsen fick vi bara ta dessa fågelkontakter som träning. Vi hade i alla fall kontakt med minst 4 olika kullar. Fasanerna sprang som om de hade eld i baken och var svåra för hundarna att få fast. Det var först i slutet av dagens jakt som det bästa tillfället kom. Wimsa hade sprungit och markerat längs kanalkanten och helt plötsligt var hon bara borta. Jag började leta och efter en stund fann jag henne. Det var tack vare hennes röda ryggtäcke jag kunde hitta henne.
Wimsa i stånd nere i kanalen - tänk bort täcket, skulle du se henne då?
Jag hade passande nog kameran med mej och tog en bild av Wimsa stående nere i det vissna gräset i kanalkanten, på motsatta sidan med brett vatten emellan. Då kändes det riktigt gott att veta att det aldrig är någon tvekan om att resa när hon får avanceorder. Det blev en frisk avance, tuppen kom på vingar och kort efter det två hönor. Skytten var med och en fågel föll. Kanalen vinklade strax bredvid där Wimsa stått och så klart föll fasanen på andra sidan den delen av kanalen. Tindra var också loss då och vi var osäkra på vart hon var. Det behövde vi dock inte fundera på så länge, för hon kom och levererade den fällda fasanen med högt buret huvud och svans - hon var riktigt stolt. Gott samarbete systrarna emellan alltså.
Förutom alla fåglar vi fick se så var det även hare och rådjur i marken. Härligt med mycket vilt, även om det inte blev så många byten. Fasanen var faktiskt skytten/markvärdens första fällda fasan!
Den tredje helgen var vi åter på samma mark som vid första tillfället. Den här gången var det betydligt bättre väder, men då också lite svårare att hitta fågeln, då den sökt sej ut i marken mera spritt. Vi fick några tillfällen, men tyvärr hade Wimsa bara stånd för höna (och en hare), så det blev inte någon fällning för henne. Det fälldes i alla fall en fin tupp för en setter.
Här kommer några bilder från tidigare tillfällen på fält.
Wimsa i stånd med Unni som sekunderar
Delar av en vildfödd kull rapphöns
Lilla Raska i snyggt stånd
Första helgen hade vi riktigt dåligt väder. Det regnade mest hela dagen och blåste otroligt friskt. Det gjorde att det inte fanns några fåglar ute i de öppna markerna, utan det var att gå i busk- och snårterräng, där det dessutom fanns en hel del vildkanin. Då det också är ganska tätt så är skottillfällena svåra. Vi hade gott om fågel, men - kanske främst beroende på vädret - de löpte oftast iväg och lyfte utan hundarnas förskyllan. Det blev inte någon fågel fälld.
Wimsa i stånd
Andra helgen var precis tvärt om. Den första riktiga nattfrosten hade kommit under natten före, så vi hade ordentlig frost på morgonen och strålande solsken. I de skuggiga partierna låg frosten kvar långt fram på dagen. Ja hemma i trädgården låg det t o m frost kvar hela dagen på några ställen.
Frost betyder ju också att det är svårt att ta sej fram ljudlöst i marken. Varje steg hörs och fasaner hör nog riktigt bra. Eftersom jakttiden precis gått ut för rapphönsen fick vi bara ta dessa fågelkontakter som träning. Vi hade i alla fall kontakt med minst 4 olika kullar. Fasanerna sprang som om de hade eld i baken och var svåra för hundarna att få fast. Det var först i slutet av dagens jakt som det bästa tillfället kom. Wimsa hade sprungit och markerat längs kanalkanten och helt plötsligt var hon bara borta. Jag började leta och efter en stund fann jag henne. Det var tack vare hennes röda ryggtäcke jag kunde hitta henne.
Wimsa i stånd nere i kanalen - tänk bort täcket, skulle du se henne då?
Jag hade passande nog kameran med mej och tog en bild av Wimsa stående nere i det vissna gräset i kanalkanten, på motsatta sidan med brett vatten emellan. Då kändes det riktigt gott att veta att det aldrig är någon tvekan om att resa när hon får avanceorder. Det blev en frisk avance, tuppen kom på vingar och kort efter det två hönor. Skytten var med och en fågel föll. Kanalen vinklade strax bredvid där Wimsa stått och så klart föll fasanen på andra sidan den delen av kanalen. Tindra var också loss då och vi var osäkra på vart hon var. Det behövde vi dock inte fundera på så länge, för hon kom och levererade den fällda fasanen med högt buret huvud och svans - hon var riktigt stolt. Gott samarbete systrarna emellan alltså.
Förutom alla fåglar vi fick se så var det även hare och rådjur i marken. Härligt med mycket vilt, även om det inte blev så många byten. Fasanen var faktiskt skytten/markvärdens första fällda fasan!
Den tredje helgen var vi åter på samma mark som vid första tillfället. Den här gången var det betydligt bättre väder, men då också lite svårare att hitta fågeln, då den sökt sej ut i marken mera spritt. Vi fick några tillfällen, men tyvärr hade Wimsa bara stånd för höna (och en hare), så det blev inte någon fällning för henne. Det fälldes i alla fall en fin tupp för en setter.
Här kommer några bilder från tidigare tillfällen på fält.
Wimsa i stånd med Unni som sekunderar
Delar av en vildfödd kull rapphöns
Lilla Raska i snyggt stånd
Kommentera