Bättring på G!

1kommentarer

Det har återigen varit alldeles för liten aktivitet på denna blogg. En blogg ska ju uppdateras ofta för att vara intressant att följa. Så vi ska ta nya tag och bättring utlovas.

 

Hösten har varit aktiv som den alltid brukar. Vi var i Norrland på jakt i två veckor. Den startade dramatiskt med blodvite och ormbett! När vi kört av färjan i Nynäshamn var det så klart time för att stanna och rasta av hundarna innan färden gick vidare norrut. Eftersom de suttit i bilen i drygt 3 timmar så var det ett gäng ystra individer som inte fort nog kunde komma ur bilen. När jag samlat ihop kopplena så skulle ju så klart bilen stängas. Jag har ju en stor, hög och ganska tung baklucka försedd med en dragtamp. Den drog jag kraftigt i, kanske lite irriterad eftersom hundarna hade svårt att sansa sig. Det resulterade i att hörnet på luckan träffade mitt i min skalle, med ganska stor kraft. Jag svor ju så klart högljutt och Gunnar, som kommit en bit iväg med ett gäng hundar, undrade vad som hände. Först var jag ju arg för att det hänt och att det gjorde ont. Kort efter upptäckte jag att det därtill blödde – och det var ganska mycket. Det blev en liten pöl på marken, men såret visade sig vara ytterst lite. Vi fick stopp på blödningen efter en kort stund, tvättade av den värsta rödfärgen i mitt ljusa hår med en del hundvatten och därefter kunde rastningen av hundarna fortsätta.

 

Hundarna snusade och gjorde sina behov. Vid ett tillfälle hördes det ett litet gnäll från Kitos, men ingen av oss reflekterade mera över det. In med hundarna i bilen och sedan styrdes kosan norrut.

 

Vi gjorde några småstopp längs vägen, för jag hade nämligen bestämt mej för att införskaffa en ny laptop. Lilla Svärta fick ju komma ut vid varje stopp, medan de äldre vackert fick vänta på att vi gjorde ett stopp i mera hundrastvänlig miljö. Den kom så småning om och då ville inte Kitos gå ur bilen. Det visade sig att han var ordentligt svullen i huvudet. Då började vi så klart rannsaka vad som kunde vara orsaken. Det enda vi kom fram till var att han måste blivit ormbiten vid första rastningen i Nynäshamn. Tur i oturen var ju då att han legat stilla i bilen och mådde därför efter omständigheterna väl, men hade ordentligt ont. Det resulterade så klart i ett veterinärbesök, där han fick medicin. Någon jakt blev det av förklarliga skäl inte för hans del den första veckan. Efterhand så lade sig ju svullnaden och eftersom veterinären sa att det var ok att jaga över honom när han själv verkade intresserad så fick han börja jaga så smått sista veckan. Han blev efterhand bättre och bättre och till slut märktes inget. Tur var ju att vi hade fler hundar med oss, så det blev Wimsa, Tindra och Raska som fick gå lite mera istället.

 

Stackars ormbitne Kitos

Inte heller i år blev det någon fjälltur eftersom det förvarnats om svag riptillgång. Det blev istället skogsfågeljakt för hela slanten. Vi började hos Anders i Lycksele och vi hade riktigt bra med fågel där. Därefter gick färden vidare till Boliden/Jörn där det tyvärr var lite sämre tillgång. Vi hade i alla fall härliga dagar tillsammans med Anders och Rissla, Tommy, Maggan och Ramsa (och deras övriga bretoner) samt Tomas och Roxy, som kom ner från Piteå och anslöt sig till oss. Härligt att få se de 4 kullsyskonen i aktion. De har utvecklats alldeles utmärkt och kommer att bli riktigt duktiga jakthundar.

 

Maggan fick möjlighet att starta Ramsa på särskilt prov i skogen, så jag åkte iväg som moraliskt stöd, medan herrarna jagade. Lilla Svärta var också med och hängde så duktigt med under dagen. Ibland på egna ben och ibland i ryggsäcken. Det är ju inte så lätt när man bara är 3 månader. Hon fick då också höra sina första skott, men det var inga problem. Ramsa var riktigt duktig och fixade ett fint 2:a pris i unghundsklass. Hon blev lite för vidlyftig i ett släpp, men skötte en orrkull galant.

 

Ramsa Raring


Lilla Svärta har ju varit med på ”norrlandsturnén” och det har gått alldeles galant. Berest har hon blivit på köpet (fast det var hon ju redan när hon kom till mej), men hon är så lugn och trygg i alla lägen, så hon rullar ihop sig i sin bur och sover mest under resans gång.

 

Det har hänt mycket mera sedan jag senast skrev något här. Det kommer alltså mera………

1 kommentarer

Mita

28 Oct 2009 08:57

Härligt att du nu skriver igen, blir spännande att fortsätta läsa om era bravader och framfart i skog och mark.

Duktig liten Svärta och så gudagod söt och härlig valp.

/Mita

Kommentera

Publiceras ej