Kennel Eirams bloggsida

Ja nu är hon här och hon har intagit vårt hem med storm. Lilla Svärta (eller Emma som husse fortfarande envisas med att kalla henne) har charmat allt och alla som kommit i hennes väg.

Sista stegen i Frankrike - för den här gången

Tullarna på Arlanda gullade med henne för att inte tala om personalen på terminal 3 Arlanda, varifrån Visby-planet går. Alla ville ta henne med hem!

Nu har jag ju inte åkt till Frankrike för att direkt överlämna henne till någon annan, men det förstod ju de också. En som inte tycks förstå det är husse. Han blev ju helt betagen direkt när Svärta med bestämda steg klev in på terminalen i Visby, efter att ha fått åka i mattes ryggsäck inne i kabin på flyget. Flygburen fick resa ensam i bagageutrymmet på den här flighten!

Husses dotter tillika Spikes matte hade inte kunnat avhålla sig från en första titt på lilla underverket, så hon var även på plats när vi anlände.

Det har gått alldeles utmärkt att komma in i vår numera ganska stora hundflock. Vi har dock tagit det lite pö om pö. Svärta hade inga problem vid första kontakten med våra bretoner, för såna hade hon ju sett förut. När hon fick se schillerstövaren Jura för första gången tyckte hon att det var en konstig prick och skulle försöka skrämma bort henne med några små skall. Numera är de toppenkompisar, men hennes största idol är nog schillern Atle. De formligen älskar varandra och skulle kunna leka hela dagarna om bara det tilläts. Det gör det då inte, utan leken med de vuxna hundarna får ske i lagom doser.

Vi presenterade en skata för henne idag. Den togs direkt från frysen, men det verkar inte påverka henne speciellt mycket. Intresserad är hon och tar den gör hon. Att inte avlämningen är perfekt ännu, det får vi ta med en nypa salt. Det kommer säkert.

Se sån stil jag har!

Jag har medvetet tagit en skata och inte en fältfågel som första vilt. Jag vet av erfarenhet att bretonerna är lite av finsmakare vad det gäller vilt. Det ska vara ätbart vilt, annars kan det gärna vara. Mås/trut, skata och kråka är några hemska skräpfåglar som man ju inte äter speciellt gärna och det verkar bretonerna ha tagit fasta på, åtminstone mina. Jag tänkte börja i andra änden med den här lilla damen, så får vi se hur det går.

Nej det lär nog inte bli några problem för lilla damen att nu följa med på höstens äventyr till Norrland. Vi tar vår vana trogen en tur norröver ett par veckor och det får Svärta hänga med på. Hon har inte visat några tendenser till åksjuka så det ska nog gå bra. Flyg och bil har hon ju redan vana från, så det ska nog inte bli några problem med båt/färja heller.

Ebéne des Amis de la Lande

Vi får se om det blir tyst här i två veckor eller om jag får åtkomst till någon dator så jag kan lämna någon rapport.

Till alla andra som också ska påbörja det vi alla längtat efter - höstjakten - SKIIITjakt på er!